Så... var var jag nu?
Blir ett kortare inlägg i dag. Måste duscha innan jag går och lägger mig, eftersom jag kört ett race med slipning i köket i dag. I morgon blir det i alla fall bara kanske en kvart med slipning och sen en del målning, sen är det klart för dagen. Förhoppningsvis tapetsering på tisdag... tiden börjar rinna ut, familjen kommer hem igen på söndag och jag har en hel del annat att göra.
Så, fortfarande i Turkiet nu. Rebecca och hennes IKEA-hjärta var väldigt populärt även bland grannbarnen. När hon väl lär sig prata turkiska kommer hon att ha massor med vänner hos grannarna.
Och naturligtvis, vad är en tripp till Turkiet utan ett besök på stranden? Det blev flera besök, kommer säkert fler bilder. Ayse älskar att fiska, så det blev en hel del fiskande för henne. Jag har också börjat återfå mitt intresse, så till sommaren ska det bli en hel del fiskande även i Sverige.
Att grilla i Turkiet är också en höjdare. Inte nog med att köttet är godare än i Sverige (det brukar bli lammkött vi grillar, och det är svårslaget), turkarna har mycket bättre pejl på vilka grönsaker man ska använda till. Så innan köttet kommer på grillen kastar vi på auberginer, lök, pepparfrukter/paprika, och det blir en sagolik blandning av allt. Jag kan inte välja en favorit, men lök och auberginer har en magisk smak när de kommer direkt från grillen... men fjädrar vad man bränner sig när de ska skalas... Ayse och hennes familj verkar ha asbestfingrar, de hanterar saker som jag knappt kan titta på utan att bränna mig på :-)
Och naturligtvis, det turkiska brödet... lite här och var finns det bagerier som verkligen bakar bröd. Inte som i Sverige, att de bakar 20 bröd för att det inte säljs mer än så, utan de bakar hundratals per dag. De har precis gått från bröd på 350 gram till bröd på 700 gram, väldigt luftiga franskbrödsliknande och sagolikt goda. Någon gång när vi var på väg för att grilla stannade vi till och köpte några nybakta bröd, och två av dem var slut innan vi kom fram. Mums... Vanligen när vi grillar delas ett bröd i fyra bitar, som sedan gröps ur lite grann för att få plats med kött och grönsaker. Svårslaget!
Så, det får räcka för i dag. I morgon blir det en berättelse om Ayses och min minisemester utan Rebecca. Precis som förr i tiden... med det stora undantaget att vi hela tiden tänkte på vad Rebecca gjorde...
Så, fortfarande i Turkiet nu. Rebecca och hennes IKEA-hjärta var väldigt populärt även bland grannbarnen. När hon väl lär sig prata turkiska kommer hon att ha massor med vänner hos grannarna.
Och naturligtvis, vad är en tripp till Turkiet utan ett besök på stranden? Det blev flera besök, kommer säkert fler bilder. Ayse älskar att fiska, så det blev en hel del fiskande för henne. Jag har också börjat återfå mitt intresse, så till sommaren ska det bli en hel del fiskande även i Sverige.
Att grilla i Turkiet är också en höjdare. Inte nog med att köttet är godare än i Sverige (det brukar bli lammkött vi grillar, och det är svårslaget), turkarna har mycket bättre pejl på vilka grönsaker man ska använda till. Så innan köttet kommer på grillen kastar vi på auberginer, lök, pepparfrukter/paprika, och det blir en sagolik blandning av allt. Jag kan inte välja en favorit, men lök och auberginer har en magisk smak när de kommer direkt från grillen... men fjädrar vad man bränner sig när de ska skalas... Ayse och hennes familj verkar ha asbestfingrar, de hanterar saker som jag knappt kan titta på utan att bränna mig på :-)
Och naturligtvis, det turkiska brödet... lite här och var finns det bagerier som verkligen bakar bröd. Inte som i Sverige, att de bakar 20 bröd för att det inte säljs mer än så, utan de bakar hundratals per dag. De har precis gått från bröd på 350 gram till bröd på 700 gram, väldigt luftiga franskbrödsliknande och sagolikt goda. Någon gång när vi var på väg för att grilla stannade vi till och köpte några nybakta bröd, och två av dem var slut innan vi kom fram. Mums... Vanligen när vi grillar delas ett bröd i fyra bitar, som sedan gröps ur lite grann för att få plats med kött och grönsaker. Svårslaget!
Så, det får räcka för i dag. I morgon blir det en berättelse om Ayses och min minisemester utan Rebecca. Precis som förr i tiden... med det stora undantaget att vi hela tiden tänkte på vad Rebecca gjorde...
Kommentarer
Postat av: Thomas Tvivlaren
Fina bilder och grymt söt knodd. Du verkar vara i bra form för övrigt? Tränar och står i?
Ha det!
Trackback
