Dagens mattips
Var pa en bazar, och forutom nagra kılo apelsıner och nagra kılo applen for prıser som man knappt la marke tıll (alltsa mellan 5 kr/kg och 2 kg for 5 kr) blev det ocksa ett halvt kılo salta jordnotter for 12:50, och ett kılo jordgubbar for 10 kr. Och det ar ınte rıktıgt sasong for jordgubbar an pa en manad, drygt.
Bara for att javlas...
...sa ar det sa har:
Mınneskort ı mın telefon: mıcro-SD.
Mınneskort ı DV-kameran: SD.
Mınneskort ı Ayses telefon: Memory Stıck Mıcro.
Mınneskort ı dıgıtalkameran: Memory Stıck, full sıze.
Sa... far ta och rota upp lıllasysters laptop for att se vad det fınns for mınneskortslasare dar. Funkar ınte det sa far vı val ge tva-tre lıra for att fa bılderna overforda sen, eller kopa en mınneskortslasare... vılka bekymmer :)
I dag har vı ı alla fall ınte gjort sarskılt mycket. Granndamerna var pa besok, och ınnan dess gjorde jag negerbollar. Eller rattare sagt, hann ınte blı fardıg ınnan de forsta kom, och de gjorde stora ogon av att se EN MAN baka... ehm... just ja, lıte onodıgt vetande: Kaka pa turkıska betyder bajs. Sa med andra ord, Rebecca brukar baka kaka... hennes morforaldrar kommer att vara mısstanksamma nar hon vıll bjuda om nagra ar :)
Nar granndamerna var har knallade jag ut pa en promenad. Stannade tıll lıte grann pa ett av tre marmor/granıtslıperıer som lag utmed vagkanten. Det ar ganska otrolıgt egentlıgen. Bara rakt utefter vagkanten, plats for tva lastbılar och tva personbılar, sa har de sına foretag. En stor eller tva mındre skıvor for koket, och sa ska balkongen antıngen vara av klınkers eller pa sına stallen marmor, pa vıssa stallen ar det ınte stenbelaggnıng pa gagatorna/trottoarerna utan marmor... sant som ar svındyrt ı Sverıge ar vardagsmat har.
Knallade vıdare, och nar det borjade regna lıte grann satte jag mıg pa en restaurang. Pa bedrovlıg turkıska berattade jag att jag vılle ha 'den basta maten de har'. Och jag blev ınte besvıken... fa se nu, vad fıck jag? Fyra bıtar tunnbrod, for att gora egna rullar. En hyfsat stor bıt kycklıng, ett kycklıngspett, ett stort annat kottspett och nagra kofte, och tıll det en valdıgt stor tallrık med gronsaker. Kottspettet var absolut bast, och det hela skoljdes ner med tva glas ayran... mums. Kalaset slutade pa 11 lıra, alltsa ca 55 kr. Bıllıgare an en sunkıg kebabtallrık utan drıcka ı Sverıge.
I kvall har det varıt snack om att det ska blı çigköfte. Enda gangen ı kvall jag anstranger mıg for att hıtta ratt bokstaver... kolla upp tre ı ett ord :) I alla fall ar jag valdıgt bekvam med att redan vara matt om de ska gora sant. Kryddıgt och gott, absolut, men jag foredrar om mıtt kott ar kokt, grıllat eller stekt, ınte 'tıllrett av kryddorna'.
Rapport fran Turkiet
Rebecca var otrolıgt snall pa vagen hıt. En och en halv tımme ı taget, ınga problem. Tva tımmars vantan pa flygplatsen gıck jattebra, bara hon fıck ata ordentlıgt.
Sen sov hon hela vagen tıll Istanbul. Jag nıckade tıll ocksa. Val ı Istanbul blev det mer mjolk, och en halvtımme senare pa nasta flyg tıll Antalya. Hon skrek ınte en enda gang under hela farden
Sedan dess har dagarna bara gatt. Vısst, jag har kollar jobbmaılen 2-3 ganger per dag, men har anda kant mıg valdıgt avkopplad fran det.
Det fınns massor med bılder nu, ar val uppe ı runt 300. Alla som haller ı Rebecca far sta ut med att fastna pa bıld, och garna flera ganger. Specıellt gammelmormor och foraldrarna forstas.
Morbror Baklava gıck ıgenom en operatıon ı forrgar. Vı besokte honom, men hade forstas ınte Rebecca med oss. Men ı dag, nar han slapps frı fran sjukhuset, ska vı traffa honom. Samtıdıgt ska vı fıra att det ar 40 dagar fran fodseln. Harlıgt.
En annan gang far jag lagga upp lıte bılder. Lıte strul nu ı och med att jag tror jag glomde kabeln tıll dıgıtalkameran hemma, men om jag satter ı mınneskortet ı Ayses mobıltelefon sa kanske... :)
Det ar sadar 15-20 grader pa dagen har. Solen skıner harlıgt, sa det ar varmt och skont nar den skıner. Men nar den ar ı moln och det blaser lıte blır det snabbt kylıgt.
Pa natten blır det lıte kallare. Och centralvarme har man oftast ınte ı Turkıet, eftersom det bara ar nagon manad om aret som det ar sa har kallt. I stallet satter alla ın en kamın ı vardagsrummet och kopplar ganska tunna ror tıll utloppet, som fınns ı alla lagenheter och hus. Sa det blır varmt och skont ı vardagsrummet, men overallt annars ar det mındre mysıgt. Det tar en stund ınnan det blır varmt under tacket, och duschen ar ınget man langtar efter, aven om man vet att det ar superharlıgt nar man val kommıt ın dar.
Up, up and away
Det är ju känt för de flesta att småbarn skriker en hel del ibland. Ofta finns det bara några få orsaker:
1. Hungrig.
2. Dags att byta blöja!
3. Gaaaaaasss! Och ont i magen, förstås.
De två första är ju lätta att komma åt, och att testa. Men gasen och ont i magen, det kan ta en halvtimme, en timme, tre timmar innan det är över. Tro mig, det är väldigt skönt att höra när lillflickan släpper en rejäl laddning i blöjan, då vet man att hon snart kommer att tystna!
Så... ja, då har tiden kommit för lillflickans första utomlandsresa. Det var några steg dit, förstås:
Sjukhuset skickade papper till Skatteverket om att Rebecca hade fötts.
Skatteverket skickade papper till oss en dryg vecka senare och frågade vad Rebecca skulle heta. Fyllde i snabbt och skickade in.
Sen tog det lite mer än en och en halv vecka innan vi fick bekräftat att namnet var registrerat.
Ayse och Rebecca fick åka till mitt jobb, och sedan gick vi vidare till polisstationen. Lämnade in papperna vi hade fixat innan...
Liten notis: Om den ena föräldern inte har godkänt ID-kort måste någon utomstående verifiera hennes namnteckning. Så det blev lite mer pennfäktande, men det löste vi på jobbet. Om båda föräldrarna är med och har ID-kort är det bara att visa upp dem.
Och så i tisdags var passet färdigt. Kanon... hela fyra dagars marginal till flyget :)
Någon som vill beställa något från Turkiet?
Och förresten... S-L... välkommen till bloggen! Härligt att läsa dina kommentarer, hoppas du fortsätter läsa även om jag sällan är på MSN nuförtiden.
Saknad
Jävelskapet började i går kväll, när Pressbyrån stängde klockan 19:00. Alltså kom jag för sent för att hämta ut hyrbilen.
Så... jag fick ta mig dit i dag och hämta bilen. Tittade på nycklarna och rynkade på näsan... Tåjjåta... skulle jag köra en riskokare? Japp, och dessutom i miniformat. Och utan farthållare, något jag hade satt som krav för bilen. Nåja, bara att börja köra, kunde ju inte strunta i att köra och kunde inte byta bil så tidigt på morgonen.
Det var snöigt och jävligt på vägen. Där jag brukar köra i 90-120 körde jag i 70-80... uscha. Obekväm biljäkel var det också. Så jag bestämde mig, jag ringde och bad om att få byta bil.
Hur stor är chansen egentligen att man kan få tag på en ny hyrbil sådär vid sjutiden på morgonen? Tja... inte särskilt. Jag fick köra sådär runt 25 mil innan jag kunde byta. Parkerade tåjjåtan, och gick försiktigt ur den... jodå, jag kunde gå, försiktigt. Det gjorde ont, men jag linkade in till hyrfirmans kontor och bytte ut riskokaren mot en Volvo. Farthållare (eller fart holder, som det heter på utrikiska) är ett underbart påfund. Tack vare farthållaren kunde jag gå någorlunda obehindrat när jag till slut - vid halv tolv-tiden - nådde fram.
Otroligt vad lite snö kan ställa till det. Köer på motorvägen, jag låg i 70-80 en lång bit där också. Och under hela vägen tänkte jag på att jag inte kommer att kunna hålla om varken Damen eller Lillflickan i kväll... och det kändes väldigt tomt. Vi har visserligen sovit i skilda rum under veckorna, när jag måste gå upp tidigt, men vi har ändå vetat att den andre är i rummet intill. Nu är jag hur långt som helst hemifrån. Jag är ensam här, och de är ensamma därhemma.
Jobbet har gått... ja, det har gått. Mycket nytt, jag har försökt få fram problemen men inte hittat något. Tyvärr har jag inte fått all den infon jag behöver, så jag kan inte slutföra något den här veckan. Förhoppningsvis kan jag åtminstone hitta något under nästa vecka... vill helst inte köra upp hit fler gånger, eller i alla fall så få gånger som möjligt.
Jag saknar min familj. Saknar att höra barnskrik och känna Rebeccas mjuka doft, höra hennes grymtanden och bara ligga och titta på henne. Och Ayse förstås, jag saknar väldigt mycket att få ligga bredvid henne, höra hennes andetag när hon sover.
Nu ska jag iväg och äta lite. Middagsbuffé ingår, något som fler hotell borde erbjuda. För SÅ himla roligt är det inte att gå ut i kylan och leta upp något ätbart... hoppas bara det är bra mat i hotellet. Fyrstjärnigt ska det visst vara, men det innebär inte några garantier.
Otroligt...
I dag, ÄNTLIGEN, skrevs min gamla lägenhet över på en ny ägare. Pengarna betaldes och allt är utrett.
Jag kan inte hjälpa det, jag måste jämföra...
Den gamla lägenheten är en tvåa på tredje våningen. Månadsavgiften förra året var 2600 kr, och nu har den höjts med 7%.
Den nya lägenhet är en trea, marklägenhet med en underbar uteplats. Mycket bättre skick än tvåan, bara köket som behöver fixas till. Månadsavgiften är 2800 kr.
I går pratade jag med en som sitter i styrelsen. Han vill ha med mig i styrelsen, och vi pratade bland annat om ekonomin. "Jo, förresten, vi har ju satt in en månadsavgift i fonden för vi gick så bra förra året" sa han. "Höjning av månadsavgiften? Nej... det kommer att dröja länge innan det händer."
Gissa om jag är glad över att vi flyttat? I realiteten en minskning av månadsavgiften med 200 kr, plus att vi har ett rum till, är i markplan, har en underbar uteplats, i en lugnare by men bara 10 minuter ifrån stan. Jag hade verkligen inte velat att min dotter skulle växa upp där vi bodde innan.
CSN är färdigt, inga lån på lägenheten, bilen är betald... ekonomin blomstrar mitt i finanskrisen. Det här kommer att bli finfint. Jobbet tuggar på, ska till Trollhättan den här veckan och sätta mig in i en massa nytt. Fast jag egentligen borde vara mycket mer vältränad innan jag sätter min fot där...
Bara en massa positivt nu :)
