Växande barn
Det är en fantastisk känsla varje gång Rebecca lär sig nya ord på svenska. Hennes turkiska är otroligt mycket bättre än hennes svenska, och hon kan kommunicera väldigt bra på turkiska. Svenskan har halkat efter... av många orsaker.
Först i Sverige så jobbade jag mycket. Åkte hemifrån tidigt, kom hem sent. Inga kompisar att leka med. Här har hon massor med turkiska kompisar, både yngre och äldre, och pratar väldigt mycket med både dem och föräldrarna. Och så har vi förstås Ayses familj som pratar väldigt mycket med henne.
Tvåspråkiga barn sägs vara mer intelligenta (har ingen källa på detta) eftersom deras hjärnor hela tiden måste hantera två språk. Deras primära språk är det språket de tänker på för det mesta, och om man pratar med dem på det sekundära språket måste de översätta det till det primära, komma på ett svar, och sedan översätta svaret till det sekundära språket. Det låter logiskt... egentligen borde då alla föräldrar försöka prata två språk med sitt barn. Engelska kan ju de flesta en del av...
En del väljer att inte prata sitt hemspråk med barnet, utan bara svenska. Det har jag aldrig uppmuntrat, och kommer aldrig att uppmuntra. Även om det sekundära språket aldrig kommer att bli lika bra som det primära så är ett extra språk aldrig någon börda. Tvärtom kan det vara en otrolig tillgång i en situation man aldrig kunnat tänka sig. Det känns inte rättvist att fatta ett sådant beslut för ett barn som är några månader gammalt, något som kan ta ifrån det möjligheter 20, 30, 40 eller fler år i framtiden.
Kan någon komma på en orsak att inte lära ett sekundärt språk till ett barn, om ett sekundärt språk finns i familjen?
Först i Sverige så jobbade jag mycket. Åkte hemifrån tidigt, kom hem sent. Inga kompisar att leka med. Här har hon massor med turkiska kompisar, både yngre och äldre, och pratar väldigt mycket med både dem och föräldrarna. Och så har vi förstås Ayses familj som pratar väldigt mycket med henne.
Tvåspråkiga barn sägs vara mer intelligenta (har ingen källa på detta) eftersom deras hjärnor hela tiden måste hantera två språk. Deras primära språk är det språket de tänker på för det mesta, och om man pratar med dem på det sekundära språket måste de översätta det till det primära, komma på ett svar, och sedan översätta svaret till det sekundära språket. Det låter logiskt... egentligen borde då alla föräldrar försöka prata två språk med sitt barn. Engelska kan ju de flesta en del av...
En del väljer att inte prata sitt hemspråk med barnet, utan bara svenska. Det har jag aldrig uppmuntrat, och kommer aldrig att uppmuntra. Även om det sekundära språket aldrig kommer att bli lika bra som det primära så är ett extra språk aldrig någon börda. Tvärtom kan det vara en otrolig tillgång i en situation man aldrig kunnat tänka sig. Det känns inte rättvist att fatta ett sådant beslut för ett barn som är några månader gammalt, något som kan ta ifrån det möjligheter 20, 30, 40 eller fler år i framtiden.
Kan någon komma på en orsak att inte lära ett sekundärt språk till ett barn, om ett sekundärt språk finns i familjen?
Kommentarer
Postat av: Rikki
Håller med dig till fullo. Kan inte tänka mig att det på något sätt kommer att skada barnen!
Det är som lättast att lära sig när man är liten, så kör på...
Min tyska som jag lärde mig vid 12+ sitter inte så mycket i minnet numera, så ju tidigare desto bättre, haha!
Trackback
