Femminutersmetoden?
Ett problem många föräldrar stöter på är hur ett barn ska somna... en del har problem med barn som "aldrig somnar", en del har fått barn som somnar på egen hand utan problem.
I vår familj är det inte alls som i många andra familjer. Förstås. I och med att det här inte är någon helt vanlig familj.
I Turkiet är det absolut vanligaste att man vaggar barnet till sömns. Man sätter sig helt enkelt ner på golvet, eventuellt med en tunn madrass över benen som är utsträckta rakt framåt. En kudde, sedan barnet på, med huvudet uppe vid ens fötter, och en filt över.
Sedan vaggar man helt enkelt barnet på benen tills det somnar. Jag låter Ayses mamma demonstrera: 
Vi har väldigt nyligen dragit ner på vaggandet och lägger oss bara ner bredvid Rebecca, nynnar lite grann och låter henne känna sig trygg, och hon somnar lätt på det sättet.
Sen har jag hört av en del kollegor om femminutersmetoden... de säger att det fungerade jättebra för dem, men jag är skeptisk. Alltså, en sån liten varelse behöver ju trygghet... och när vi blir föräldrar har vi skrivit under ett kontrakt på att ta hand om vår lilla flicka, alltid, när som helst på dygnet...
Hur löste du sömnproblemet? Är femminutersmetoden något att fundera på, eller skapar man bara ett otryggt barn så?
Googlade på femminutersmetoden. Tycker det låter alldeles galet.
Ett barn som är tryggt med sina föräldrar bör somna inom rimlig tid om förälder/föräldrar är med det i en kvällsritual. Mitt förnuft säger att till exempel en halvtimme är ingen tid att tala om när det gäller ens barn. Särskilt inte om kvällen. Dessutom. När barnet får besök var femte minut så lär det sig det så småningom, och om det då somnar, så är det troligen i väntan på att en förälder ska komma in, och det känns ju lite som att sakna sig till sömns. Jag tycker inte det låter sunt. Hjälp barnet somna så länge och så väl det går.Barnets trygghet och välmående är viktigare en en timmes tvtittande för föräldrarna.
Meeeen, jag kan ju inte tala av egen erfarenhet.
Detta är bara vad mitt förnuft säger mig. Sen finns det ju säkert gränser : )
