pappatankar

Så, nu är dagens första makrig slut.
Jag var den enda soldaten på min sida i början, men tack och lov kom mormor och morfar till undsättning efter en stund.

Problemet är att 3½-åringen är väldigt selektiv med vad hon vill äta, när, och hur. Skriker och protesterar när hon vill lämna bordet, eller när det är något annat som inte passar. Medan bebisen vill äta allt, speciellt det som är för stort för henne att äta (hon har bara fyra små tänder än så länge), och skriker så fort munnen inte är riktigt full (behöver alltså inte vara tom, bara lite småfull, för att hon ska skrika).

Rebecca ville ha en speciell sorts ost, som vi inte hade hemma. Så det fanns inget val, jag var tvungen att köra iväg och köpa. Mormor matade Aylin så länge. Sedan ville inte Rebecca ha osten. Hon ville ha bröd och tomat (som fanns innan jag körde). Sen åt hon ost. Och honung. Och ägg, när vi lurade henne. Aylin mumsade i sig tomat, ägg, gurka, bröd, ost... allt, och ville inte sluta. Skrek så fort vi la mer än några sekunder på att mata Rebecca.

Jag ser fram emot den dagen när Aylin kan äta lite grann själv, och vi inte måste ha koll på vad hon har i munnen varje sekund. Det kommer att underlätta ordentligt... hoppas att Rebecca också lär sig att äta själv.