pappatankar

Så, äntligen lite tid över. Hektiskt på jobbet, analyser som "ingen vet ens om man kan göra" som jag tvingade igenom på några timmar och så vidare... plus att folk ger mig onödigt mycket extrajobb på grund av lustiga beslut.

Men nu lämnar jag över tangentbordet och musen till Rebecca, så hon får berätta hur det gick till under resan till Turkiet.

---

Hej hej! Rebecca heter jag, och nu ska jag berätta om något väldigt spännande. Min första resa till Turkiet... jag var lite spänd på hur det skulle gå, så jag tog med mig Bamse, världens starkaste och snällaste björn. Pappa är bra, men ibland är Bamse bättre...
Jag var lite mer än en månad gammal när jag åkte. Inte många bebisar som jag som vågar flyga så tidigt!




Jag minns inte så mycket av själva färden. Mamma gav mig mat på Kastrup, och jag behövde inte ens öppna ögonen. Sen flög vi till Istanbul, och då såg pappa ut så här. Han höll på att trilla ihop över mig, men Bamse var med mig hela tiden så jag kände mig trygg.

Långhårig var han, pappa, men han sa att det var för att det är så mycket billigare att klippa sig i Turkiet. Sen klagade han i och för sig över att priserna hade gått upp där, hela 40 kr fick han betala... men han har sig själv att skylla, han går ju till den bästa frisörsalongen han känner till.
Sedan landade vi då i Istanbul, och jag fick äta igen. Behövde inte öppna ögonen nu heller, utan fick maten serverad... vilken lyx! Nästan en timme senare flög vi vidare till Antalya.


Här är jag i morfars knä, och med min moster Seyma bredvid. Morfar är jättesnäll, och moster också. Och så har hon inte så skrapiga kinder...
Det här var första gången vi träffades i verkligheten. Innan har jag bara pratat med dem över MSN.


Så, mormor, vad blir det till frukost? Jag ville så gärna äta både oliver och tomater, men mormor sa att jag bara skulle dricka mjölk. Jag älskar visserligen mjölk, men är så nyfiken på riktig mat! (Farmor tycker att jag alltid tittar väldigt noga på maten som mamma och pappa äter nuförtiden)
Mormor hade saknat mig väldigt mycket. Det kommer jag ihåg, för hon grät när hon var tvungen att åka.


Moster var en favorit för mig. Hon var så mjuk och skön att sova på, och jag kände mig så trygg.


När vi var i Turkiet passade vi på att handla lite i basarerna. Frukt och grönsaker, sånt som mamma och pappa älskar men inte låter mig äta, fanns det gott om, och de säger att det är väldigt billigt.


Men vissa saker ville de ändå inte köpa i basaren. Här plockar mamma och morfar purjolök på grannens fält. Mormor och morfar blev chockade när de hörde att purjolök kostar 50 kr kilot i Sverige!


Det var en jobbig dag, trots att jag bara behövde titta på när de plockade purjolöken. Så på kvällen, efter att jag fått kvällsmjölken, gäspade jag stort, vinkade till alla och somnade.


Jag hann knappt vakna dagen efter innan familjen ville prata med mig. Det är jätteroligt att vara huvudpersonen och prata med folk.


Efter en stund ville mamma ha tillbaka mig. Min lilla goa mamma, du är bäst!
Mamma hade inte klippt sig under hela tiden som hon väntade mig. Lite skrock om att om man klipper håret så förkortar man barnets liv... en onödig risk, tyckte hon, men ganska snart efter att den här bilden togs klippte hon håret.


Senare på dagen fick jag träffa min morbror, Ahmet, för första gången. Han blev helt betagen av mig när jag flirtade med honom och lät honom känna min bebisdoft. Han och hans fru har blivit sugna på att skaffa barn nu efter att jag kommit till världen.
Ser ni den turkiska flaggan i fönstret? Det här är i mormors workshop. Det är väldigt vanligt att ha en turkisk flagga i fönstret.


Dagarna flyter ihop, det var så mycket att göra hela tiden. Men jag har i alla fall träffat min gammelmormor också. Hon var jätteglad över att få se ännu ett barnbarnsbarn, och ville knappt släppa mig. Men hon var tvungen att laga mat och göra både det ena och det andra, så snart fick jag umgås med andra också.
Mina föräldrar säger att gammelmormors mat är väldigt god, och de är väldigt imponerade över att hon sköter allt utom den tyngre städningen och shoppingen själv när hon är 82 år gammal.


Jag tycker så mycket om gammelmormor, så här kommer en bild till på henne. Ser ni så glad hon är över att få träffa mig?


Gammelmormors väninna och sjuksköterska tittade också över. Hon tycker jättemycket om min farmor också, och pratade en hel del om att mina föräldrar skulle hälsa till henne och att hon såg fram emot att träffa henne igen. Det var nog därför jag såg lite uttråkad ut på den här bilden... jag bad mina föräldrar att inte ta några såna kort, men det gjorde de ändå.
Sjuksköterskan sa att jag var väldigt frisk och stark. Det visste jag ju redan... tränade mycket i mammas mage på att sparka, och hittills *knackar i pappas huvud* har jag inte fått någon sjukdom alls. Lite mer än två månader gammal är jag i dag.


Pappa tycker det här inlägget börjar bli lite långt, så jag visar bara en bild till. Här är några av släktingarna samlade, de som kom för att träffa mig just den här gången.
Mammas kusin Ümran står längst bak till vänster. Sedan morbror Ahmets fru Fatma Nur och min moster.
Den enda ni inte känner igen i främre raden är Ümrans dotter Fatma Nur.



Nu har jag en massa annat att göra, så jag får berätta mer om resan lite senare.