Dagens nyheter
Rebecca har nu flera gånger tagit tre steg framåt, mellan till exempel en stol och ett bord. Helt fantastiskt... och hon står utan stöd, och det tycker hon är otroligt spännande! 15 sekunder, 20 sekunder, sen tappar hon balansen och sätter sig ner. Tre sekunder senare ställer hon sig upp igen, hon ska lära sig att stå upp!
Hur är egentligen definitionen av "att kunna gå"? Många föräldrar säger ju stolt "min pojke/flicka kunde gå när han/hon var elva månader gammal!". Rebecca tog sina första steg för ett tag sedan, men går fortfarande inte regelbundet/längre än då.
Jag har fått en mycket finare kontakt med min lilla flicka under de här fyra dagarna jag varit hemma nu. Ja, missförstå mig inte, jag har spenderat mer än fyra dagar tillsammans med henne innan också, men hon förstår så mycket mer nu, och jag får en helt annan kontakt och feedback från henne.
Får se om jag får tummarna loss att lära mig hur man lägger upp klipp på YouTube...
Random pictures
Så, nu ska jag försöka komma ikapp med bilderna, så det blir ett antal bilder utan text. Måste ju lägga in bilderna i rätt ordning, få in bilder från resan som flickorna var på ensamma och sedan komma fram till julbilderna så fort som möjligt!
Hemma igen... 
Så... då har vi äntligen kommit fram till när vi började mickla i köket. Precis i början av rivningen, faktiskt. Köksskåpen var runt 50 år gamla, och det vackra golvet ser ut att vara från 70-talet... Rebecca hjälpte till en hel del med rivningen. Vi provade först att måla om och byta ut hyllorna i ett skåp, se den andra bilden, men var inte alls nöjda med det.
När allt var utrivet, det var massor med märken i väggarna, hål där byggarna hade slagit in spik och så vidare, all kakel borttagen, det enda som var kvar i köket var kranen och spisen... då undrade jag verkligen vad vi hade gett oss in på. Jag fick även spackla och slipa en hel del, och knacka ner en hel del färg som hade släppt i taket.
Allt från köket bara vräktes in i det som så småningom ska bli Rebeccas sovrum.
Över till bloggens huvudperson igen. Hon fick en ny leksak, en krokodil från Ikea. Timsa blev hans namn, turkiska för krokodil. Han är Rebeccas mest älskade leksak.
Timsa har blivit min favorit också. Det är lite speciellt i och med att han har en ryggsäck på ryggen... Någon gång emellanåt har Ayse och jag hittat någon annan nalle, till exempel en älg, i hans ryggsäck. Vi frågade honom om han skulle iväg på grillfest, och då svarade han ja... men vi har fått honom att lova att han inte ska äta upp någon av de andra nallarna.
Nu senast när damerna åkte till Turkiet ensamma gömde jag en burk av svärfars favorithonung i Timsas ryggsäck. Alla blev jätteglada över det... tyvärr fick Timsa sedan stanna i Turkiet, eftersom Ayse hade för mycket packning med sig på vägen hem (ca 50 kg), men... han har det säkert bra där. Vi såg honom i webbkameran i går, och Rebecca blev alldeles till sig. Hon saknar honom så mycket...
Sådär, det var allt för den här gången.
Mer om semestern :)
Först av allt, ett svar till Jessica:
Har haft den här C905:an sedan i går, och det är ett antal saker som jag verkligen saknade under den tiden jag hade Nokia... det känns verkligen som att komma hem nu när jag har en SE igen. C905 känns väldigt stabil och härlig i handen också. Rekommenderas varmt!
Ska även testa en G900. Den har en feature som C905 inte har, pekskärm och igenkänning av handskrift, vi får se vad jag tycker om den...
Så, åter till semestern. Först lite utsiktsbilder från vår bilfärd från Antalya till... vad nu stället hette :-) Och så förstås turkisk vägmat, tusan så mycket trevligare än baguetter från Staoil eller MC-Dånalds burgare. 
Första stoppet var Olympos. Där tittade vi första dagen på ruinerna. Väldigt speciellt... jag säger det, även om en hel del är utgrävt av ruinerna finns det väldigt mycket som fortfarande är gömt i skogen.
Sedan körde vi vidare till ett annat ställe som jag inte kommer ihåg namnet på. Det var en turkisk turistort, ganska befriad från utländska turister. Fantastiskt vänligt och tillmötesgående människor överallt. Lugnt och fridfullt... troligen för att vi kom dit samma dag som skolorna började, så de turkiska turisterna hade åkt hem. Det fanns massor av barer 100 meter från stranden, något jag inte uppskattar så mycket. Speciellt inte en av dem, som hade en stor skylt vid vägen: "Don't worry, get drunk!". Hmm... tja... personalen var fantastiskt trevlig i alla fall.
Verkade som att han som hyrde ut båtar på stranden hade festat en hel del dagen före... vi fiskade en hel del, och hyrde även en båt av bakissnubben under två timmar. Två timmar... det räckte för att jag skulle bränna mig ganska rejält.
Dagen efter begav vi oss tillbaka till den lilla byn Olympos, där det fanns massor med restauranger kombinerade med "tree houses", eller rättare sagt "wooden houses" om man kan engelska :-) På alla var det boende och helpension som standard, och det tog lite tid innan vi hittade rätt. Det var helt fantastiskt, apelsinträd i trädgården/serveringen. Väldigt mysigt.
Och så åkte vi förstås upp på det brinnande berget. Otroligt vad folk kan köra på de serpentinvägarna, jag körde väldigt försiktigt men minibusschaufförerna drar på ungefär som jag gör på motorvägen i Sverige. 
Dagen efter åkte vi tillbaka till den lilla turistorten, främst för att Ayse skulle fiska men även för att vi hade glömt en del saker på en restaurang där.
Efter det åkte vi hem till Antalya igen... men det får jag berätta om senare, nu är det dags att åka iväg... god jul på er allihopa!
Äntligen är julen över...
De som vet var jag jobbar vet att jag i princip är en av Sverige största jultomtar. Väldigt stor även i Norge, Danmark och Finland.
I år var det tightare än någonsin. En fantastisk massa att göra, non stop, från början av november fram tills i dag. Det är därför jag inte har varit särskilt närvarande här.
När jag kom hem i dag rann all stressen bort. Visst, jag ligger efter med en hel del, men det tar 2-3 dagar att fixa till allt... sen är det... dags att ta tag i två väldigt stora projekt :-)
Men jag ska nog kunna uppdatera lite mer här i alla fall.
Inga bilder i dag, men väl dagens händelse: I dag, när jag låg på vardagsrumsgolvet och vilade, ställde sig Rebecca bredvid mig. Hon stod själv i 15-20 sekunder. Jag kallade tyst på Ayse, som lugnt kom in i vardagsrummet. När Rebecca såg mamma satte hon sig ner, väldigt lugnt och kontrollerat.
Jag umgås alltid mycket med Rebecca när jag kommer hem på kvällen. Men det är inte alltid jag har orkat ta till mig intrycken och vad jag verkligen känner. Hon är den finaste jag vet...
Nu ska jag vila... den här tomten har lyckats ge sig själv en liten julklapp också. Det blev en SonyEricsson C905, som jag ska pilla lite på i kväll. När Rebecca lagt sig, för hon är alltid nummer ett...
Dagens nya lek :-)
Som vanligt är det mycket på jobbet, och det stjäl mycket av min energi. "Jour" nu i helgen för eventuella problem, en hel del problemlösning i dag för att pressa fram så mycket som vi behöver få fram i helgen, och så Borås både på måndag och tisdag. Får se om jag kör eller tar tåg, och om det blir hotell eller om jag åker fram och tillbaka... inte skoj att sitta i bilen sex timmar per dag, men samtidigt kommer jag ju hem till familjen. Även om jag missar en hel del på lagret... på söndag börjar den mest extrema tiden på hela året, kulmen av julhandeln.
Så, över till huvudpersonen, vår lilla Rebecca :-)
Ayse berättade precis att hon vinkade på riktigt för första gången den 21 oktober. Det visste jag inte om :-)
Och så dagens lekar:
När Rebecca kryper älskar hon när man "förföljer" henne. Speciellt när man kryper på alla fyra och "stampar" ordentligt så hon verkligen hör att man är efter henne.
Och så den nyaste leken: Rebecca har ju "läst reklam" väldigt länge. Ja, hon läser så noggrant så hon läser sönder den... det nya är att hon river loss en bit papper och sträcker fram handen. Sedan lägger hon den bortrivna pappersbiten i min eller Ayses hand, river loss en liten bit till och ger till oss... i kväll fick Ayse och jag varannan bit. Men hon lurar oss, för efter att vi fått var sin bit sliter hon inte loss något mer, för hon vill ju ha kvar pappret! Då får vi bara luft i stället, men hon låtsas att det är papper. Och mamma och pappa ser ju så nöjda ut, så hon är säker på att hon lurat oss!
Thomas, läste dina kommentarer innan. Visst är det otroligt att någon som är min dotter kan vara så söt... hoppas du får se hennes leende live så småningom, det är obetalbart. Blir alldeles för lång tid mellan kontakterna nuförtiden.
Och jag i form? Pja... minns du min toppvikt? 99,7 kg, när du och jag började träna. Det var tio år sedan... vart tar tiden vägen? Och för fyra år sedan gick jag på ett obehagligt sätt ner från 95 till 88 kg. Sedan har det pendlat lite grann upp och ner, och just nu ligger jag på 83 kg. Bara sex kg kvar till mitt mål :-)
Men träning, det har jag inte tid till nu. Standardlunchen tar just nu tio minuter att trycka ner, och en långlunch är 15 minuter. Men snart... när den klädsamt runde gubben i röd kostym varit här lugnar det ner sig, och då blir det fart på träningen igen.
Jag missar så mycket!
Nu är det bara två dagar kvar tills min underbara familj är hemma igen. Snart är de här två hemska veckorna slut... och nu måste jag stressa igång med städning, kasta ner filmer i källaren, lägga saker rätt i köket, sätta dit lister i köket och så vidare. Tiden bara måste räcka till... med andra ord måste jag verkligen ta mig i kragen och göra mer i kväll.
Min önskelista för julen i år är kort: En ny såg. Fogsvans, alltså. Den jag har är så sliten att den har löständer... använde den till två laminatgolv för några år sedan, trallgolvet på uteplatsen, sen till att riva ner köket, laminatgolvet i köket och en del lister... den är verkligen slut nu! Nåja, har bara sådär en tio meter kvar att såga innan köket är färdigt... bah, lika bra att jag köper en ny i morgon.
