Sheesh...
Jo, jag vet, jag har många gånger sagt "nu ska jag skärpa mig och skriva mer". Och det gick bra?
De som känner mig nära vet att jag brukar "försvinna" någon gång i oktober-november och sen komma upp till ytan igen i januari. Orsaken är jobbet. 2009 var det extremt mycket. 2010 var det mycket lugnare, i och med att jag nu i januari fått en ny tjänst och då togs bort från hetluften redan i november. Min lugnaste julhandel på tio år...
Men samtidigt har Rebecca och Ayse tagit all min tid på både helger och kvällar. Familjen tar tid, familjen MÅSTE få ta tid. Rätt saker måste prioriteras, måste leka med Rebecca och lägga så mycket tid som möjligt på det.
Så, vad har då hänt om jag ska återgå till bloggens huvudämne? Jo, en himla massa. Men som småbarnsföräldrar vet så är det så otroligt många småsaker som händer, som man ser som under första gången men som snabbt blir naturliga när barnet gör nya saker.
Rebecca har precis fyllt två år. Vet inte om ni fortfarande tittar in här, men tack så mycket för presenterna, farfar och... vad är min moster för min dotter? Ja, min favoritmoster i alla fall :-)
Rebecca har börjat prata. Gissningsvis inte så mycket som många andra barn gör i hennes ålder, men hon hör ju hela tiden tre språk hemma, så det är fullt naturligt. Några utvalda ord:
Batti - vatten
Su - vatten (su på turkiska)
Eezi - napp (emzik på turkiska)
Mmmmmaaaaaa! - en underbar blöt puss!
Ge mig
Kom med
Tack (med världens sötaste röst!)
ditti - slut (bitti på turkiska)
Hallå där
Ga - kom (gel på turkiska)
akka - Tog det en liten stund att komma på. Jacka trodde jag, shapka trodde Ayse, och det visade sig att hon hade rätt. Alltså mössa på turkiska.
Pia - ost (peynir på turkiska)
Hej då
Pilaa - Ris (pilav på turkiska)
Saaol - Tack (sagol på turkiska)
Rebecca har haft en kall men härlig vinter. Ayse tycker fortfarande att barn inte ska utsättas för minusgrader, men vi har ju kläder för det! Så jag har dragit ut Rebecca i pulkan ett antal gånger, något hon verkligen älskar... även om det ibland går för fort eller jag inte lägger märke till att en kant kommer att göra att hon välts över ända...
For future reference: 2009 var det snö från... var det november eller början av september? I alla fall in i februari-mars någon gång. Och nu, 2010/2011, kom snön i slutet av november. Det mesta smälte förra veckan, men i helgen kom en rejäl laddning till, som nu som bäst håller på att smälta bort. Fem grader tidigare i dag, och nu går det ner mot två, men så ska det snart frysa på igen.
På tal om snö och is, ettårsdagen av bilolyckan var ju dagen efter Rebeccas födelsedag. Inga nya olyckor sedan dess, tack och lov... och som jag skrev ganska direkt efter olyckan så blev det en Volvo den här gången :-)
Vår lilla tjej förstår väldigt mycket av vad vi säger, och vill hela tiden hjälpa till. Så hon får hjälpa oss att bära saker fram och tillbaka när vi ska äta, bland annat. "Rebecca, kan du ta den här tallriken in till bordet i vardagsrummet" verkar hon förstå... i alla fall kopplar hon ihop att något ska bäras mellan köket och vardagsrummet.
En sak som hon lärde sig för en dryg vecka sedan, något jag borde övat med henne för länge sedan, är "lyft rumpan" när vi ska byta blöja. Jag fick visa henne 4-5 gånger innan hon förstod vad hon skulle göra när jag sa till henne. Sedan behövde Ayse visa henne två gånger innan hon förstod det på turkiska också.
Det är väldigt svårt att veta exakt vad hon förstår när vi pratar och vad som är att hon har kopplat ihop olika händelser. Men att koppla ihop olika händelser måste ju också leda till ökad förståelse...
Rebecca fick för ungefär ett halvår sedan några pussel av oss. Dem klarar hon nu sedan ett tag tillbaka av galant, utan minsta problem. Medan Ayse säger att barnen som var två år för snart ett år sedan, alltså när Rebecca började på dagis, inte hade en aning om vad de skulle göra med pussel.
Det var alltså "knopp-pussel" hon fick för ett halvår sedan, där fiskar och annat från vattnet skulle läggas i en hålighet som precis passade just den figuren. Och i födelsedagspresent fick hon ett riktigt pussel med sex bitar och träram, som hon klarade av efter bara några dagar.
Jag kommer nog aldrig att sluta förundras över såna saker som vi gamla stofiler ser som självklara...
Ska se till att lägga upp en del bilder inom kort, när jag bara lyckats hitta minneskortsläsaren till mobiltelefonen... hittar vi laddaren till kameran kan det bli fler.
Dagens händelse
Ja, i alla fall, förrgårdagens händelse var något Rebecca sa. Hon har börjat prata lite grann. Inte så tydligt, men ändå. Hon gick fram till bokhyllan och pekade på en bok. "Vad är detta?" frågade hon. "En bok" svarade jag. Så pekade hon på nästa... och så vidare.
Hon förstår väldigt mycket, även om hon inte kan kommunicera med oss ordentligt än. Och hon har en egen vilja, vill bestämma vilka skor hon ska ha på sig, vilka kläder...
och på tal om kläder, det där med "könsneutrala kläder" och att "vi ska inte ge barnen ett kön, det ska de välja själva". Visst, könsneutrala kläder, fine. Men Rebecca är en flicka, och hon har alltid älskat klänningar. Och en del annat som jag inte hinner skriva om... så mja, jag håller inte med om att inget alls är förprogrammerat när det gäller könet och att barnet endast blir det vi gör det till.
Lite mer
Så, det blir inte mycket till tid att sitta här, och som vanligt måste ju Rebecca ha uppmärksamhet när jag kommit hem. Ska se efter var bilderna är... vi har varit hyfsat mycket på lekplatsen, och hon springer runt som en vilding och klättrar och åker rutschkana på egen hand. Den stora kan hon inte komma upp i själv än, men det kommer...
En annan sak som hänt är att hon börjar kunna hantera en sked ordentligt, alltså med typ soppa på. Skånsk honung, havregrynsgröt och sånt är ju ingen konst, men något som verkligen är flytande har tidigare haft en tendens att lämna skeden när den vänts upp-och-ner. Men som sagt, nu har hon börjat hantera det bättre.
Det jag önskar mest just nu är att Rebecca ska sluta tassa in i vårt rum mitt i natten. Men hon är så otroligt söt... yrvaken kommer hon tassandes, missar dörren lite grann när hon ska in i sovrummet, akta sängen! Och så vidare...
Ett datum att komma ihåg
Det tog inte mer än en timme för henne att ramla och skada sig på sängen. Det gjorde ont att se henne, läppen spräckt och tandmärken på insidan av kinden, blodet bara forsade... det är alltid fruktansvärt att se hennes blod, och veta att hon har ont.
Men, hon är seg och ser positivt på tillvaron. Två timmar senare när vi var iväg på en byggmarknad vände vi ryggen åt henne i en halv minut, och vad ser man då?
Jo, hon stod nästan längst upp på en stege... yikes! Hittar inte kabeln till mobiltelefonen så jag får lägga in bild på henne senare. Lika söt och glad som alltid var hon :)
Natten till i går var första natten hon sov i sin nya säng. Det slutade med att hon knallade in till oss, så sött! Och så jobbigt...
Och i går var också första natten som vi kunde lägga henne i sängen och bara lämna henne, och hon somnade. "Du är en stor flicka nu, så du kan somna ensam" sa jag till henne innan jag stängde dörren. Hon sa inte ett ljud, vände sig bara på sidan och somnade.
Njut, njut, njut!
Innan bilderna, lite update om annat:
Sjukgymnastik funkar faktiskt. Har fått ordentlig massage två gånger, och nacken känns mycket bättre. En bra bit kvar innan problemen är borta, men det går åt rätt håll.
Däremot var försäkringsbolagets besked lite grann ett slag i ansiktet. 1800 kr tyckte de att "sveda och värk" var värt, under den "akuta sjukdomstiden" som de bedömde till tre veckor. Tja... det var ju i ungefär tre månader jag hade rejält ont. Från dag till dag, men... ja, jag har i alla fall kunnat gå ner till att ta värktabletter 2-3 gånger i veckan nu i stället för 4-5 som det var innan. Men det är stor skillnad mellan det och 4-5 gånger per år som det var innan.
Över till bloggens huvudperson, bilderna får tala för sig själva. Njut av sommaren, den är över alldeles för tidigt! Tror förresten att Rebecca är den bebis i Skåne som äter mest smultron... de är ute och plockar varje dag. Bild på dagens skörd nedan :)
Jag tog även ut en semesterdag, så vi kunde besöka Hästveda marknad. Djuren var vad Rebecca tyckte bäst om... hästar, marsvin, kaniner, kycklingar och förstås elefanter.
Och så hade vi några vänner på besök härom dagen. Bara någon månad mellan barnen, så de lekte fint, badade ute och hade roligt. Härligt att grilla tillsammans!
Fåtöljen som står på golvet på de två sista bilderna blev gästernas dotter förtjust i. Den verkar inte vara så himla lätt att få tag på, men när vi köpte den mailade jag på två annonser. Köpte fåtöljen som fanns i Varberg, den andra skippade jag. Tack och lov hade jag sparat mailet, så i morgon köper jag den andra fåtöljen, en bit utanför Göteborg, så blir det en trevlig present nästa gång vi träffas :-) Men shh... berätta inte för Ayse, det ska bli en överraskning för henne också! Hoppas hon inte läser den här biten...
Härliga sommar!
Nu börjar de högsta temperaturerna närma sig de lägsta under vår tid i Turkiet :) Vi njuter av varje minut och spenderar väldigt mycket tid utomhus.
I går blev det en ny lek med vatten... och det slutade med att jag tog Ayse över axeln och lyfte ut henne. Synd att ingen kunde filma :)
Rebecca förstår mer och mer av vad vi säger. Jag tror att hon förstår mer turkiska än svenska just nu, men det är ju bara språket. Hon förstår mycket agerande också.
I dag tog hon en ljusstake från sovrummet och kom in med den i köket. Ayse bad henne snällt att sätta tillbaka den i sovrummet. Då vände Rebecca sig om, gick iväg och satte den på precis rätt plats i sovrummet. Det är underbart att se de här sakerna.
Nya kanslor och nya handelser
i gar kvall nar jag lag i sangen tankte jag flera ganger 'fan, nu maste jag ga upp och ta ut linserna... visst fan!'. Tar alltsa nagra dagar for mig att vanja mig vid att jag ska se sa har bra utan linser.
i morse: 'Fan, har jag sovit med linserna inne? Visst fan...'
Och sa en uppdatering om Rebecca. Hon har ju alltid kramat om Ayse mer an mig, och det ar forstas naturligt att hon kanner battre till Ayse an mig nar jag ar ivag och jobbar och Ayse ar hemma. Det ar inte helt genomroligt, men naturligt.
Sa i dag hande nagot fantastiskt. Rebecca hall pa att klattra upp pa ett soffbord nar vi satt pa golvet och skulle ata. 'NEJ!' sa jag med ganska hog rost. Rebecca avbrot forsoket och borjade grata. Gick runt hela sallskapet, svarmor, monster Seyma, och Ayse for att komma fram till mig. Dar la hon armarna runt mig, kramade mig och klattrade upp i mitt kna. Hon ville vara saker pa att jag fortfarande alskade henne... min alskade lilla flicka!
Ögonoperationen
Jag har ju varit halvblind i en vecka, eftersom jag inte far ha linser precis innan operationen. Har knappt kunnat valja ut en glass i frysboxen, sa illa var det med -4,5 och -5,5.
Sa i forrgar blev det undersokning. Tre droppar i varje oga sa pupillen vidgades till storleken av ett tefat, sedan tittade de i ogonen ur alla mojliga vinklar och sa att 'det har kan vi fixa till'.
i gar klockan nio var vi pa plats igen. Jag skulle fa ga forst i kon, sa pa med en kappa, en mossa och tva pasar for varje sko (forstar inte varfor det ar sa svart att gora pasar som rymmer storlek 46? Samma sak overallt!).
Tre droppar i varje oga av pupillutvidgare och bedovningsmedel. Sedan leddes jag in i operationsrummet.
La mig ner pa britsen, och de forklarade pa engelska vad som skulle handa. Ogat sparrades upp (det ar inte sa obehagligt som det later) och en fixerare sattes pa plats pa ogat (kandes inte alls). Sedan det ena efter det andra, det blev morkt pa det ogat och jag kande att trycket okade. Sedan hande nagot, jag horde pa maskinen att lasern jobbade... sen plockades attiraljerna bort. Jag sag suddigt, men redan nu sag jag battre an forut.
De gjorde motsvarande sak pa det andra ogat, och nu kande jag en aning mer av vad som hande. Det gjorde inte ont, var bara lite obehagligt.
Sen ivag till nasta rum och en annan bank. Dar fick jag ligga och vila i fem minuter medan nasta patient hanterades i mitt gamla rum. Sedan kandes det som att de klistrade en massa plast runt mitt oga, klippte upp lite just vid ogat. Fram med instrument, en pensel for att vispa runt olika vatskor pa ogat... klart! Och sa samma sak pa andra ogat.
Det hela tog max 20 minuter. Jag fick skyddslinser pa, eftersom de ju skurit upp hinnan pa ogonen med laser, och sen skickades jag hem med en massa droppar att fixa med.
i tre timmar kandes det som att nagon hade masserat in en dosa General lossnus i varje oga. De kommande tva timmarna var det mer som General portion... pa kvallen kande jag knappt av det.
i dag har jag varit pa den forsta uppfoljningen. Allt ser jattebra ut, och jag ser med vanster oga utan problem raden som kraver en synskarpa pa 1,2. Brydde inte mig om att prova 1,4. Hoger oga klarar i alla fall 1,0 sa det ar fullt normalt.
Sa inga fler torra linser som veckar sig. Aldrig mer linsvatska som tar slut, tappade linser osv. Inte heller imma pa glasogonen eller vattendroppar som staller till det... yes, det har kanns kanon!
Och priset? Tittade in pa www.ogonlasern.se bara for att jamfora. Fran 612 kr/man, vid delbetalning i 60 manader. Totalt 36 720 kr.
'Fran'-priset pa mitt sjukhus var 420 euro. Men den operationen passade jag inte for, jag var tvungen att ha en lite mer avancerad sa det drog upp priset till 855 euro. 8 500 kr... vad ska jag gora med de 28 000 som blev over? :-)
Its good to be back
Tackar for det, Jessica!
Nu har jag hittat kabeln till svarforaldrarnas kamera. Dessvarre sitter de pa en lite seg internetuppkoppling, sa jag lagger val upp ett kort da och da fran Turkiet, och lite mer sen nar jag kommit hem. Youtube ska det nog bli lite mer av ocksa, men det ar ju blockerat har i Turkiet.
Sa, lite random pictures kommer har pa var lilla 'sütmızır'. Tva fran Sverige och resten fran Turkiet.
Antligen lite mer tid...
Vi akte ivag i forrgar. Klockan sju skulle flyget lyfta, sa vi skulle vara pa plats vid fem, och alltsa aka hemifran innan fyra. Tja... blev lite forsenat, men det gick bra.
Stavfel far ni sta ut med just nu. Det ar sa att jag ska genomga en ogonoperation om nagra dagar, och innan dess maste jag vara helt utan linser och glasogon i en hel vecka. Sa jag orkar inte sitta sa nara skarmen hela tiden...
I forrgar var vi ivag och grillade pa kvallen. Helt underbart att vara ute vid stranden. Jag var ursaktad fran det mesta efte4rsom jag inte ser sa mycket utan linser. Det hann bli morkt innan vi kom hem, nagot man inte ar sa van vid nar man bor i Sverige. Fantastiska ljustider i Sverige, men samtidigt, om det hade varit ljust sa lange har i Turkiet, hur varmt hade det da varit hela tiden? Nu ar det mellan 25 och 30, och det ar helt ok.
I gar besokte vi Ayses mormor. Alltid jattetrevligt... jag ska lagga upp nagra bilder sa fort jag hittar kabeln till svarforaldrarnas kamera.
Var gamla kamera blev stulen for nagra manader sen. Sa vi var utan i ett tag innan vi fick tummarna loss att tacka ja till ett erbjudande som vi helt enkelt inte kunde saga nej till... men sa maste man ju ha kabel till den kameran ocksa. Far se nar jag orkar leta upp den, har ju som sagt inte varldens basta syn...
Framsteg... eller uppsteg?
Några ord har verkligen kommit fram nu. Hon sträcker ut handen, pekar och säger "Titta!". Och hon har även sagt "hej då".
Favoritaktiviteten just nu är att leka med sand i sandlådan på dagis. Och det går finfint på dagis. Hon vill inte därifrån... och hon har skaffat en pojkvän där... grrrr... Ayse ska försöka ta en bild på dem i morgon när de kramas.
En annan sak... i morgon ska jag äntligen in på en läkarundersökning för nacken. Det är nu tre månader sedan olyckan, och runt 2½ månad sedan jag sa till min chef att jag ville ha en remiss till CityAkuten. Sedan har personalavdelningen i Tjockholm förhalat och förhalat... men i går trängde chefen in personalchefen i ett hörn (mer eller mindre) och fixade till allt som behövde fixas. I dag vid halv tvåtiden ringde jag till CityAkuten, och tio minuter senare hade de ordnat en första besökstid. Klockan åtta i morgon bitti ska jag vara där...
Var det verkligen så svårt?
Våren kommer!
Vi har rensat upp på uteplatsen. Kastat allt skräp som vi lagt ut där i väntan på att få tid att ta hand om det. Skrubbat golvet, satt upp trädgårdsmöblerna och nu senast hängt upp en gunga i fästena för den ovanvarande balkongen.
Varje sekund av solljus är helt underbart. Fy f-n för snön... även om det verkar ha varit mycket mildare här än längre norrut.
Rebecca har inte börjat prata ännu, men hon knatar runt överallt i lägenheten, och gärna ute också. I går glömde jag stänga grinden, och vi hittade henne mitt på den stora gräsmattan utanför. Hon älskar uteplatsen... jag måste sätta upp någon form av staket vid rabatterna, så hon inte kliver ut där.
Och i går drack vår lilla flicka själv ur ett vanligt glas. Hon tröttnade på att vi inte förstod att hon var törstig, tog ett glas från bordet och drack.
Digitalkameran har vi ännu inte hittat... det stör mig. Får se om jag kan få tag på en annan till ett bra pris...
Matlagning med Rebecca Tugba
Hon kommer att bli duktig i köket...
Hänt sedan sist
Så, länge sen sist, och inte mycket tid nu heller. Så lite minnespunkter för familjen:
8 mars gick/klättrade Rebecca själv uppför trapporna i trapphuset. Naturligtvis med mamma två centimeter bort, men hon gjorde jobbet själv.
Rebecca klättrar upp i sofforna själv, helt utan problem, och tar sig för det mesta ner säkert också. Tyvärr har hon börjat klättra uppför ryggstödet också, och riskerar alltså att trilla ner i "vinterträdgården" bakom hörnsoffan. Inte bra...
Ayse har fått jobb. En bit hemifrån, men vi löser det genom att ta bilen till Hässleholm så skiljs vi åt där. Och dagis verkar vara på gång att fixas också...
Det har varit ett otroligt tempo på allt på sistone. Allt utom snösmältningen. Nu vill jag bara bli av med snön, köpa nya fälgar till bilen och verkligen testa vad den går för :-)
Still alive...
Det har visst hänt en hel del saker på sistone. Första pulkafärden, uppsortering av bilder där Rebecca hjälpte till... men det får jag berätta om senare.
Just nu är det helt fullskitet på jobbet. Här finns lite info om vad jag jobbat med de senaste veckorna... och här kan du se vad som är i pipen, startar om en vecka och som är ca tio gånger så stort...
DU kan hjälpa mig med mitt jobb! Shoppa loss!
Vi ses... när jag orkar.
