pappatankar

Efter en veckas ensamhet kan jag säga att det här är något jag aldrig mer vill uppleva. Fy bubblan...

Förut när jag har varit ensam så har jag ju "bara" saknat Ayse. Nu är det mycket mer än så. Livet känns helt enkelt väldigt tomt. Innehållslöst.
Tips: Lämna aldrig bort din lilla bebbe... okej, jag sover ordentligt på nätterna. Och jobbet är tillräckligt belastande för att jag inte ska tänka på henne där. Men varje morgon och varje kväll är det fruktansvärt jobbigt. Jag saknar alla hennes lustiga läten, saknar hennes doft och hennes knubbiga lilla kropp i min famn. Till och med hennes bajsblöjor saknar jag.

Det är tur att jag har lite smårenoverande att göra härhemma. Men det är inte det minsta roligt... slipdamm i hela lägenheten nu.