Uppdatering
Lite oregelbundna värkar... lite tidigare 1½-2 timmar emellan, nu är det ca en timme mellan värkarna.
Syrran gick med värkar i fyra dygn, sedan tog förlossningen 40 timmar. Hoppas det inte blir så för oss... har i alla fall grundat ordentligt. Jag var ute och grillade kycklingspett och köfte innan, så vi har ätit väldigt mycket.
Är det dags snart?
Syrran gick med värkar i fyra dygn, sedan tog förlossningen 40 timmar. Hoppas det inte blir så för oss... har i alla fall grundat ordentligt. Jag var ute och grillade kycklingspett och köfte innan, så vi har ätit väldigt mycket.
Är det dags snart?
Verkar klara sig...
Spänningen stiger... nu är det aningen mer än 12 timmar kvar innan Rebecca kommer att vara av 2009 års modell. Hoppas hon väntar, vem tusan vill ha en stockholmare...?
Hoppas bara att hon inte väntar alldeles för länge. Sådär lagom blir ju bra...
Det blir ett vitt nyårsfirande för mig i år igen. För ett år sedan körde jag 30 december min bäste vän till sjukhuset några mil iväg. Han ringde vid halv elva på kvällen, och jag körde direkt... hans pappa hade fått en hjärtinfarkt. Nyåret spenderade jag sedan med hans familj medan han vakade på sjukhuset.
Planen för i kväll är att grilla kyckling och köfte. Vi får se vad Rebecca säger, om vi får äta eller om vi ska lämna allt till grannarna.
Hoppas bara att hon inte väntar alldeles för länge. Sådär lagom blir ju bra...
Det blir ett vitt nyårsfirande för mig i år igen. För ett år sedan körde jag 30 december min bäste vän till sjukhuset några mil iväg. Han ringde vid halv elva på kvällen, och jag körde direkt... hans pappa hade fått en hjärtinfarkt. Nyåret spenderade jag sedan med hans familj medan han vakade på sjukhuset.
Planen för i kväll är att grilla kyckling och köfte. Vi får se vad Rebecca säger, om vi får äta eller om vi ska lämna allt till grannarna.
Är det inte slut snart?
Så tror jag att många, väldigt många, tjejer känner mot slutet av graviditeten. Och jag förstår dem. Det är många långa veckor. Magen växer, vikten ökar, och det blir allt svårare att resa sig från soffan, vända sig i sängen, för att inte nämna svårigheterna att knyta skosnörena! Och vätskeansamlingen gör att inte ens skorna passar...
Det var väl i vecka 32 som Damen började säga "nu är det bara 3-4 veckor kvar". Mjo, visst... det sägs att "38 till 42 veckors graviditetet är normalt", dvs barnet kan komma två veckor för tidigt eller för sent utan att det är något konstigt. Och barnet kan absolut komma tidigare än så, även om det inte är vanligt.
Men jag måste säga att jag är ganska trött på det här om att "nu kommer hon snart". För tre veckor sen till exempel sa Damens mormor att "nu är det bara 2-3 dagar kvar". Vi är i vecka 40 nu, så det var vecka 37 då. Och Damen nappade på det direkt och sa att nu skulle hon äntligen bli av med kulan. Varje dag, flera gånger om dagen, hör jag att det snart är dags. Och jag som vill att dottern ska hålla sig därinne till 1 januari tycker förstås inte det är särskilt roligt, speciellt inte när det tjatas om "du tänker bara på dig själv och henne, tänker du inte på mig?". Som jag ser det: Det handlar om några dagar till, eller från början någon vecka, som hon behöver bära på barnet. Det är väl en ganska liten uppoffring för något som kommer att påverka dottern hela livet?
För att toppa det hela sa Damen i dag att "den här födseln kommer aldrig att bli av... barnet kommer ju aldrig!". Okej, jag förstår absolut att det är jobbigt att gå upp från 45 till 60 kg och inte kunna röra sig fritt. Men samtidigt är det ju enligt uträkningarna dags, dvs 40 fulla veckor, antingen i morgon eller om tre dagar! Så om barnet hade kommit redan hade det ju varit aningen för tidigt fött. Och det är verkligen inget konstigt med att INTE föda för tidigt, speciellt inte när det gäller första barnet!
Det var väl i vecka 32 som Damen började säga "nu är det bara 3-4 veckor kvar". Mjo, visst... det sägs att "38 till 42 veckors graviditetet är normalt", dvs barnet kan komma två veckor för tidigt eller för sent utan att det är något konstigt. Och barnet kan absolut komma tidigare än så, även om det inte är vanligt.
Men jag måste säga att jag är ganska trött på det här om att "nu kommer hon snart". För tre veckor sen till exempel sa Damens mormor att "nu är det bara 2-3 dagar kvar". Vi är i vecka 40 nu, så det var vecka 37 då. Och Damen nappade på det direkt och sa att nu skulle hon äntligen bli av med kulan. Varje dag, flera gånger om dagen, hör jag att det snart är dags. Och jag som vill att dottern ska hålla sig därinne till 1 januari tycker förstås inte det är särskilt roligt, speciellt inte när det tjatas om "du tänker bara på dig själv och henne, tänker du inte på mig?". Som jag ser det: Det handlar om några dagar till, eller från början någon vecka, som hon behöver bära på barnet. Det är väl en ganska liten uppoffring för något som kommer att påverka dottern hela livet?
För att toppa det hela sa Damen i dag att "den här födseln kommer aldrig att bli av... barnet kommer ju aldrig!". Okej, jag förstår absolut att det är jobbigt att gå upp från 45 till 60 kg och inte kunna röra sig fritt. Men samtidigt är det ju enligt uträkningarna dags, dvs 40 fulla veckor, antingen i morgon eller om tre dagar! Så om barnet hade kommit redan hade det ju varit aningen för tidigt fött. Och det är verkligen inget konstigt med att INTE föda för tidigt, speciellt inte när det gäller första barnet!
Babylycka
Hälften av de fyra som läser det här inlägget den här veckan kommer säkert att tro att Bebecca har kommit, men så är det inte :-)
Det verkar som att graviditet är smittsamt. Så de i närheten av mig får vara försiktiga...
En kollega fick barn i somras.
En annan kollega fick barn för en månad sedan.
Nästa på tur blir vi.
För några månader sedan fick vi reda på att Damens mammas enda anställda var gravid. Och samtidigt även Damens föräldrars granne.
Så... var det slut där? Nope.
För två månader sedan fick vi reda på att några av våra bästa vänner efter över ett års kämpande i sänghalmen väntade barn. Tvillingar, visade det sig.
I går fick vi reda på att Damens kusin är gravid, i femte veckan.
I dag var vi hos ett par andra vänner (värden är bror med den förra vännen). Kvinnofolket var i vardagsrummet, och manfolket i köket. Kycklingen togs fram ur ugnen, och M började skära upp. "Ja, den är ju färdig i alla fall. Rå kyckling är ju inget gravida kvinnor ska äta."
"Hmm... gravida? Ska jag gratulera er?" frågade jag. Och jodå, de väntar också barn... de tog reda på det i dag, så vi är de första att få reda på det, och allt genom en liten felsägning. Femte veckan där också, och precis som för oss så tog det på första försöket.
Och värdinnans bror med flickvän väntar också barn.
Om Damen håller igen över nyår blir det alltså fem nya barn i närmsta bekantskapskretsen i Sverige nästa år. Det blir väldigt roliga fester nästa år, men massor med barnskrik!
Det verkar som att graviditet är smittsamt. Så de i närheten av mig får vara försiktiga...
En kollega fick barn i somras.
En annan kollega fick barn för en månad sedan.
Nästa på tur blir vi.
För några månader sedan fick vi reda på att Damens mammas enda anställda var gravid. Och samtidigt även Damens föräldrars granne.
Så... var det slut där? Nope.
För två månader sedan fick vi reda på att några av våra bästa vänner efter över ett års kämpande i sänghalmen väntade barn. Tvillingar, visade det sig.
I går fick vi reda på att Damens kusin är gravid, i femte veckan.
I dag var vi hos ett par andra vänner (värden är bror med den förra vännen). Kvinnofolket var i vardagsrummet, och manfolket i köket. Kycklingen togs fram ur ugnen, och M började skära upp. "Ja, den är ju färdig i alla fall. Rå kyckling är ju inget gravida kvinnor ska äta."
"Hmm... gravida? Ska jag gratulera er?" frågade jag. Och jodå, de väntar också barn... de tog reda på det i dag, så vi är de första att få reda på det, och allt genom en liten felsägning. Femte veckan där också, och precis som för oss så tog det på första försöket.
Och värdinnans bror med flickvän väntar också barn.
Om Damen håller igen över nyår blir det alltså fem nya barn i närmsta bekantskapskretsen i Sverige nästa år. Det blir väldigt roliga fester nästa år, men massor med barnskrik!
Allt är redo
Väntans tider... väntan, väntan, väntan.
Damens mage kommer in i rummet en halvtimme innan hon gör det, brukar jag säga. Och så skämtar jag kärleksfullt om att det tutar när hon backar. Men jag älskar min lilla Dam.
Små små steg framåt, saker som får mig att förstå lite mer att jag faktiskt ska bli pappa. När magen började växa, när vi var på 3d-ultraljud och så vidare. Och nu när Bebeccas lilla "rum" är färdigt, sängen är ihopsatt och vi nu fått alla sakerna, inklusive det handgjorda bomullstäcket, från Turkiet, då känns det ännu mer. Jag har till och med fått upp tapeterna och målati hennes lilla rum.
Rum och rum... vi har en trea, där vårt sovrum är för litet för att hennes säng ska få plats utan problem. Så jag sågade ner en del av väggen, det som användes som garderob från andra rummet, och där ska hon bo. Det blev ganska bra, och lätt att återställa när väl den tiden kommer. Bara att sätta upp några reglar, sen in med den gamla väggen och skruva fast.
En del gör det hela för komplicerat, tycker jag. Ett helt rum måste vara helt komplett för en nyfödd, det ska köpas liggvagn för 5000+ kr först, sen sittvagn, hej och hå... vi köpte en sittvagn där vi lätt och smidigt kan sätta i babyskyddet, alltså Bebeccas första bilbarnstol. Lätt och smidigt, och inte svindyrt.
Damens mage kommer in i rummet en halvtimme innan hon gör det, brukar jag säga. Och så skämtar jag kärleksfullt om att det tutar när hon backar. Men jag älskar min lilla Dam.
Små små steg framåt, saker som får mig att förstå lite mer att jag faktiskt ska bli pappa. När magen började växa, när vi var på 3d-ultraljud och så vidare. Och nu när Bebeccas lilla "rum" är färdigt, sängen är ihopsatt och vi nu fått alla sakerna, inklusive det handgjorda bomullstäcket, från Turkiet, då känns det ännu mer. Jag har till och med fått upp tapeterna och målati hennes lilla rum.
Rum och rum... vi har en trea, där vårt sovrum är för litet för att hennes säng ska få plats utan problem. Så jag sågade ner en del av väggen, det som användes som garderob från andra rummet, och där ska hon bo. Det blev ganska bra, och lätt att återställa när väl den tiden kommer. Bara att sätta upp några reglar, sen in med den gamla väggen och skruva fast.
En del gör det hela för komplicerat, tycker jag. Ett helt rum måste vara helt komplett för en nyfödd, det ska köpas liggvagn för 5000+ kr först, sen sittvagn, hej och hå... vi köpte en sittvagn där vi lätt och smidigt kan sätta i babyskyddet, alltså Bebeccas första bilbarnstol. Lätt och smidigt, och inte svindyrt.
Födsel om timmar?
Vi är nu inne i... ja, vecka 39 är det väl? Det är ju dags 31 december.
I alla fall, svärmor har kommit hit nu. Hämtade henne på flygplatsen tidigare i dag, och fick ta ett tiotal samtal om jobbet på vägen dit och tillbaka, plus en telefonkonferens. Gissa om jag är slut? Fick sova två timmar när jag sen kom hem. Julhandeln har verkligen sugit musten ur mig, även om det är rätt kort tid det varit panik i år.
I alla fall, för att få plats med svärmors väskor i bilen fick vi lasta ur sjukhusväskorna. De ska ändå packas om, och i dag rotade jag runt lite i dem.
Bland annat hittade jag Rebeccas blöjor... Shit, kommer jag att kunna hantera blöjbyten? Det kommer säkert, men jag fick lite smått panikkänslor i några sekunder.
Jag ska alltså bli pappa... oj oj oj. Det hade jag aldrig trott. Men nu är det kanske bara timmar kvar. Eller dagar. Eller veckor.
Damen hade kraftiga problem i går och förberedde mig på att köra till BB mitt i natten. Det blev ju inte så, tack och lov, men vi är inne i de "farliga veckorna" nu.
I alla fall, svärmor har kommit hit nu. Hämtade henne på flygplatsen tidigare i dag, och fick ta ett tiotal samtal om jobbet på vägen dit och tillbaka, plus en telefonkonferens. Gissa om jag är slut? Fick sova två timmar när jag sen kom hem. Julhandeln har verkligen sugit musten ur mig, även om det är rätt kort tid det varit panik i år.
I alla fall, för att få plats med svärmors väskor i bilen fick vi lasta ur sjukhusväskorna. De ska ändå packas om, och i dag rotade jag runt lite i dem.
Bland annat hittade jag Rebeccas blöjor... Shit, kommer jag att kunna hantera blöjbyten? Det kommer säkert, men jag fick lite smått panikkänslor i några sekunder.
Jag ska alltså bli pappa... oj oj oj. Det hade jag aldrig trott. Men nu är det kanske bara timmar kvar. Eller dagar. Eller veckor.
Damen hade kraftiga problem i går och förberedde mig på att köra till BB mitt i natten. Det blev ju inte så, tack och lov, men vi är inne i de "farliga veckorna" nu.
