Personlig förändring

Det här håller säkert inte mina kollegor med om, men jag känner att jag blivit mycket mer ödmjuk sedan jag blev pappa. Jag känner mig mycket mer ödmjuk inför allt... har blivit mjukare än någonsin, och höjden av lycka är att få ligga och titta på min lilla flicka. Smeka över hennes kind, höra henne andas...

Nu har det ju visat sig att hon inte kommer att få något syskon. Inte för stunden, alltså. Så vi kan andas ut... det är nog med förändringar i livet redan :)

Lillflickan ligger i soffan i vardagsrummet just nu och försöker påkalla vår uppmärksamhet. Jag ska snart gå in till henne, men man behöver inte springa direkt när man  hör minsta lilla ljud. Det har mamsen lärt mig. Det är underbart att hon ställer upp så mycket som hon gör, annars hade allt varit mycket tuffare.

I dag, när vi var ute och handlade, träffade vi ett par som hade en väldigt liten bebis. En månad gammal, sa de... men jag slår vad om att Rebecca var mycket större när hon föddes än den här lille pojken var nu. Och föräldrarna hade inte lärt sig hur man ska klä småbarn... han var ungefär klädd för att vara i 25 graders värme, bara tunna kläder, när de bar ut honom från Lidl. Stackars liten... hoppas han klarar sig från det utan problem.

Borde vi ha sagt något? Många är ju osäkra som föräldrar, men samtidigt, finns det något värre än att bli tillrättavisad av främlingar när man gör så gott man kan?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0