Förlossningen
Så... i går var den stora dagen.
Som vanligt hade jag problem med att sova. Somnade inte förrän vid tre-fyra-tiden, och sen upp vid sju.
Tjugo över åtta satte vi oss i bilen. Som vanligt lite sent, så jag gasade på lite extra för att hinna i tid till klockan nio. Det var molnigt och duggregnade, och vi hann fram i tid.
Först gjordes en undersökning på Damen. Barnmorskan kunde inte komma åt för att spräcka hinnorna, så vi fick vänta på att en läkare skulle ha tid.
Klockan 10:10 spräcktes hinnorna, och en elektrod sattes på plats på barnets huvud. Inget fostervatten kom ut, så det fanns verkligen inte mycket vatten...
Sedan skulle vi vänta och se om värkstimulerande dropp behövdes eller om vattnet skulle starta förlossningen. Det kom ju inget vatten, så det blev dropp klockan 11:20 sattes det, och redan på en låg nivå svarade Damen fint på det, med kraftigare värkar.
13:20 kom slemproppen. Damen skrek och undrade vad det var, men det är ju helt naturligt att den kommer när livmodertappen öppnas. Hon skrek efter epidural.
14:00 blev det byte av barnmorskor, och nu fick vi två helt fantastiska kvinnor. De instruerade och berättade mer, och vi fick reda på hur vi skulle använda lustgasen. Damen skrek efter kejsarsnitt, men det gick de inte med på. En spruta som skulle hjälpa henne att slappna av fick hon, och livmoderhalsen hade utvidgats till ca 3,5 cm. Kramperna och spänningen i kroppen gjorde att Damen höll igen och stoppade utvidgningen, men sprutan gjorde underverk.
15:00 kände barnmorskan efter igen, och Damen skrek efter epidural (ryggmärgsbedövning) igen. Barnmorskan sa att det var alldeles för sent för det, det hade inte gett någon verkan, men däremot hade det gjort att förlossningen hade dragit ut på tiden.
16:20 kände barnmorskan att Rebecca hade kommit väldigt långt ner, och kallade på hjälp av en annan barnmorska. Damen var knappt vid medvetande, men gjorde ett fantastiskt jobb. Jag kommer aldrig att glömma den här tiden, som verkade passera så otroligt snabbt.
17:21 föddes vår dotter. En jättefin flicka på hela 4400 gram och 51 cm. Helt fantastiskt att det gick så snabbt att föda fram henne i princip utan fostervatten... jag känner kvinnor som kämpat i mellan 20 och 40 timmar med att få ut ett barn på 3,7 kg. Damen är min hjälte.
Som vanligt hade jag problem med att sova. Somnade inte förrän vid tre-fyra-tiden, och sen upp vid sju.
Tjugo över åtta satte vi oss i bilen. Som vanligt lite sent, så jag gasade på lite extra för att hinna i tid till klockan nio. Det var molnigt och duggregnade, och vi hann fram i tid.
Först gjordes en undersökning på Damen. Barnmorskan kunde inte komma åt för att spräcka hinnorna, så vi fick vänta på att en läkare skulle ha tid.
Klockan 10:10 spräcktes hinnorna, och en elektrod sattes på plats på barnets huvud. Inget fostervatten kom ut, så det fanns verkligen inte mycket vatten...
Sedan skulle vi vänta och se om värkstimulerande dropp behövdes eller om vattnet skulle starta förlossningen. Det kom ju inget vatten, så det blev dropp klockan 11:20 sattes det, och redan på en låg nivå svarade Damen fint på det, med kraftigare värkar.
13:20 kom slemproppen. Damen skrek och undrade vad det var, men det är ju helt naturligt att den kommer när livmodertappen öppnas. Hon skrek efter epidural.
14:00 blev det byte av barnmorskor, och nu fick vi två helt fantastiska kvinnor. De instruerade och berättade mer, och vi fick reda på hur vi skulle använda lustgasen. Damen skrek efter kejsarsnitt, men det gick de inte med på. En spruta som skulle hjälpa henne att slappna av fick hon, och livmoderhalsen hade utvidgats till ca 3,5 cm. Kramperna och spänningen i kroppen gjorde att Damen höll igen och stoppade utvidgningen, men sprutan gjorde underverk.
15:00 kände barnmorskan efter igen, och Damen skrek efter epidural (ryggmärgsbedövning) igen. Barnmorskan sa att det var alldeles för sent för det, det hade inte gett någon verkan, men däremot hade det gjort att förlossningen hade dragit ut på tiden.
16:20 kände barnmorskan att Rebecca hade kommit väldigt långt ner, och kallade på hjälp av en annan barnmorska. Damen var knappt vid medvetande, men gjorde ett fantastiskt jobb. Jag kommer aldrig att glömma den här tiden, som verkade passera så otroligt snabbt.
17:21 föddes vår dotter. En jättefin flicka på hela 4400 gram och 51 cm. Helt fantastiskt att det gick så snabbt att föda fram henne i princip utan fostervatten... jag känner kvinnor som kämpat i mellan 20 och 40 timmar med att få ut ett barn på 3,7 kg. Damen är min hjälte.
Kommentarer
Postat av: mini
Grattis!
Postat av: s-l
Gud så underbart det måste ha varit.
Vilken känsla.
Skönt att det gick så pass fort iaf :)
grattis igen vännen
Trackback
