Sjukdom och återhämtning
Rebecca har blivit sjuk. Hennes första förkylning... var säkert för att vi spatserade runt i Kristianstad när det var svinkallt. För dem som inte känner till Kristianstad under vintern kan jag säga att det är otroligt fuktigt i luften, i och med att stora delar av Kristianstad är gammal sjöbotten och alltså ligger väldigt lågt, och dessutom kanalen som går genom stan... ingen höjdare.
Så vi har en hostig och småsnörvlig flicka härhemma. Men hon sover ändå hyfsat... ibland med hjälp av lite alvedon (vi håller konsumtionen nere, men ändå).
Så en snabb update om mig. Eller rättare sagt nacken. Jag tog ledigt i går för att sköta lite av varje, och den här fyradagarshelgen (var på "annan ort" och jobbade i fredags, men det är lugnt där förutom när jag blir påkörd) var precis vad jag behövde. Nacken känns så gott som helt återställd nu, och det är väldigt skönt.
Och så... i går tittade vi lite på bilar. Hade inte tänkt ge så mycket, 50 000 var vårt tänkta tak... och så råkade vi på det första stället vi var på hitta en bil för just 49 900. Jojo, vi tittade vidare lite grann, men vände ändå tillbaka och köpte den...
Våra planer var först en kombi, med lite svagare motor men lägre försäkring, skatt och bensinförbrukning. Men... det vi hittade som passade in på det var inget alls som vi ville ha. I stället blev det ett krutpaket med 272 hästar... vi håller modellen hemlig för mamsen och i och med att jag vet att någon som läser bloggen kanske talar om för henne vad det är om jag skriver det, så vilken modell det blev får vara hemligt för stunden. Audi gissade mamma på, nu när Ayse avslöjat att det inte är en BMW...
Mycket jobb de närmaste dagarna, och kanske ingen helg alls. Så vi får se när det blir uppdaterat igen.
Femminutersmetoden?
Ett problem många föräldrar stöter på är hur ett barn ska somna... en del har problem med barn som "aldrig somnar", en del har fått barn som somnar på egen hand utan problem.
I vår familj är det inte alls som i många andra familjer. Förstås. I och med att det här inte är någon helt vanlig familj.
I Turkiet är det absolut vanligaste att man vaggar barnet till sömns. Man sätter sig helt enkelt ner på golvet, eventuellt med en tunn madrass över benen som är utsträckta rakt framåt. En kudde, sedan barnet på, med huvudet uppe vid ens fötter, och en filt över.
Sedan vaggar man helt enkelt barnet på benen tills det somnar. Jag låter Ayses mamma demonstrera: 
Vi har väldigt nyligen dragit ner på vaggandet och lägger oss bara ner bredvid Rebecca, nynnar lite grann och låter henne känna sig trygg, och hon somnar lätt på det sättet.
Sen har jag hört av en del kollegor om femminutersmetoden... de säger att det fungerade jättebra för dem, men jag är skeptisk. Alltså, en sån liten varelse behöver ju trygghet... och när vi blir föräldrar har vi skrivit under ett kontrakt på att ta hand om vår lilla flicka, alltid, när som helst på dygnet...
Hur löste du sömnproblemet? Är femminutersmetoden något att fundera på, eller skapar man bara ett otryggt barn så?
Änglabilder :-)
Så, batteriet i digitalkameran är laddat, och det är dags att lägga upp en del igen.
Börjar med en del änglabilder... 
Och förstås, något jag glömt... inte detaljerade bilder på köket, men det nya köket finns i alla fall i bakgrunden :-) Mamma var på besök någon dag innan jul och vi packade in julklappar tillsammans, skulle lacka och så vidare. För resten... var kan man köpa RIKTIGT lack i dag? Vi fick tag på något som var ett mellanting mellan stearinljus och lack. Luktade inte rätt, man kunde knappt bränna sig på det... och en veke i lacket, det är ju bara så fel det kan bli!
Förr i tiden brände jag mig på lacket vartannat år, och vartannat år var det min syster som gjorde det. Those were the days... och ja, jag har vanliga "hemmakläder" på bilderna. Köket var inte helt färdigt, det blev lite panikstädning precis innan mamma kom. Gardiner har vi bland annat fått upp nu :)
Rebecca var jätteduktig och hjälpte oss fantastiskt mycket.
Så, fick ett videosamtal, måste avbryta för stunden...
Mobilbilder (lite smågamla)
Först av allt: Tack, Jessica, för dina ord.
Jo, som sagt, julen har ju passerat, men det går väl lika bra att lägga upp bilderna ändå? :)
Juldagen var det väl som vi var iväg och träffade ett par vänner en bit bort. Haha, saknar vår bil när jag tänker på färden dit :-)
I alla fall, någon som kommer ihåg Rebeccas förste friare? Det var den familjen vi hälsade på. Lillkillen verkar vara lite smått betuttad i Rebecca, och hon fick till och med sin första puss av honom :-) 
Det var en mycket trevlig och avslappnad kväll. Massor med god mat och prat i goda vänners lag, det är sånt jag ofta saknar. Öppet och hjärtligt, och kärlek och värme visas väldigt mycket i den här familjen, precis som jag vill ha det och som jag blivit van vid att det är i Turkiet.
Så, på annandagen var vi hos pappa. Mamma var också där, och min kära syster med tre barn. Massor med julklappar till barnen, naturligtvis, under den gigantiska julgranen :-) 
Rebecca blev jätteförtjust i Theresas stora gula anka, och önskade sig en sådan i födelsedagspresent. Lycka är att ha en stor anka... livet är enkelt för de små :-) En julmustflaska kan man också ha mycket roligt med. 
En riktig välsignelse för oss har varit att köpa ett fängelse till Rebecca. Det rekommenderar jag verkligen... det får bli dagens stora tips. Ett fyrkantigt (dvs två sektioner) kostar runt 800 kr nytt, och ett sexkantigt (tre sektioner, annars exakt likadant) kostar 1200. Dra av en tredjedel om det är begagnat... här får Rebecca leka så mycket hon vill på egen hand.
Andra tips: Makka Pakka som ligger på golvet hittade jag för 269 kr på Max. Ullared: 99 kr. Och Lek & Lär-valpen i bakgrunden kostar 499 kr i en affär i stan. Ullared: 269 kr. Valpen är en väldigt kär leksak för Rebecca, och den har hjälpt oss få en del tid för vardagliga saker som städning, matlagning och annat. Vanliga nallar i all sin ära, men med lite extra ljud och aktiviteter blir det mycket roligare.
Så, de sista bilderna från telefonen. Vi har missat att ladda batteriet i digitalkameran, så... de bilderna får komma senare.
Rebecca går väldigt mycket nu, och de senaste dagarna har hon nästan inte krupit alls. Det är helt fantastiskt att se henne komma gående när jag kommer hem från jobbet... hon kan inte springa än, när hon försöker så trillar hon efter två-tre steg, men det gör inget. Så länge jag får en härlig kram av henne direkt när jag tar upp henne.
Rebecca fick verkligen en stor anka när hon fyllde år. Så vi passade på att testa så baddräkten fortfarande passade... inte för att vi direkt behöver den, är ju inte väder för att bada i havet nu, men ändå.
Vi har förresten precis klippt hennes hår lite grann i luggen. Någon dag efter att hon fyllde år blev det, det kändes helt enkelt inte rätt att klippa henne under det första året :)
Så, det var alla bilder vi hade att bjuda på i dag.
Det kan återigen bli lite dåligt med uppdateringar nu. Väldigt mycket jobb på gång...
Lite sådär...
Den senaste veckan har inte varit någon höjdare.
Jag fick några tabletter på sjukhuset. Fick recept på fler. Tramadol eller Tradolan, kommer inte ihåg vilket, 100 mg. En på morgonen och en på kvällen skulle jag ta.
Effekt nummer 1 kände jag redan första kvällen. Tappade känseln i ansiktet mer eller mindre, kroppen blev seg. Visst, smärtlindrande, absolut.
Effekt nummer 2 la jag märke till först på torsdagen, första dagen på mitt vanliga jobb. Jag var fruktansvärt trött under hela dagen och jobbade bara för halv maskin. Likadant på fredagen. På lördagen sov jag till tolv, och var fortfarande väldigt trött när jag kom upp... då bestämde jag mig för att inte ta de pillerna längre.
Så nu går jag bara på vanliga smärtstillande emellanåt. Det känns hyfsat, men i dag är första dagen jag är någorlunda normalt pigg. I går var det fruktansvärt... men nu verkar effekten av pillerna ha försvunnit. Nacken känns bättre för varje dag som går, så det finns hopp om ett fullständigt tillfrisknande, även om det är för tidigt att säga något.
Och i dag har jag varit ute och kört lite grann i halkan och snömodden. Var ute och köpte en bilbarnstol till Rebecca... den gamla är för liten. Ingen höjdare egentligen att vara ute och köra i det här vädret med en Volvo 740... inte riktigt det greppet jag är van vid, men det var bara att ta det lugnt så gick det fint.
Har kommit ifrån ämnet i bloggen nu, känner jag, men ska komma tillbaka snart. Har bara inte orkat innan...
Trafikbilder
Väldigt ofta när jag har varit ute och kört så har någon idiot legat några få meter bakom mig i 70-90 km/h. Jag har aldrig tyckt om det, och har ofta signalerat missnöjet. För det mesta har personen ifråga förstått och ökat avståndet, men några gånger har jag fått stanna helt för att få bort igeln. Då har jag blivit omkörd, något jag inte bryr mig om. Jag har också ganska ofta svängt in på en p-plats längs med vägen bara för att släppa förbi någon idiot.
HÅLL AVSTÅNDEN I TRAFIKEN! Annars kan din bil bli någon av de här...
Loggor och regnummer borttagna förstås...
Otrevligt...
Efter det, ca halv fem, satte jag mig i bilen och hade tre trevliga timmar framför mig. Trodde jag.
Efter tre-fyra minuters körning kom jag ut på motorvägen. Tog det ganska lugnt, vägen är ju inte direkt perfekt... svängde ut i vänstra filen, för man behöver ju inte ligga i runt 80 bara för att det är minusgrader.
Såg två bilar i vägrenen, men ja, det berörde ju inte mig, så jag körde på i lagom hastighet. Låg säkert under 100 i alla fall. Så började bilarna framför mig tvärbromsa, och jag ställde mig på bromsen... såg hur avståndet till framförvarande nya V70 krympte. V70:n stannade, jag rörde mig fortfarande. Styrde lite grann åt sidan, och lyckades få stopp på bilen med kanske en decimeter kvar. Eller om det var väldigt låg hastighet, kommer inte ihåg...
KRASCH! Jag fattade inte vad som hände, helt plötsligt fick jag ett hårt slag i nacken, och bilen rullade framåt trots att jag pumpade på bromsen. Vad tusan... shit... jävlar... minns inte om jag låg emot räcket eller ej, låg i alla fall väldigt nära. La växellådan i P-läge, hjälpte inte. Ströp motorn, och då stannade bilen. Varningsblinkers på.
Ett djupt andetag... okej, vänstra dörren blockerad av vägräcket. Högra dörren... där var det trafik. Stängde av varningsblinkersen och visade att "kan ni ta och släppa förbi mig så jag kan ta mig till andra sidan av vägen, era jävla blådårar?", och blev till slut släppt över. Parkerade, blinkers på igen.
Jodå... bilen blev hyfsat intryckt i höger bak. Bilen som körde in i mig funkade inte längre, min bil läckte bensin. Jag som fyllde tanken i morse, det blir förlust där också...
Kom loss från sjukhuset för en stund sedan. Allt verkar ok, naturligtvis är jag öm och kan förvänta mig blåmärken, men allt såg bra ut med nerver, ben, märg osv. Bilen... ja, vi får se. Gissar att min fina bil går på skroten... undrar om jag kan byta hjulen... vinterdäcken är väldigt fräscha och kan säljas till ett hyfsat pris. Någon i Borås som har en BMW 5-serie och behöver dubbade vinterdäck? Gislaved Nordfrost, så det är inget skit... kan ju byta hjul med dig, naturligtvis med pengar emellan. Sommarhjul finns också.
Tror det blir en Volvo nästa gång. Vi får se, kanske lika bra att börja kolla på bilar i kväll. Men det är förstås försäkringsbolaget som avgör hur det går med min gamla Adolf...
Grattis på ettårsdagen!
Delar av dagen kommer jag att återuppleva i dag. Fram till 17:21 när Rebecca kom till världen, och vidare in under natten, när vi åtta timmar efter förlossningen körde hem. Just ja, jag skrev ner det i princip minut för minut och la ut på bloggen också :-)
Önskar Rebecca hade låtit oss sova mer i natt. Tror hon haft problem med gaser... har vi låtit henne äta lök?
Det är rätt irriterande när hon ligger mellan oss. Reser sig upp till sittande, men somnar igen och ramlar ner på någon av oss. Ayses näsa blev målet en gång i natt... usch alltså. Tack och lov bara mjukdelar på mig. Jag låter Ayse sova en halvtimme till innan jag börjar stöka med köket för frukosten, och sen är det full rulle med de sista förberedelserna. Vi kom inte i säng förrän halv två i natt.
I dag...
Vår lilla flicka börjar bli stor... i övermorgon är det exakt ett år sedan vi satte oss i bilen. Lite stressade eftersom det tar ca 40 minuter att köra och vi bara hade 30 minuter på oss, men jag trampade på lite... klockan nio skulle vi vara på plats. Klockan 17:21 kom vår älskade lilla flicka ut och tittade för första gången lite förskräckt på vad världen hade att erbjuda...
Första YouTube-klippet
Jo, deras mammor lär ju dem innan de ens börjat gå...
Still catching up
Sådär, känns i alla fall som att jag kommer att lägga upp bilder från jul och nyår innan helgen är över, så jag är snart ikapp :-)
I slutet av november åkte i alla fall Ayse och Rebecca till Turkiet. Hemma var sedan en ensam Robert i två veckor... jag hade planerat att bli färdig med en del mer saker i köket, men det gick inte så bra när jobbet tog så mycket av min tid.
Blir lite "random pictures" från Turkiet nu, i och med att jag inte kan berätta så mycket. Och förresten, Jessica, Ayse har lovat att hon ska skriva ihop en liten reseguide till dig. 
Just ja... det var offerfestivalen när de var nere. Oj oj, nu kommer en del av er att vilja titta bort...
Det innebär att man ska köpa, slakta och offra ett djur i Allahs namn. Men det innebär inte, som en del tror, att man skär halsen av ett djur och sedan bränner upp det eller bara kastar bort det. Nej nej... inget ska gå till spillo. Däremot ska man tänka på de fattiga igen, precis som under fastan när man ska betala fitre, och ge en del (kommer inte ihåg hur mycket) av djuret man offrat till de fattiga. Så kan de äta ordentligt med kött åtminstone under den här tiden på året.
Det blev inte riktigt som det brukar bli i år, eftersom grannen skötte det mesta. Annars brukar hela släkten samlas och göra det hela tillsammans... så ska det bli igen nästa år i alla fall, och då hoppas jag att jag kan vara med.
I och med att det här var första gången Rebecca var med fick hon en droppe blod i pannan. Måste säga att jag är avundsjuk, jag hade väldigt gärna varit med också...
På tredje bilden finns grannen, Shakir.
Som vanligt blev det sedan turné hos släkten. Just vid den här högtiden är det morbror Mehmet (till höger i första bilden) som brukar hålla i en hel del, så det var dit de åkte.
Andra bilden: Morbror Mehmet, Ayses mormor, morbror Ahmet (även känd som Baklava) och Ayses mamma.
Sedan hem igen... hos Ayses föräldrar grillade de naturligtvis en hel del under de här dagarna. Grillat är godast... Ayses lillebror Ahmet skötte grillningen.
En specialité som man inte bör missa i Turkiet är cig köfte. Eller "turkisk sushi" som jag brukar säga. Rått finmalet nötkött, så magert som möjligt, blandas med chili och andra kryddor. Sedan tillsätts bulgur, och det hela formas i ganska små korvar. De läggs i salladsblad och äts så. Väldigt gott och väldigt starkt... jag har säkert lagt upp bilder på det innan.
Det var allt från Turkiet, men jag ska ju komma ikapp så jag lägger upp bilder från Sverige också. Resan hem, sedan babycafé (där jag inte heller var med).
Förra året, när Ayse och jag klädde julgranen hemma, var det första gången vi gjorde det tillsammans. Supermysigt... hennes stora mage var i vägen hela tiden, och vi skämtade om att sätta en julgranskula i Rebeccas öra. Och nu är hon här... men ingen julgran hemma i år, det har inte hunnits med.
Sådär, nu ska jag ladda kameran för att sedan få upp lite bilder från jul och nyår. Och lära mig hur man får upp filmer på YouTube... hoppas det blir nu under helgen. Och så måste jag förstås visa hur det nya köket blev.
