pappatankar

Den gångna helgen hade vi födelsedagsfest för barnen. Bjöd släkten på mat, och efter maten kom en del grannar också för att gratulera. Blev runt 30 gäster totalt... jäklar alltså.
Nu är det alltså några dagar mer än ett år sedan Aylin kom till världen. Det är helt otroligt vad mycket som har hänt med henne under det året. Från att bara ha sovit, bajsat och ätit till att vara en komplett individ med önskemål och preferenser, en fin liten tjej med fem tänder, ett litet barn som knallar runt överallt och utforskar och leker med sin storasyster.
9 januari i dag. För fyra år sedan var vi på sjukhuset, och fick beskedet att "det finns inget vatten kvar. Kom hit igen i morgon klockan åtta, så sätter vi igång förlossningen." Det kändes väldigt konstigt... första barnet, första förlossningen. Allt hände för första gången. Det är en väldigt häftig känsla. Och en skrämmande känsla. En sån liten flicka skulle börja styra mitt liv... om hon inte var glad så var inget bra. Vi har haft tur med våra barn, inga problem med kolik och sånt. De har ätit och sovit när de var små. Aylin äter allt, Rebecca strular med maten men har börjat komma igång. För fem år sedan... vem hade kunnat tro att vi skulle få två så fina tjejer?

Dags att åka iväg en stund... vädret är väl sådär just nu. Solsken och klart, men inte så himla varmt. Säg runt 8-10 grader på dagen. Turkarna går runt med mössa på, och långkalsonger har de haft sen det blev 25 grader. "Om du blir kall så blir du sjuk!" säger alla. "Om fötterna blir kalla så blir du sjuk!" Jaja... visst, immunförsvaret kan försvagas, men så farligt är det inte.
Jag åkte på en omgång halsfluss, och då fick jag naturligtvis höra att orsaken var att jag inte hade klätt på mig ordentligt, och att jag inte hade kläder på mig i sängen. Hmm... jag är svensk. Jag måste inte alltid ha 25+ grader där jag är. Lite skillnad mot dem som har vuxit upp i det här landet...