pappatankar

Har verkligen inte haft en chans att uppdatera på länge nu. Det vanliga jobbet har börjat öka, och då är jag lite tröttare när jag kommer hem. Och så har vi bytt ut hela köket... tog en dag att riva ner allt gammalt, sen skulle det till tippen, köpa in allt från IKEA, sen sätta upp med alla problem det innebär med fel skruvar och så vidare och så vidare...
Grädde på moset: Jag ska jobba nästa helg. Inventering... jag spenderade 15 timmar med att prata med revisorer och internrevisorer, och till slut kunde de bara komma fram till att de inte kunde fatta ett beslut, så de överlämnade det till koncernledningen. Tack för den... jag hade ju inte alls något vettigare att göra...

Köket är i princip färdigbyggt nu. Bara lite småkompletteringar kvar. Plus väggar, tak och golv... men det tar ju inte så himla lång tid när man väl sätter igång. Vi har inte ens valt ut kaklet än, det vill vi göra när hela grunden är färdig. Undrar om jag har "före"-bilder på köket...?

Det ena efter det andra händer...
I går, när jag skulle ut från toaletten, visste jag inte att Rebecca var precis utanför. Jag öppnade dörren, och klämde hennes hand... min lilla sötnos! Hon gallskrek förstås, och jag stängde dörren igen. Men jag kunde inte komma ut... hon rörde sig inte ur fläcken, jag kunde inte öppna dörren! Jag skrek efter Ayse, som kom efter några sekunder. Tack och lov är allt bra med vår älskade lilla sötnos.
Nu kom jag ihåg en annan klämolycka. Det var när vi packade för att åka till Turkiet. Jag hade öppnat en av resväskorna för att lägga ner något till, och skulle stänga. Ja, det gick ju inte, min jacka låg i kläm... öppnade igen, tryckte in jackan och stängde igen. WAAAAAAHHHH! hördes det från vår sötnos, som hade halva armen i resväskan!

Och så i dag, när vi var iväg på FCT för att titta lite grann, satte vi Rebecca för första gången i barnstolen i en kundvagn. Min första tanke var "hmm, det finns inget som håller henne på plats på sidorna... jag måste hålla i henne hela tiden". Och det gjorde jag... men när jag släppte uppmärksamheten en enda sekund och bara höll i hennes arm på ena sidan trillade hon åt andra hållet. Usch, min stackars lilla sötnos... inget sår, inget blåmärke eller något sånt, men det gjorde ont i mig. Jag tror inte att det egentligen gjorde ont, men hon var inte alls beredd på det och det var en ny upplevelse.
Funderar på att vaddera hela Rebecca i stället för att vaddera allt annat...

Lite annat som händer härhemma nu är att vi förbereder för att byta ut köket. Jag har äntligen fått tummarna loss till att skrapa taket i köket. Det understa (eller översta, om man vill vara petig) lagret färg har släppt, och det syns på sina ställen. Och det har släppt på fler ställen än bara det som syns. Så... det bästa, enligt flera jag frågat, är att skrapa hela taket. Men vilket jävla jobb... okej, det tar ungefär en timme att bli färdig med en knapp kvadratmeter. Men att stå på en stol och hålla på med det, det är ingen höjdare, och speciellt inte med min stackars nacke. Jag får göra mitt bästa, men det känns inte som att det är realistiskt att dra igång med det grova jobbet i köket redan till helgen. Vi får nog skjuta på det en vecka till. Hoppas vår egen bil får rulla igen då... besiktning på måndag, efter att jag inte fått tummarna loss att köra iväg den i tid, så det är ju körförbud nu.

I torsdags hände något väldigt hemskt.

Rebecca stod på knäna framför plastbingen som vi har hennes leksaker i. Inte sådär fruktansvärt många leksaker som många andra har, hon har helt enkelt inget så stort behov av leksaker än.
Och så trillade hon rakt fram... slog i munnen i kanten på plastbingen. Jag hörde det, såg det inte ordentligt, men såg att hon satt kvar tyst, så jag tänkte "det var väl inte så farligt". Tre sekunder senare kom det, WAAAAAAAHHH!
Jag sprang fram och tog upp henne, och tittade på henne från sidan. Såg inget, och fem sekunder efter att jag tagit upp henne skrek hon inte alls lika mycket, och jag blev lugnare.
Ayse kom rusande från köket, såg oss båda och skrek ut "SHE'S BLEEDING!", Rebecca blödde alltså från munnen...

Vi torkade av blodet, gick in i badrummet och sköljde henne. Ayse grät och var förtvivlad och jag funderade på att trotsa lagen och köra in till sjukhuset... (fick inte tummarna loss med besiktningen av bilen, så nu är det körförbud).

Tack och lov slutade det blöda efter ungefär en minut, och Rebecca kunde både dricka och äta under kvällen, så det var inget farligt. Men oj oj oj, vad det känns att se sin bebis blöda första gången!
Efter det har hon trillat framlänges en gång också, och landat på ansiktet. Även den gången började hon blöda från munnen, men det är ingen fara... vi håller ögonen extra mycket på henne nu när vi vet att hon kan resa sig upp. Hon reser sig alltså själv och kan stå med stöd. Det är en väldigt spännande tid, men farlig...

Lite annat som händer är att jag har börjat skrapa taket i köket. Så fort det är färdigt och målat blir det en tripp till IKEA, och vi köper hem vårt kompletta kök. Förstås, kakel och annat skit måste också ordnas, inte bara skåp. Men nu har vi i alla fall börjat göra mer än bara jaga prylar på Fyndet på IKEA.
Så fort köket är uppe ska vi ge oss på Rebeccas rum. Planen just nu är att nästintill vaddera alla hårda saker, så hon kan vara i rummet utan att vi behöver oroa oss. Mattor överallt, inga skarpa kanter, så få hårda saker som möjligt... då kan Ayse göra lite saker även när hon är ensam hemma med Rebecca.

Just ja, vi har ju varit i Turkiet en runda också. En vecka... får ta och skriva separat om det, och lägga in lite bilder när jag har hittat kabeln till digitalkameran...