Sheesh...
Jo, jag vet, jag har många gånger sagt "nu ska jag skärpa mig och skriva mer". Och det gick bra?
De som känner mig nära vet att jag brukar "försvinna" någon gång i oktober-november och sen komma upp till ytan igen i januari. Orsaken är jobbet. 2009 var det extremt mycket. 2010 var det mycket lugnare, i och med att jag nu i januari fått en ny tjänst och då togs bort från hetluften redan i november. Min lugnaste julhandel på tio år...
Men samtidigt har Rebecca och Ayse tagit all min tid på både helger och kvällar. Familjen tar tid, familjen MÅSTE få ta tid. Rätt saker måste prioriteras, måste leka med Rebecca och lägga så mycket tid som möjligt på det.
Så, vad har då hänt om jag ska återgå till bloggens huvudämne? Jo, en himla massa. Men som småbarnsföräldrar vet så är det så otroligt många småsaker som händer, som man ser som under första gången men som snabbt blir naturliga när barnet gör nya saker.
Rebecca har precis fyllt två år. Vet inte om ni fortfarande tittar in här, men tack så mycket för presenterna, farfar och... vad är min moster för min dotter? Ja, min favoritmoster i alla fall :-)
Rebecca har börjat prata. Gissningsvis inte så mycket som många andra barn gör i hennes ålder, men hon hör ju hela tiden tre språk hemma, så det är fullt naturligt. Några utvalda ord:
Batti - vatten
Su - vatten (su på turkiska)
Eezi - napp (emzik på turkiska)
Mmmmmaaaaaa! - en underbar blöt puss!
Ge mig
Kom med
Tack (med världens sötaste röst!)
ditti - slut (bitti på turkiska)
Hallå där
Ga - kom (gel på turkiska)
akka - Tog det en liten stund att komma på. Jacka trodde jag, shapka trodde Ayse, och det visade sig att hon hade rätt. Alltså mössa på turkiska.
Pia - ost (peynir på turkiska)
Hej då
Pilaa - Ris (pilav på turkiska)
Saaol - Tack (sagol på turkiska)
Rebecca har haft en kall men härlig vinter. Ayse tycker fortfarande att barn inte ska utsättas för minusgrader, men vi har ju kläder för det! Så jag har dragit ut Rebecca i pulkan ett antal gånger, något hon verkligen älskar... även om det ibland går för fort eller jag inte lägger märke till att en kant kommer att göra att hon välts över ända...
For future reference: 2009 var det snö från... var det november eller början av september? I alla fall in i februari-mars någon gång. Och nu, 2010/2011, kom snön i slutet av november. Det mesta smälte förra veckan, men i helgen kom en rejäl laddning till, som nu som bäst håller på att smälta bort. Fem grader tidigare i dag, och nu går det ner mot två, men så ska det snart frysa på igen.
På tal om snö och is, ettårsdagen av bilolyckan var ju dagen efter Rebeccas födelsedag. Inga nya olyckor sedan dess, tack och lov... och som jag skrev ganska direkt efter olyckan så blev det en Volvo den här gången :-)
Vår lilla tjej förstår väldigt mycket av vad vi säger, och vill hela tiden hjälpa till. Så hon får hjälpa oss att bära saker fram och tillbaka när vi ska äta, bland annat. "Rebecca, kan du ta den här tallriken in till bordet i vardagsrummet" verkar hon förstå... i alla fall kopplar hon ihop att något ska bäras mellan köket och vardagsrummet.
En sak som hon lärde sig för en dryg vecka sedan, något jag borde övat med henne för länge sedan, är "lyft rumpan" när vi ska byta blöja. Jag fick visa henne 4-5 gånger innan hon förstod vad hon skulle göra när jag sa till henne. Sedan behövde Ayse visa henne två gånger innan hon förstod det på turkiska också.
Det är väldigt svårt att veta exakt vad hon förstår när vi pratar och vad som är att hon har kopplat ihop olika händelser. Men att koppla ihop olika händelser måste ju också leda till ökad förståelse...
Rebecca fick för ungefär ett halvår sedan några pussel av oss. Dem klarar hon nu sedan ett tag tillbaka av galant, utan minsta problem. Medan Ayse säger att barnen som var två år för snart ett år sedan, alltså när Rebecca började på dagis, inte hade en aning om vad de skulle göra med pussel.
Det var alltså "knopp-pussel" hon fick för ett halvår sedan, där fiskar och annat från vattnet skulle läggas i en hålighet som precis passade just den figuren. Och i födelsedagspresent fick hon ett riktigt pussel med sex bitar och träram, som hon klarade av efter bara några dagar.
Jag kommer nog aldrig att sluta förundras över såna saker som vi gamla stofiler ser som självklara...
Ska se till att lägga upp en del bilder inom kort, när jag bara lyckats hitta minneskortsläsaren till mobiltelefonen... hittar vi laddaren till kameran kan det bli fler.
