pappatankar

Nu i helgen köpte vi en större säng till Rebecca. Hon är ju en stor flicka nu, mer än ett och ett halvt år...

Det tog inte mer än en timme för henne att ramla och skada sig på sängen. Det gjorde ont att se henne, läppen spräckt och tandmärken på insidan av kinden, blodet bara forsade... det är alltid fruktansvärt att se hennes blod, och veta att hon har ont.
Men, hon är seg och ser positivt på tillvaron. Två timmar senare när vi var iväg på en byggmarknad vände vi ryggen åt henne i en halv minut, och vad ser man då?
Jo, hon stod nästan längst upp på en stege... yikes! Hittar inte kabeln till mobiltelefonen så jag får lägga in bild på henne senare. Lika söt och glad som alltid var hon :)

Natten till i går var första natten hon sov i sin nya säng. Det slutade med att hon knallade in till oss, så sött! Och så jobbigt...

Och i går var också första natten som vi kunde lägga henne i sängen och bara lämna henne, och hon somnade. "Du är en stor flicka nu, så du kan somna ensam" sa jag till henne innan jag stängde dörren. Hon sa inte ett ljud, vände sig bara på sidan och somnade.