Aylin har börjat gå
Aylin kan mycket väl börja gå väldigt snart. I förrgår gick hon nämligen fem steg själv. Det gjorde Rebecca dagen innan hon gick 19 steg, och efter det knallade hon glatt runt överallt. Den farliga tiden kommer verkligen nu.
Kollade precis vädret i Sverige. Både skönt och tråkigt att det inte blir några minusgrader den närmaste veckan... vi ska nämligen åka till Sverige på fredag. Blir en hyfsad omställning. Här brukar jag ha på luftkonditioneringen på morgonen om det behövs, ungefär en halvtimme. Sen stänger jag av, och det blir lite varmare ute så vi inte behöver värma igen förrän på kvällen (ibland).
I Sverige är det, enligt mig och väldigt mycket enligt Ayse, många föräldrar som inte alls klär på sina barn tillräckligt. Kommer särskilt ihåg ett par nyblivna föräldrar som vi mötte på Lidl när Rebecca bara var några månader gammal. Det var 10-15 grader i luften, och de bar sin lille pojke i babyskyddet. Han hade inga strumpor på sig, ingen jacka, ingen mössa, och han var bara någon vecka gammal. Fy tusan... så små barn blir väldigt lätt nerkylda.
Ayse klär ibland på våra barn för mycket, enligt mitt tycke. Det tog ett tag innan vi kom överens om hur det skulle vara, men vår tumregel är att barnen aldrig ska frysa. Om händerna är kalla ska de absolut få mer kläder på sig. Och om de svettas ska något tas av. Den första biten missar många i Sverige...
Så, på fredag åker vi. Ska hälsa på familjen och några vänner, och sen tillbaka hit igen. Med oss kommer vi att ta lite frukt och grönsaker, mer än så vet jag inte. Vid den här tiden kostar väl tomaterna i Sverige 35-40 kr/kg. Här kostar de 4 kr/kg, och tomater går åt. Granatäpplen, som mamma älskar, kostar 4 kr/kg här. Eller ja, gratis om man plockar i grannens trädgård (där vi även kan plocka bland annat apelsiner). Granatäpplena i vår trädgård är nämligen slut nu. Vindruvorna likaså.
På vägen hit sen blir det lite mer. Listan är:
Svensk vitklöverhonung
Svensk lindhonung
Canadensisk klöverhonung (inte riktigt lika bra som den svenska, men halva priset)
2 knivmagneter (såna man sätter på väggen, så har man alltid knivarna inom räckhåll. Min mormor hade en sån, jag har alltid velat ha, och nu vill släktingarna ha.)
2 måttsatser, kryddmått upp till dl-mått. Här finns inget sånt, man använder bestick och teglas, men då blir det inte alltid helt rätt när man håller på.
Eluttag, med två kontakter, för montering på väggen. Här finns bara enkla för montage I väggen. Otroligt... och i vardagsrummet finns det TVÅ uttag. Jag har dragit kablar fram och tillbaka... har ju datorer, TV, DVD-spelare, Wii, stereo och allt möjligt. Plus mobiltelefoner som ska laddas...
Ost. Stureost, Rebeccas favorit. Vi har inte hittat någon här som hon tycker lika mycket om.
Fullkornsvälling. Utbudet i Sverige är bättre än i Turkiet, tycker vi.
Flugsmällare. De som finns här är helt i plast, viker sig för lätt och är kortare än de svenska. De jag vill ha har skaft i metalltråd. Borde väl finnas kvar även om det inte finns flugor i Sverige just nu.
Nappar till nappflaskor. Av någon outgrundlig anledning finns det inga med lite större hål här, eller skåra, som vi i Sverige använder till fullkornsvällingen. Så det tar 10-15 minuter för Aylin att suga i sig en halv flaska mjölkersättning, i stället för 3-4 minuter med ett större hål.
När mamma hälsade på för en månad sedan tog hon med sig en tandborste till Aylin. För här finns inga "minitandborstar" som de svenska tandläkarna rekommenderar till bebisar. Tittade runt i flera affärer, och apotek, och hittade bara tandborstar som var lämpliga från säg 4 år och uppåt (uppskattningsvis).
Så... turkiska bebisar använder för små nappflasksnappar och för stora tandborstar. Från en svensks perspektiv i alla fall.
I och med att världen är så pass global i dag så tycker man ju att det borde vara ungefär samma utbud när det gäller bebissaker överallt. Men nej... däremot kan man hitta Snickers, Twix, Bounty och Knorrs såser överallt. Och massor av produkter där det står Nestlé, Knorr, Dr. Oetker och så vidare.
Det leder mig till en annan sak: Jag köper absolut aldrig något där det står Nestlé eller Knorr när jag är i Turkiet. Är jag i Turkiet så ska mina pengar gå via turkiska affärer, till turkiska arbetare och turkiska företag. Vill jag ha cola köper jag Cola Turka, inte Coca Cola. Cola Turka är förresten det enda märket som smakar bättre än Coca Cola, enligt mig.
Hmm, har blivit avbruten 8-10 gånger under tiden jag skrivit, så jag har tappat bort vad det var jag skulle skriva... livet är så med två småbarn. Rebecca tittar visserligen på Pippi Långstrump just nu, och Aylin leker med min mobiltelefon, men det händer alltid saker. Nu ska Aylin sova om en liten stund, och sedan ska jag gå ut i bazaaren och handla lite grann. Det är praktiskt, precis utanför grinden. Kanske kommer ihåg att lägga in någon bild därifrån sen.
Kollade precis vädret i Sverige. Både skönt och tråkigt att det inte blir några minusgrader den närmaste veckan... vi ska nämligen åka till Sverige på fredag. Blir en hyfsad omställning. Här brukar jag ha på luftkonditioneringen på morgonen om det behövs, ungefär en halvtimme. Sen stänger jag av, och det blir lite varmare ute så vi inte behöver värma igen förrän på kvällen (ibland).
I Sverige är det, enligt mig och väldigt mycket enligt Ayse, många föräldrar som inte alls klär på sina barn tillräckligt. Kommer särskilt ihåg ett par nyblivna föräldrar som vi mötte på Lidl när Rebecca bara var några månader gammal. Det var 10-15 grader i luften, och de bar sin lille pojke i babyskyddet. Han hade inga strumpor på sig, ingen jacka, ingen mössa, och han var bara någon vecka gammal. Fy tusan... så små barn blir väldigt lätt nerkylda.
Ayse klär ibland på våra barn för mycket, enligt mitt tycke. Det tog ett tag innan vi kom överens om hur det skulle vara, men vår tumregel är att barnen aldrig ska frysa. Om händerna är kalla ska de absolut få mer kläder på sig. Och om de svettas ska något tas av. Den första biten missar många i Sverige...
Så, på fredag åker vi. Ska hälsa på familjen och några vänner, och sen tillbaka hit igen. Med oss kommer vi att ta lite frukt och grönsaker, mer än så vet jag inte. Vid den här tiden kostar väl tomaterna i Sverige 35-40 kr/kg. Här kostar de 4 kr/kg, och tomater går åt. Granatäpplen, som mamma älskar, kostar 4 kr/kg här. Eller ja, gratis om man plockar i grannens trädgård (där vi även kan plocka bland annat apelsiner). Granatäpplena i vår trädgård är nämligen slut nu. Vindruvorna likaså.
På vägen hit sen blir det lite mer. Listan är:
Svensk vitklöverhonung
Svensk lindhonung
Canadensisk klöverhonung (inte riktigt lika bra som den svenska, men halva priset)
2 knivmagneter (såna man sätter på väggen, så har man alltid knivarna inom räckhåll. Min mormor hade en sån, jag har alltid velat ha, och nu vill släktingarna ha.)
2 måttsatser, kryddmått upp till dl-mått. Här finns inget sånt, man använder bestick och teglas, men då blir det inte alltid helt rätt när man håller på.
Eluttag, med två kontakter, för montering på väggen. Här finns bara enkla för montage I väggen. Otroligt... och i vardagsrummet finns det TVÅ uttag. Jag har dragit kablar fram och tillbaka... har ju datorer, TV, DVD-spelare, Wii, stereo och allt möjligt. Plus mobiltelefoner som ska laddas...
Ost. Stureost, Rebeccas favorit. Vi har inte hittat någon här som hon tycker lika mycket om.
Fullkornsvälling. Utbudet i Sverige är bättre än i Turkiet, tycker vi.
Flugsmällare. De som finns här är helt i plast, viker sig för lätt och är kortare än de svenska. De jag vill ha har skaft i metalltråd. Borde väl finnas kvar även om det inte finns flugor i Sverige just nu.
Nappar till nappflaskor. Av någon outgrundlig anledning finns det inga med lite större hål här, eller skåra, som vi i Sverige använder till fullkornsvällingen. Så det tar 10-15 minuter för Aylin att suga i sig en halv flaska mjölkersättning, i stället för 3-4 minuter med ett större hål.
När mamma hälsade på för en månad sedan tog hon med sig en tandborste till Aylin. För här finns inga "minitandborstar" som de svenska tandläkarna rekommenderar till bebisar. Tittade runt i flera affärer, och apotek, och hittade bara tandborstar som var lämpliga från säg 4 år och uppåt (uppskattningsvis).
Så... turkiska bebisar använder för små nappflasksnappar och för stora tandborstar. Från en svensks perspektiv i alla fall.
I och med att världen är så pass global i dag så tycker man ju att det borde vara ungefär samma utbud när det gäller bebissaker överallt. Men nej... däremot kan man hitta Snickers, Twix, Bounty och Knorrs såser överallt. Och massor av produkter där det står Nestlé, Knorr, Dr. Oetker och så vidare.
Det leder mig till en annan sak: Jag köper absolut aldrig något där det står Nestlé eller Knorr när jag är i Turkiet. Är jag i Turkiet så ska mina pengar gå via turkiska affärer, till turkiska arbetare och turkiska företag. Vill jag ha cola köper jag Cola Turka, inte Coca Cola. Cola Turka är förresten det enda märket som smakar bättre än Coca Cola, enligt mig.
Hmm, har blivit avbruten 8-10 gånger under tiden jag skrivit, så jag har tappat bort vad det var jag skulle skriva... livet är så med två småbarn. Rebecca tittar visserligen på Pippi Långstrump just nu, och Aylin leker med min mobiltelefon, men det händer alltid saker. Nu ska Aylin sova om en liten stund, och sedan ska jag gå ut i bazaaren och handla lite grann. Det är praktiskt, precis utanför grinden. Kanske kommer ihåg att lägga in någon bild därifrån sen.
Att jämföra barn
Alla vet förstås att man inte 'ska' jämföra barn. För varje barn är unikt.
Men ändå gör man det hela tiden. Man ser skillnader och likheter. Och det är inget fel i det så länge man inte säger till barnet 'varför är du inte mer som X' eller något liknande. Varje barn är bra på något, lite sämre på något annat och de lär sig olika fort.
Rebecca började gå längs möblerna i september. Nu är det november, och Aylin har precis börjat göra det. Det är 3 år och 360 dagar mellan dem, så vi kan jämföra datum för datum.
Rebecca gick sina första 19 steg ganska exakt när hon var ett år gammal. Det verkar som att Aylin kommer att bli senare när det gäller den biten, även om hon förstås kan överraska.
Men sen är det andra saker, som sagt. Varje barn är unikt. Vi har alltid haft, och har fortfarande, problem med maten när det gäller Rebecca. Det är inte mycket hon vill äta, och om maten inte passar är det lögn att få henne att äta den. Och även med hennes favoriter är det problem, hon äter väldigt lite själv, sen måste vi ta resten när hon är distraherad av tvn.
Aylin... hon äter allt än så länge, och hon vet ibland inte när det räcker. Det enda problemet är verkligen att hon ska förstå när hon är mätt. Och de senaste dagarna har ett nyt problem kommit. Hon vill nämligen äta själv. Så lösningen för oss har blivit att alltid duka fram en tallrik eller skål till henne, och en sked, så att hon kan öva på att sleva. Hon klarar det inte själv än, men hon försöker... efter maten är det mat överallt efter hennes försök. Dammsugaren går varm, men det är värt allt om vi slipper ha så stora problem med att mata henne.
Nu är det snart dags för middag. Någon form av soppa för Aylin, och pommes, av riktiga potatisar, till Rebecca. Dem älskar hon, men som vanligt kommer vi att få mata... det tar mycket energi.
Men ändå gör man det hela tiden. Man ser skillnader och likheter. Och det är inget fel i det så länge man inte säger till barnet 'varför är du inte mer som X' eller något liknande. Varje barn är bra på något, lite sämre på något annat och de lär sig olika fort.
Rebecca började gå längs möblerna i september. Nu är det november, och Aylin har precis börjat göra det. Det är 3 år och 360 dagar mellan dem, så vi kan jämföra datum för datum.
Rebecca gick sina första 19 steg ganska exakt när hon var ett år gammal. Det verkar som att Aylin kommer att bli senare när det gäller den biten, även om hon förstås kan överraska.
Men sen är det andra saker, som sagt. Varje barn är unikt. Vi har alltid haft, och har fortfarande, problem med maten när det gäller Rebecca. Det är inte mycket hon vill äta, och om maten inte passar är det lögn att få henne att äta den. Och även med hennes favoriter är det problem, hon äter väldigt lite själv, sen måste vi ta resten när hon är distraherad av tvn.
Aylin... hon äter allt än så länge, och hon vet ibland inte när det räcker. Det enda problemet är verkligen att hon ska förstå när hon är mätt. Och de senaste dagarna har ett nyt problem kommit. Hon vill nämligen äta själv. Så lösningen för oss har blivit att alltid duka fram en tallrik eller skål till henne, och en sked, så att hon kan öva på att sleva. Hon klarar det inte själv än, men hon försöker... efter maten är det mat överallt efter hennes försök. Dammsugaren går varm, men det är värt allt om vi slipper ha så stora problem med att mata henne.
Nu är det snart dags för middag. Någon form av soppa för Aylin, och pommes, av riktiga potatisar, till Rebecca. Dem älskar hon, men som vanligt kommer vi att få mata... det tar mycket energi.
Att jämföra barn
Alla vet förstås att man inte 'ska' jämföra barn. För varje barn är unikt.
Men ändå gör man det hela tiden. Man ser skillnader och likheter. Och det är inget fel i det så länge man inte säger till barnet 'varför är du inte mer som X' eller något liknande. Varje barn är bra på något, lite sämre på något annat och de lär sig olika fort.
Rebecca började gå längs möblerna i september. Nu är det november, och Aylin har precis börjat göra det. Det är 3 år och 360 dagar mellan dem, så vi kan jämföra datum för datum.
Rebecca gick sina första 19 steg ganska exakt när hon var ett år gammal. Det verkar som att Aylin kommer att bli senare när det gäller den biten, även om hon förstås kan överraska.
Men sen är det andra saker, som sagt. Varje barn är unikt. Vi har alltid haft, och har fortfarande, problem med maten när det gäller Rebecca. Det är inte mycket hon vill äta, och om maten inte passar är det lögn att få henne att äta den. Och även med hennes favoriter är det problem, hon äter väldigt lite själv, sen måste vi ta resten när hon är distraherad av tvn.
Aylin... hon äter allt än så länge, och hon vet ibland inte när det räcker. Det enda problemet är verkligen att hon ska förstå när hon är mätt. Och de senaste dagarna har ett nyt problem kommit. Hon vill nämligen äta själv. Så lösningen för oss har blivit att alltid duka fram en tallrik eller skål till henne, och en sked, så att hon kan öva på att sleva. Hon klarar det inte själv än, men hon försöker... efter maten är det mat överallt efter hennes försök. Dammsugaren går varm, men det är värt allt om vi slipper ha så stora problem med att mata henne.
Nu är det snart dags för middag. Någon form av soppa för Aylin, och pommes, av riktiga potatisar, till Rebecca. Dem älskar hon, men som vanligt kommer vi att få mata... det tar mycket energi.
Men ändå gör man det hela tiden. Man ser skillnader och likheter. Och det är inget fel i det så länge man inte säger till barnet 'varför är du inte mer som X' eller något liknande. Varje barn är bra på något, lite sämre på något annat och de lär sig olika fort.
Rebecca började gå längs möblerna i september. Nu är det november, och Aylin har precis börjat göra det. Det är 3 år och 360 dagar mellan dem, så vi kan jämföra datum för datum.
Rebecca gick sina första 19 steg ganska exakt när hon var ett år gammal. Det verkar som att Aylin kommer att bli senare när det gäller den biten, även om hon förstås kan överraska.
Men sen är det andra saker, som sagt. Varje barn är unikt. Vi har alltid haft, och har fortfarande, problem med maten när det gäller Rebecca. Det är inte mycket hon vill äta, och om maten inte passar är det lögn att få henne att äta den. Och även med hennes favoriter är det problem, hon äter väldigt lite själv, sen måste vi ta resten när hon är distraherad av tvn.
Aylin... hon äter allt än så länge, och hon vet ibland inte när det räcker. Det enda problemet är verkligen att hon ska förstå när hon är mätt. Och de senaste dagarna har ett nyt problem kommit. Hon vill nämligen äta själv. Så lösningen för oss har blivit att alltid duka fram en tallrik eller skål till henne, och en sked, så att hon kan öva på att sleva. Hon klarar det inte själv än, men hon försöker... efter maten är det mat överallt efter hennes försök. Dammsugaren går varm, men det är värt allt om vi slipper ha så stora problem med att mata henne.
Nu är det snart dags för middag. Någon form av soppa för Aylin, och pommes, av riktiga potatisar, till Rebecca. Dem älskar hon, men som vanligt kommer vi att få mata... det tar mycket energi.
Värme och solsken
I dag har jag tänkt på en sak. Nämligen hur otroligt bra jag har det.
Lämnade Sverige innan sommaren hade tagit riktig fart. Enligt vad jag hört blev det aldrig någon riktig fart... kom hit, där det var runt 35 grader. Sen gick det upp en bit över 40, pendlade lite upp och ner.
Så jag har haft en helt fantastiskt fin sommar med massor av värme.
Så kommer grädden på moset: I går körde jag iväg till stranden med Rebecca en stund. Det var sådär vid fyratiden. Ingen jättestark sol, utan det var fullt behagligt. Gick ner till vattnet... jodå, det kändes som att det var badbart. Och då menar jag inte 18-20 grader som det är i södra Sverige, utan en bit varmare än så. Sen åkte vi iväg till en lekplats en stund innan vi åkte hem.
I dag har det varit 25-30 grader (lite mer än 30 i solen, troligen). Och nu på kvällen ligger det mellan 15 och 20 grader. Som en härlig sommardag i Sverige, med andra ord. Och det här är i november...
Lämnade Sverige innan sommaren hade tagit riktig fart. Enligt vad jag hört blev det aldrig någon riktig fart... kom hit, där det var runt 35 grader. Sen gick det upp en bit över 40, pendlade lite upp och ner.
Så jag har haft en helt fantastiskt fin sommar med massor av värme.
Så kommer grädden på moset: I går körde jag iväg till stranden med Rebecca en stund. Det var sådär vid fyratiden. Ingen jättestark sol, utan det var fullt behagligt. Gick ner till vattnet... jodå, det kändes som att det var badbart. Och då menar jag inte 18-20 grader som det är i södra Sverige, utan en bit varmare än så. Sen åkte vi iväg till en lekplats en stund innan vi åkte hem.
I dag har det varit 25-30 grader (lite mer än 30 i solen, troligen). Och nu på kvällen ligger det mellan 15 och 20 grader. Som en härlig sommardag i Sverige, med andra ord. Och det här är i november...
Dagens första matkrig
Så, nu är dagens första makrig slut.
Jag var den enda soldaten på min sida i början, men tack och lov kom mormor och morfar till undsättning efter en stund.
Problemet är att 3½-åringen är väldigt selektiv med vad hon vill äta, när, och hur. Skriker och protesterar när hon vill lämna bordet, eller när det är något annat som inte passar. Medan bebisen vill äta allt, speciellt det som är för stort för henne att äta (hon har bara fyra små tänder än så länge), och skriker så fort munnen inte är riktigt full (behöver alltså inte vara tom, bara lite småfull, för att hon ska skrika).
Rebecca ville ha en speciell sorts ost, som vi inte hade hemma. Så det fanns inget val, jag var tvungen att köra iväg och köpa. Mormor matade Aylin så länge. Sedan ville inte Rebecca ha osten. Hon ville ha bröd och tomat (som fanns innan jag körde). Sen åt hon ost. Och honung. Och ägg, när vi lurade henne. Aylin mumsade i sig tomat, ägg, gurka, bröd, ost... allt, och ville inte sluta. Skrek så fort vi la mer än några sekunder på att mata Rebecca.
Jag ser fram emot den dagen när Aylin kan äta lite grann själv, och vi inte måste ha koll på vad hon har i munnen varje sekund. Det kommer att underlätta ordentligt... hoppas att Rebecca också lär sig att äta själv.
Jag var den enda soldaten på min sida i början, men tack och lov kom mormor och morfar till undsättning efter en stund.
Problemet är att 3½-åringen är väldigt selektiv med vad hon vill äta, när, och hur. Skriker och protesterar när hon vill lämna bordet, eller när det är något annat som inte passar. Medan bebisen vill äta allt, speciellt det som är för stort för henne att äta (hon har bara fyra små tänder än så länge), och skriker så fort munnen inte är riktigt full (behöver alltså inte vara tom, bara lite småfull, för att hon ska skrika).
Rebecca ville ha en speciell sorts ost, som vi inte hade hemma. Så det fanns inget val, jag var tvungen att köra iväg och köpa. Mormor matade Aylin så länge. Sedan ville inte Rebecca ha osten. Hon ville ha bröd och tomat (som fanns innan jag körde). Sen åt hon ost. Och honung. Och ägg, när vi lurade henne. Aylin mumsade i sig tomat, ägg, gurka, bröd, ost... allt, och ville inte sluta. Skrek så fort vi la mer än några sekunder på att mata Rebecca.
Jag ser fram emot den dagen när Aylin kan äta lite grann själv, och vi inte måste ha koll på vad hon har i munnen varje sekund. Det kommer att underlätta ordentligt... hoppas att Rebecca också lär sig att äta själv.
