pappatankar

I dag har en väldigt nära vän till familjen - eller rättare sagt halva släkten - gått bort. Hon gick och la sig i går kväll. Men vaknade aldrig.
Livet kan sluta när som helst. Hur som helst. Som för Müride, att hjärtat slutar slå. Fridfullt. Eller på ett annat sätt. Bilar, vansinnesförare, förare som tappar kontrollen, snubbla i en trappa, halka på utspilld tvål när man är ute och handlar...

Vi vet aldrig när det händer. Därför är det viktigt att behandla dem man älskar som om varje gång man skiljs åt kan vara den sista gången man ses. Skiljs aldrig åt som ovänner. Dagen efter kan det vara för sent att säga "jag älskar dig" eller "förlåt".
Det är lustigt... i går kväll ringde Müride till alla, verkar det som. Till oss. Till Ayses föräldrar. Ayses moster och två morbröder, och Ayses mormor. Pratade en stund med alla. Som ett farväl... som om hon visste. Som om någon ville att hon skulle prata med alla en sista gång.