Personlig förändring
Det här håller säkert inte mina kollegor med om, men jag känner att jag blivit mycket mer ödmjuk sedan jag blev pappa. Jag känner mig mycket mer ödmjuk inför allt... har blivit mjukare än någonsin, och höjden av lycka är att få ligga och titta på min lilla flicka. Smeka över hennes kind, höra henne andas...
Nu har det ju visat sig att hon inte kommer att få något syskon. Inte för stunden, alltså. Så vi kan andas ut... det är nog med förändringar i livet redan :)
Lillflickan ligger i soffan i vardagsrummet just nu och försöker påkalla vår uppmärksamhet. Jag ska snart gå in till henne, men man behöver inte springa direkt när man hör minsta lilla ljud. Det har mamsen lärt mig. Det är underbart att hon ställer upp så mycket som hon gör, annars hade allt varit mycket tuffare.
I dag, när vi var ute och handlade, träffade vi ett par som hade en väldigt liten bebis. En månad gammal, sa de... men jag slår vad om att Rebecca var mycket större när hon föddes än den här lille pojken var nu. Och föräldrarna hade inte lärt sig hur man ska klä småbarn... han var ungefär klädd för att vara i 25 graders värme, bara tunna kläder, när de bar ut honom från Lidl. Stackars liten... hoppas han klarar sig från det utan problem.
Borde vi ha sagt något? Många är ju osäkra som föräldrar, men samtidigt, finns det något värre än att bli tillrättavisad av främlingar när man gör så gott man kan?
Nu har det ju visat sig att hon inte kommer att få något syskon. Inte för stunden, alltså. Så vi kan andas ut... det är nog med förändringar i livet redan :)
Lillflickan ligger i soffan i vardagsrummet just nu och försöker påkalla vår uppmärksamhet. Jag ska snart gå in till henne, men man behöver inte springa direkt när man hör minsta lilla ljud. Det har mamsen lärt mig. Det är underbart att hon ställer upp så mycket som hon gör, annars hade allt varit mycket tuffare.
I dag, när vi var ute och handlade, träffade vi ett par som hade en väldigt liten bebis. En månad gammal, sa de... men jag slår vad om att Rebecca var mycket större när hon föddes än den här lille pojken var nu. Och föräldrarna hade inte lärt sig hur man ska klä småbarn... han var ungefär klädd för att vara i 25 graders värme, bara tunna kläder, när de bar ut honom från Lidl. Stackars liten... hoppas han klarar sig från det utan problem.
Borde vi ha sagt något? Många är ju osäkra som föräldrar, men samtidigt, finns det något värre än att bli tillrättavisad av främlingar när man gör så gott man kan?
Gravid eller ej?
Så... graviditetstestet är nu taget. Nu ska vi bara vänta fem minuter innan vi får reda på resultatet...
Vidskeplighet(?)
Rebecca älskar att se sig själv i spegeln. Hon tittar fascinerat och ler glatt mot sig själv... det hade jag också gjort om jag var så söt som hon :-)
Ayse berättade det för sin mamma härom dagen. Och det blev vidareberättat till en väninna. Som sa "om bebisen ler mon sin spegelbild betyder det att det är ett barn till på väg".
I dag köpte jag ett graviditetstest.
Så... i morgon blir det en lite längre trip igen. Stannar till en liten stund i Göteborg, till och med. De där tripperna en gång i veckan gör att man hinner med rätt så mycket mindre både hemma än på jobbet än man borde. Plus förstås att Rebecca tar upp mycket tid på kvällen. Nästan alltid måste någon vara med henne, förutom när vår hemska granne är här och får bli barnvakt en stund. Men det är värt det, det är värt varenda sekund av extrajobb.
Ayse berättade det för sin mamma härom dagen. Och det blev vidareberättat till en väninna. Som sa "om bebisen ler mon sin spegelbild betyder det att det är ett barn till på väg".
I dag köpte jag ett graviditetstest.
Så... i morgon blir det en lite längre trip igen. Stannar till en liten stund i Göteborg, till och med. De där tripperna en gång i veckan gör att man hinner med rätt så mycket mindre både hemma än på jobbet än man borde. Plus förstås att Rebecca tar upp mycket tid på kvällen. Nästan alltid måste någon vara med henne, förutom när vår hemska granne är här och får bli barnvakt en stund. Men det är värt det, det är värt varenda sekund av extrajobb.
Besvärligheter och härligheter
Rebecca börjar bli en bestämd liten dam. Sötare för varje dag som går, och mer fascinerande, men...
Det är helt fantastiskt att varje dag få mysa med henne och upptäcka hur hon utvecklas. Hur ögonen utvecklas, hon tittar mer och med, ser verkligen vad som händer och vill se mer.
De senaste dagarna har ett steg till i utvecklingen skett. Hon är väldigt trött på att bara ligga, hon vill, hon SKA upp och titta! Direkt när jag kommer hem måste jag ta henne och bära runt på henne i vår lilla lya. Gå fram och tillbaka mellan vardagsrummet och köket, där Ayse brukar håll på med maten. Rebecca blir ju uttråkad av att bara ligga och vila, sova och så vidare!
Det är superroligt att kela med henne när det är dags för blöjbyte också. Ju mer man klär av henne, desto gladare blir hon. Men så fort benen är helt nakna börjar hon sprattla ordentligt och gör det jobbigt för oss att byta blöjan, för att inte tala om att klä på henne efteråt. Det är så härligt att se henne glad och höra henne jollra (det har hon börjat med ganska nyligen, att leka med rösten och utforska ljuden hon kan få fram)!
Hon är inte ute särskilt mycket just nu. Ayse är väldigt försiktig med kylan, men så fort det blir lite varmare kommer hon garanterat att komma ut mer. Hugaligen, det snöade ju i morse! Men snart så...
Det är lite roligt, faktiskt. När vi pratade om barn sa jag väldigt bestämt att "när vi skaffar barn vill jag att barnet ska födas tidigt på året, så hon har våren att se fram emot och inte en kall och ruggig vinter". Ja, så bestämde vi oss då för att "strunt samma när på året det blir, Rebecca får bestämma". Och hon blev till, och föddes 10 januari. 12 dagar över tiden... när vi räknade på det undrade jag väldigt mycket om hon skulle komma innan eller efter nyår, om vi inte skulle ha väntat lite grann :) Men hon kom precis när jag ville ha henne, och nu har vi en härlig vår och en underbar sommar på väg! Hon slipper i alla fall uppleva att det blir mörkare och mörkare för varje dag som går.
Det är helt fantastiskt att varje dag få mysa med henne och upptäcka hur hon utvecklas. Hur ögonen utvecklas, hon tittar mer och med, ser verkligen vad som händer och vill se mer.
De senaste dagarna har ett steg till i utvecklingen skett. Hon är väldigt trött på att bara ligga, hon vill, hon SKA upp och titta! Direkt när jag kommer hem måste jag ta henne och bära runt på henne i vår lilla lya. Gå fram och tillbaka mellan vardagsrummet och köket, där Ayse brukar håll på med maten. Rebecca blir ju uttråkad av att bara ligga och vila, sova och så vidare!
Det är superroligt att kela med henne när det är dags för blöjbyte också. Ju mer man klär av henne, desto gladare blir hon. Men så fort benen är helt nakna börjar hon sprattla ordentligt och gör det jobbigt för oss att byta blöjan, för att inte tala om att klä på henne efteråt. Det är så härligt att se henne glad och höra henne jollra (det har hon börjat med ganska nyligen, att leka med rösten och utforska ljuden hon kan få fram)!
Hon är inte ute särskilt mycket just nu. Ayse är väldigt försiktig med kylan, men så fort det blir lite varmare kommer hon garanterat att komma ut mer. Hugaligen, det snöade ju i morse! Men snart så...
Det är lite roligt, faktiskt. När vi pratade om barn sa jag väldigt bestämt att "när vi skaffar barn vill jag att barnet ska födas tidigt på året, så hon har våren att se fram emot och inte en kall och ruggig vinter". Ja, så bestämde vi oss då för att "strunt samma när på året det blir, Rebecca får bestämma". Och hon blev till, och föddes 10 januari. 12 dagar över tiden... när vi räknade på det undrade jag väldigt mycket om hon skulle komma innan eller efter nyår, om vi inte skulle ha väntat lite grann :) Men hon kom precis när jag ville ha henne, och nu har vi en härlig vår och en underbar sommar på väg! Hon slipper i alla fall uppleva att det blir mörkare och mörkare för varje dag som går.
Dags att rösta!
Det hade varit kanon om alla som läser det här ville gå in på en turkisk tidning och rösta (full pott, snälla) på vår lilla flicka.
Klicka här, och därefter på den första bilden. Välj betyget (10, snälla?) och klicka på Oyla. Och likadant på den andra bilden.
Tack tack till alla som hjälper till!
Klicka här, och därefter på den första bilden. Välj betyget (10, snälla?) och klicka på Oyla. Och likadant på den andra bilden.
Tack tack till alla som hjälper till!
Fortsättning på resebloggen
Innan jag lämnar över till Rebecca vill jag skriva några rader själv.
Innan jag blev pappa trodde jag aldrig att man kunde älska någon så som jag älskar min lilla flicka. Hon är den sötaste och finaste tjejen i hela världen. Att få se henne le när jag smeker henne över huvudet, att känna hennes mjuka hud och hennes doft... sånt gör livet så mycket bättre.
Jag har under över åtta år pendlat ganska långt. För drygt tre år sedan flyttade jag lite närmare jobbet, och behövde "bara" gå upp klockan 05:40 efter att ha ställt väckarklockan på fem flera år. Det kändes som rena lyxen. Nu när vi har flyttat till en gemensam lägenhet är det visserligen lite längre till jobbet igen, men det kompenseras av att jag spenderar mindre tid i duschen.
Ja, nu blev det en lite längre utläggning om det här. I alla fall har vår nya familjemedlem fått mig att längta efter att ha jobbet mycket närmare hemmet. För tiden på kvällen har blivit värd så mycket mer nu. Vi får se... kanske får jag någon gång tummarna loss och tar tag i det? Jag älskar det mesta med mitt jobb, men just pendlandet suger verkligen...
Usch, flytta på dig, pappa!
Så... nu har jag äntligen fått bort honom.
Så... tiden gick, och jag lekte mycket med både Janson och moster Seyma. Pappa hoppas att jag kommer att bli en kattflicka, och inte kommer att skaffa hund som farmor och faster har. Janson har samma färger som Max, katten pappa hade innan men som jag aldrig träffade. Han var visst lite farlig, så mamma och pappa vågade inte ha kvar honom.
Det var en solig dag, så pappa bestämde att vi skulle njuta lite av solen. Men inte ser det ut som att han njuter, väl? Han kunde knappt hålla ögonen öppna, så stark var solen. Men varmt var det ändå inte, det blåste lite så värmen försvann.
Pappa envisades ofta med att jag skulle träna och bli en stark bebis. Trots att han inte riktigt ser ut att vara det är nämligen pappa ganska stark, och han vill att jag ska vara som han. Så jag fick till och med träna med nappflaskan!
Som tur var kom två trevliga tjejer på besök sen på kvällen och hjälpte mig. Annars hade jag aldrig orkat med allt!
Det var mycket folk som kom på kvällen, inte bara de här tjejerna. Så här ser det ut när man dukar för tolv personer i Turkiet. Inte alls så konstlat och jobbigt som det blir i Sverige, jag tycker mycket bättre om den turkiska modellen!
Pappa skryter om att han har slagit killen i mitten i armbrytning. Ja, han ville att jag skulle skriva det... han var tydligen regionsmästare i armbrytning för tio år sedan, så pappa är jättestolt.
Whiskytips
Det här inlägget är speciellt till S-L, men alla andra kan förstås läsa också :)
S-L frågade efter whiskytips på taxfree. Och tyvärr, jag måste säga att jag köpt mycket där som jag blivit besviken på, och det är lite som imponerar. Här är vad jag tycker om från taxfree:
Caol Ila, speciellt 18-årig
Talisker, speciellt 18-årig eller Distillers Edition
Laphroaig, speciellt Quarter Cask (bättre än vanlig Cask Strength)
Bowmore av diverse tappningar, speciellt 18-årig
Men har man som jag druckit lite whisky genom åren är de här gamla bekantskaper. De tre första ovan är mina absoluta favoriter ur "ordinarie sortiment", men jag har en specialtappning av Talisker, 20 år gammal och slutlagrad på bourbonfat, som är helt gudomlig. Den går inte att få tag på längre, och kostade 1100 kr på Systembolaget. Värd varenda krona...
Systembolagets tillfälliga nyheter innehåller en del godsaker emellanåt, sånt som jag kan bli väldigt nyfiken på. Just nu:
Caol Ila Sherry Wood 12 Years
Mackmyra Preludium:06
Det är lite tunnsått, men de köper in nya saker varje månad. Så kika i beställningssortimentet eller ännu bättre tillfälliga nyheter. Jag köpte min 20-åriga Talisker därigenom, och även en Auchentoshan som var helt otrolig...
S-L frågade efter whiskytips på taxfree. Och tyvärr, jag måste säga att jag köpt mycket där som jag blivit besviken på, och det är lite som imponerar. Här är vad jag tycker om från taxfree:
Caol Ila, speciellt 18-årig
Talisker, speciellt 18-årig eller Distillers Edition
Laphroaig, speciellt Quarter Cask (bättre än vanlig Cask Strength)
Bowmore av diverse tappningar, speciellt 18-årig
Men har man som jag druckit lite whisky genom åren är de här gamla bekantskaper. De tre första ovan är mina absoluta favoriter ur "ordinarie sortiment", men jag har en specialtappning av Talisker, 20 år gammal och slutlagrad på bourbonfat, som är helt gudomlig. Den går inte att få tag på längre, och kostade 1100 kr på Systembolaget. Värd varenda krona...
Systembolagets tillfälliga nyheter innehåller en del godsaker emellanåt, sånt som jag kan bli väldigt nyfiken på. Just nu:
Caol Ila Sherry Wood 12 Years
Mackmyra Preludium:06
Det är lite tunnsått, men de köper in nya saker varje månad. Så kika i beställningssortimentet eller ännu bättre tillfälliga nyheter. Jag köpte min 20-åriga Talisker därigenom, och även en Auchentoshan som var helt otrolig...
Rebeccas reseblogg
Så, äntligen lite tid över. Hektiskt på jobbet, analyser som "ingen vet ens om man kan göra" som jag tvingade igenom på några timmar och så vidare... plus att folk ger mig onödigt mycket extrajobb på grund av lustiga beslut.
Men nu lämnar jag över tangentbordet och musen till Rebecca, så hon får berätta hur det gick till under resan till Turkiet.
Hej hej! Rebecca heter jag, och nu ska jag berätta om något väldigt spännande. Min första resa till Turkiet... jag var lite spänd på hur det skulle gå, så jag tog med mig Bamse, världens starkaste och snällaste björn. Pappa är bra, men ibland är Bamse bättre...
Jag var lite mer än en månad gammal när jag åkte. Inte många bebisar som jag som vågar flyga så tidigt!
Jag minns inte så mycket av själva färden. Mamma gav mig mat på Kastrup, och jag behövde inte ens öppna ögonen. Sen flög vi till Istanbul, och då såg pappa ut så här. Han höll på att trilla ihop över mig, men Bamse var med mig hela tiden så jag kände mig trygg.
Långhårig var han, pappa, men han sa att det var för att det är så mycket billigare att klippa sig i Turkiet. Sen klagade han i och för sig över att priserna hade gått upp där, hela 40 kr fick han betala... men han har sig själv att skylla, han går ju till den bästa frisörsalongen han känner till.
Sedan landade vi då i Istanbul, och jag fick äta igen. Behövde inte öppna ögonen nu heller, utan fick maten serverad... vilken lyx! Nästan en timme senare flög vi vidare till Antalya.
Här är jag i morfars knä, och med min moster Seyma bredvid. Morfar är jättesnäll, och moster också. Och så har hon inte så skrapiga kinder...
Det här var första gången vi träffades i verkligheten. Innan har jag bara pratat med dem över MSN.
Så, mormor, vad blir det till frukost? Jag ville så gärna äta både oliver och tomater, men mormor sa att jag bara skulle dricka mjölk. Jag älskar visserligen mjölk, men är så nyfiken på riktig mat! (Farmor tycker att jag alltid tittar väldigt noga på maten som mamma och pappa äter nuförtiden)
Mormor hade saknat mig väldigt mycket. Det kommer jag ihåg, för hon grät när hon var tvungen att åka.
Moster var en favorit för mig. Hon var så mjuk och skön att sova på, och jag kände mig så trygg.
När vi var i Turkiet passade vi på att handla lite i basarerna. Frukt och grönsaker, sånt som mamma och pappa älskar men inte låter mig äta, fanns det gott om, och de säger att det är väldigt billigt.
Men vissa saker ville de ändå inte köpa i basaren. Här plockar mamma och morfar purjolök på grannens fält. Mormor och morfar blev chockade när de hörde att purjolök kostar 50 kr kilot i Sverige!
Det var en jobbig dag, trots att jag bara behövde titta på när de plockade purjolöken. Så på kvällen, efter att jag fått kvällsmjölken, gäspade jag stort, vinkade till alla och somnade.
Jag hann knappt vakna dagen efter innan familjen ville prata med mig. Det är jätteroligt att vara huvudpersonen och prata med folk.
Efter en stund ville mamma ha tillbaka mig. Min lilla goa mamma, du är bäst!
Mamma hade inte klippt sig under hela tiden som hon väntade mig. Lite skrock om att om man klipper håret så förkortar man barnets liv... en onödig risk, tyckte hon, men ganska snart efter att den här bilden togs klippte hon håret.
Senare på dagen fick jag träffa min morbror, Ahmet, för första gången. Han blev helt betagen av mig när jag flirtade med honom och lät honom känna min bebisdoft. Han och hans fru har blivit sugna på att skaffa barn nu efter att jag kommit till världen.
Ser ni den turkiska flaggan i fönstret? Det här är i mormors workshop. Det är väldigt vanligt att ha en turkisk flagga i fönstret.
Dagarna flyter ihop, det var så mycket att göra hela tiden. Men jag har i alla fall träffat min gammelmormor också. Hon var jätteglad över att få se ännu ett barnbarnsbarn, och ville knappt släppa mig. Men hon var tvungen att laga mat och göra både det ena och det andra, så snart fick jag umgås med andra också.
Mina föräldrar säger att gammelmormors mat är väldigt god, och de är väldigt imponerade över att hon sköter allt utom den tyngre städningen och shoppingen själv när hon är 82 år gammal.
Jag tycker så mycket om gammelmormor, så här kommer en bild till på henne. Ser ni så glad hon är över att få träffa mig?
Gammelmormors väninna och sjuksköterska tittade också över. Hon tycker jättemycket om min farmor också, och pratade en hel del om att mina föräldrar skulle hälsa till henne och att hon såg fram emot att träffa henne igen. Det var nog därför jag såg lite uttråkad ut på den här bilden... jag bad mina föräldrar att inte ta några såna kort, men det gjorde de ändå.
Sjuksköterskan sa att jag var väldigt frisk och stark. Det visste jag ju redan... tränade mycket i mammas mage på att sparka, och hittills *knackar i pappas huvud* har jag inte fått någon sjukdom alls. Lite mer än två månader gammal är jag i dag.
Pappa tycker det här inlägget börjar bli lite långt, så jag visar bara en bild till. Här är några av släktingarna samlade, de som kom för att träffa mig just den här gången.
Mammas kusin Ümran står längst bak till vänster. Sedan morbror Ahmets fru Fatma Nur och min moster.
Den enda ni inte känner igen i främre raden är Ümrans dotter Fatma Nur.
Nu har jag en massa annat att göra, så jag får berätta mer om resan lite senare.
Men nu lämnar jag över tangentbordet och musen till Rebecca, så hon får berätta hur det gick till under resan till Turkiet.
Hej hej! Rebecca heter jag, och nu ska jag berätta om något väldigt spännande. Min första resa till Turkiet... jag var lite spänd på hur det skulle gå, så jag tog med mig Bamse, världens starkaste och snällaste björn. Pappa är bra, men ibland är Bamse bättre...
Jag var lite mer än en månad gammal när jag åkte. Inte många bebisar som jag som vågar flyga så tidigt!
Jag minns inte så mycket av själva färden. Mamma gav mig mat på Kastrup, och jag behövde inte ens öppna ögonen. Sen flög vi till Istanbul, och då såg pappa ut så här. Han höll på att trilla ihop över mig, men Bamse var med mig hela tiden så jag kände mig trygg.
Långhårig var han, pappa, men han sa att det var för att det är så mycket billigare att klippa sig i Turkiet. Sen klagade han i och för sig över att priserna hade gått upp där, hela 40 kr fick han betala... men han har sig själv att skylla, han går ju till den bästa frisörsalongen han känner till.
Sedan landade vi då i Istanbul, och jag fick äta igen. Behövde inte öppna ögonen nu heller, utan fick maten serverad... vilken lyx! Nästan en timme senare flög vi vidare till Antalya.
Här är jag i morfars knä, och med min moster Seyma bredvid. Morfar är jättesnäll, och moster också. Och så har hon inte så skrapiga kinder...
Det här var första gången vi träffades i verkligheten. Innan har jag bara pratat med dem över MSN.
Så, mormor, vad blir det till frukost? Jag ville så gärna äta både oliver och tomater, men mormor sa att jag bara skulle dricka mjölk. Jag älskar visserligen mjölk, men är så nyfiken på riktig mat! (Farmor tycker att jag alltid tittar väldigt noga på maten som mamma och pappa äter nuförtiden)
Mormor hade saknat mig väldigt mycket. Det kommer jag ihåg, för hon grät när hon var tvungen att åka.
Moster var en favorit för mig. Hon var så mjuk och skön att sova på, och jag kände mig så trygg.
När vi var i Turkiet passade vi på att handla lite i basarerna. Frukt och grönsaker, sånt som mamma och pappa älskar men inte låter mig äta, fanns det gott om, och de säger att det är väldigt billigt.
Men vissa saker ville de ändå inte köpa i basaren. Här plockar mamma och morfar purjolök på grannens fält. Mormor och morfar blev chockade när de hörde att purjolök kostar 50 kr kilot i Sverige!
Det var en jobbig dag, trots att jag bara behövde titta på när de plockade purjolöken. Så på kvällen, efter att jag fått kvällsmjölken, gäspade jag stort, vinkade till alla och somnade.
Jag hann knappt vakna dagen efter innan familjen ville prata med mig. Det är jätteroligt att vara huvudpersonen och prata med folk.
Efter en stund ville mamma ha tillbaka mig. Min lilla goa mamma, du är bäst!
Mamma hade inte klippt sig under hela tiden som hon väntade mig. Lite skrock om att om man klipper håret så förkortar man barnets liv... en onödig risk, tyckte hon, men ganska snart efter att den här bilden togs klippte hon håret.
Senare på dagen fick jag träffa min morbror, Ahmet, för första gången. Han blev helt betagen av mig när jag flirtade med honom och lät honom känna min bebisdoft. Han och hans fru har blivit sugna på att skaffa barn nu efter att jag kommit till världen.
Ser ni den turkiska flaggan i fönstret? Det här är i mormors workshop. Det är väldigt vanligt att ha en turkisk flagga i fönstret.
Dagarna flyter ihop, det var så mycket att göra hela tiden. Men jag har i alla fall träffat min gammelmormor också. Hon var jätteglad över att få se ännu ett barnbarnsbarn, och ville knappt släppa mig. Men hon var tvungen att laga mat och göra både det ena och det andra, så snart fick jag umgås med andra också.
Mina föräldrar säger att gammelmormors mat är väldigt god, och de är väldigt imponerade över att hon sköter allt utom den tyngre städningen och shoppingen själv när hon är 82 år gammal.
Jag tycker så mycket om gammelmormor, så här kommer en bild till på henne. Ser ni så glad hon är över att få träffa mig?
Gammelmormors väninna och sjuksköterska tittade också över. Hon tycker jättemycket om min farmor också, och pratade en hel del om att mina föräldrar skulle hälsa till henne och att hon såg fram emot att träffa henne igen. Det var nog därför jag såg lite uttråkad ut på den här bilden... jag bad mina föräldrar att inte ta några såna kort, men det gjorde de ändå.
Sjuksköterskan sa att jag var väldigt frisk och stark. Det visste jag ju redan... tränade mycket i mammas mage på att sparka, och hittills *knackar i pappas huvud* har jag inte fått någon sjukdom alls. Lite mer än två månader gammal är jag i dag.
Pappa tycker det här inlägget börjar bli lite långt, så jag visar bara en bild till. Här är några av släktingarna samlade, de som kom för att träffa mig just den här gången.
Mammas kusin Ümran står längst bak till vänster. Sedan morbror Ahmets fru Fatma Nur och min moster.
Den enda ni inte känner igen i främre raden är Ümrans dotter Fatma Nur.
Nu har jag en massa annat att göra, så jag får berätta mer om resan lite senare.
Saker jag saknar
Bara nagra dagar kvar nu... sen lovar jag att lagga upp ett antal inlagg med massor med bilder. Har verkligen lidit av att jag missade ta med kabeln. Nu ar kameran laddad med ca 500 bilder och videosnuttar. Bara plats for 150 bilder till... hur ska jag klara mig?
Ja, HUR ska jag klara mig... nagon som minns hur det var forr i tiden, nar det var 24 eller 36 bilder pa rullen? Och det kostade 70-100 kr att fa en film framkallad och bilderna pa papper?
Naja... Nagra saker jag saknar just nu:
1. Centralvarme. Okej, i dag ar det harligt vader ute, soligt, blasigt... utan vinden varmer solen riktigt harligt. Men pa natten blir det ratt och kallt. Luftfuktigheten ar inte att leka med, saltet klumpar sig, liksom sockret. Duschen pa morgonen ar skon nar man val kommit in dar, men inte efterat. Och att ga och lagga sig pa kvallen, om man missat att varma tacket vid kaminen... huga.
2. Svensk mjölk. Den turkiska ar hogpastoriserad och smakar allt annat an naturligt. Jag har inte druckit mjolk sen jag lamnade Sverige, och Ayse tvingar i sig mjolken for att hon ska ge naring till Rebecca.
3. Svensk trafik. Och var egen bil.
Vad ar det med turkar... om det ar linjer dragna for tva bilar i bredd sa pressar de in tre vid rodljusena. Fyra om det far plats. Ar man en halv sekund sen med att borja kora borjar de tuta. Och sa otrolıgt mycket bılar pa vagarna haromkrıng...
Hade hellre suttıt ı var goa 525:a med automatlada an ı en Tofaş av 1985 ars modell... som vısserlıgen gar otrolıgt bra for sın alder, men 70 hastkrafter ar ınte rolıga om man ar van vıd 200...
Det ar val allt. Ok, tıll vıss del saknar jag jobbet ocksa, men ınte sadar fruktansvart.
Vad saknar nı?
Ja, HUR ska jag klara mig... nagon som minns hur det var forr i tiden, nar det var 24 eller 36 bilder pa rullen? Och det kostade 70-100 kr att fa en film framkallad och bilderna pa papper?
Naja... Nagra saker jag saknar just nu:
1. Centralvarme. Okej, i dag ar det harligt vader ute, soligt, blasigt... utan vinden varmer solen riktigt harligt. Men pa natten blir det ratt och kallt. Luftfuktigheten ar inte att leka med, saltet klumpar sig, liksom sockret. Duschen pa morgonen ar skon nar man val kommit in dar, men inte efterat. Och att ga och lagga sig pa kvallen, om man missat att varma tacket vid kaminen... huga.
2. Svensk mjölk. Den turkiska ar hogpastoriserad och smakar allt annat an naturligt. Jag har inte druckit mjolk sen jag lamnade Sverige, och Ayse tvingar i sig mjolken for att hon ska ge naring till Rebecca.
3. Svensk trafik. Och var egen bil.
Vad ar det med turkar... om det ar linjer dragna for tva bilar i bredd sa pressar de in tre vid rodljusena. Fyra om det far plats. Ar man en halv sekund sen med att borja kora borjar de tuta. Och sa otrolıgt mycket bılar pa vagarna haromkrıng...
Hade hellre suttıt ı var goa 525:a med automatlada an ı en Tofaş av 1985 ars modell... som vısserlıgen gar otrolıgt bra for sın alder, men 70 hastkrafter ar ınte rolıga om man ar van vıd 200...
Det ar val allt. Ok, tıll vıss del saknar jag jobbet ocksa, men ınte sadar fruktansvart.
Vad saknar nı?
