Att jämföra barn
Alla vet förstås att man inte 'ska' jämföra barn. För varje barn är unikt.
Men ändå gör man det hela tiden. Man ser skillnader och likheter. Och det är inget fel i det så länge man inte säger till barnet 'varför är du inte mer som X' eller något liknande. Varje barn är bra på något, lite sämre på något annat och de lär sig olika fort.
Rebecca började gå längs möblerna i september. Nu är det november, och Aylin har precis börjat göra det. Det är 3 år och 360 dagar mellan dem, så vi kan jämföra datum för datum.
Rebecca gick sina första 19 steg ganska exakt när hon var ett år gammal. Det verkar som att Aylin kommer att bli senare när det gäller den biten, även om hon förstås kan överraska.
Men sen är det andra saker, som sagt. Varje barn är unikt. Vi har alltid haft, och har fortfarande, problem med maten när det gäller Rebecca. Det är inte mycket hon vill äta, och om maten inte passar är det lögn att få henne att äta den. Och även med hennes favoriter är det problem, hon äter väldigt lite själv, sen måste vi ta resten när hon är distraherad av tvn.
Aylin... hon äter allt än så länge, och hon vet ibland inte när det räcker. Det enda problemet är verkligen att hon ska förstå när hon är mätt. Och de senaste dagarna har ett nyt problem kommit. Hon vill nämligen äta själv. Så lösningen för oss har blivit att alltid duka fram en tallrik eller skål till henne, och en sked, så att hon kan öva på att sleva. Hon klarar det inte själv än, men hon försöker... efter maten är det mat överallt efter hennes försök. Dammsugaren går varm, men det är värt allt om vi slipper ha så stora problem med att mata henne.
Nu är det snart dags för middag. Någon form av soppa för Aylin, och pommes, av riktiga potatisar, till Rebecca. Dem älskar hon, men som vanligt kommer vi att få mata... det tar mycket energi.
Men ändå gör man det hela tiden. Man ser skillnader och likheter. Och det är inget fel i det så länge man inte säger till barnet 'varför är du inte mer som X' eller något liknande. Varje barn är bra på något, lite sämre på något annat och de lär sig olika fort.
Rebecca började gå längs möblerna i september. Nu är det november, och Aylin har precis börjat göra det. Det är 3 år och 360 dagar mellan dem, så vi kan jämföra datum för datum.
Rebecca gick sina första 19 steg ganska exakt när hon var ett år gammal. Det verkar som att Aylin kommer att bli senare när det gäller den biten, även om hon förstås kan överraska.
Men sen är det andra saker, som sagt. Varje barn är unikt. Vi har alltid haft, och har fortfarande, problem med maten när det gäller Rebecca. Det är inte mycket hon vill äta, och om maten inte passar är det lögn att få henne att äta den. Och även med hennes favoriter är det problem, hon äter väldigt lite själv, sen måste vi ta resten när hon är distraherad av tvn.
Aylin... hon äter allt än så länge, och hon vet ibland inte när det räcker. Det enda problemet är verkligen att hon ska förstå när hon är mätt. Och de senaste dagarna har ett nyt problem kommit. Hon vill nämligen äta själv. Så lösningen för oss har blivit att alltid duka fram en tallrik eller skål till henne, och en sked, så att hon kan öva på att sleva. Hon klarar det inte själv än, men hon försöker... efter maten är det mat överallt efter hennes försök. Dammsugaren går varm, men det är värt allt om vi slipper ha så stora problem med att mata henne.
Nu är det snart dags för middag. Någon form av soppa för Aylin, och pommes, av riktiga potatisar, till Rebecca. Dem älskar hon, men som vanligt kommer vi att få mata... det tar mycket energi.
Kommentarer
Trackback
