Smakportioner
Nu har lillflickan blivit lite mer än fyra månader gammal, och vi började för ett tag sedan ge henne annat än bara bröstmjölk och mjölkersättning.
Det är inte alltid det blir som man tänker sig... som jag har fått det för mig ska man börja med en väldigt mjuk sak, köra en liten liten portion, typ 1-2 teskedar, en gång om dagen i några dagar. Sedan gå vidare till något annat, växla om och vara uppmärksam på eventuella allergier och reaktioner.
Jag trodde vi var överens om att vi skulle göra så. Sen hade vi en diskussion, och jag trodde återigen att vi var överens. Sen hade vi en diskussion, och jag trodde återigen att vi var överens.
I natt har det inte blivit mycket sovit. Klockan två gav jag upp, tog täcket och kudden och la mig i vardagsrummet i stället. Rebecca har en del problem med magen nu, det är ganska solklart. Hon bajsar ordentligt, alltså inget som luktar typ mjölk/filmjölk längre. Och det är klart att det blir en chock för systemet när hon får en hel portion hopblandad mat, mixad med bröstmjölk/ersättning/vanlig mjölk tre gånger om dagen.
Så... en varning för er som tycker det är härligt att se er nyföding äta: Ta det lugnt. Väldigt lugnt.
Det är inte alltid det blir som man tänker sig... som jag har fått det för mig ska man börja med en väldigt mjuk sak, köra en liten liten portion, typ 1-2 teskedar, en gång om dagen i några dagar. Sedan gå vidare till något annat, växla om och vara uppmärksam på eventuella allergier och reaktioner.
Jag trodde vi var överens om att vi skulle göra så. Sen hade vi en diskussion, och jag trodde återigen att vi var överens. Sen hade vi en diskussion, och jag trodde återigen att vi var överens.
I natt har det inte blivit mycket sovit. Klockan två gav jag upp, tog täcket och kudden och la mig i vardagsrummet i stället. Rebecca har en del problem med magen nu, det är ganska solklart. Hon bajsar ordentligt, alltså inget som luktar typ mjölk/filmjölk längre. Och det är klart att det blir en chock för systemet när hon får en hel portion hopblandad mat, mixad med bröstmjölk/ersättning/vanlig mjölk tre gånger om dagen.
Så... en varning för er som tycker det är härligt att se er nyföding äta: Ta det lugnt. Väldigt lugnt.
Prylar och förste friaren
För några dagar sedan shoppade vi lite till Rebecca. En hänggunga, lära gå-stol (båda dessa finns det blandade åsikter om, men vi tycker i alla fall om dem) och en baby sitter. Kanongrejor... hänggungan har Rebecca börjat använda lite försiktigt nu, och än så länge är den hennes favorit.
Och så i går hade vi besök av några vänner och deras 10-månaderskille. Jag måste vara försiktig nu... han gillar inga andra bebisar, men Rebecca charmade honom totalt. Gästerna stannade länge, och Rebecca och lillkillen sov i samma rum. När de skulle gå skämtade jag med pojkens mamma (som höll med mig): "De får inte spendera en hel natt ihop förrän de är förlovade!"
Dags att köpa den där hagelbössan jag pratat så mycket om...?
Och så i går hade vi besök av några vänner och deras 10-månaderskille. Jag måste vara försiktig nu... han gillar inga andra bebisar, men Rebecca charmade honom totalt. Gästerna stannade länge, och Rebecca och lillkillen sov i samma rum. När de skulle gå skämtade jag med pojkens mamma (som höll med mig): "De får inte spendera en hel natt ihop förrän de är förlovade!"
Dags att köpa den där hagelbössan jag pratat så mycket om...?
Länge sen sist...
...men nu kommer en liten uppdatering.
En ursäkt för den dåliga uppdateringen är att en del småjobb på uteplatsen har tagit längre tid än planerat. Och så lite nya möbler, olja möblerna, planera för det nya köket... och slappande framför TV:n med Lost, som vi äntligen kommit loss och börjat se.
Säger bara det, kramar från ens lilla flicka är det bästa som finns... det och att känna hennes doft och hennes värme. Det blir en helt annan stämning därhemma nu när det finns en liten.
Den här bilden är faktiskt tagen i dag. Ja, jag vet, det syns att jag är ganska tagen efter en lång dags jobb. Spänningshuvudvärk till och med...
Den här bilden måste vi ha tagit när vi övade på att dansa innan bröllopet vi var på förra helgen. Rebecca dansade med brudgummen, och det såg väldigt mysigt ut. Sen var det en annan som nästintill tvingade killar att dansa med hennes dotter... det såg ganska illa ut. Men det är en annan historia :)
Det har varit riktigt härligt väder sedan sist, och Rebecca har fått på sig lite sommarkläder. Till och med en solhatt behövdes, så stark var ju solen.
Kusinen Theresa och vår hemska granne har också varit på besök. Hoppas Rebecca blir lika lugn och fin som syrrans barn, de är verkligen supergoa. För det mesta :-)
Rebecca har blivit så stor att hon vill börja äta riktig mat. Vi grillade en kväll, och här försöker hon få sig en munsbit med kött och potatissallad.
På tal om det har vi börjat ge henne lite småportioner med annat än mjölk. Fruktpuré har det blivit i dag. Den där j-a "banangröten" man köper färdig är ingen höjdare... undvik den! Rismjöl är väl det det finns mest av i den, och det är verkligen gröt-konsistens. Smakar inget vidare... nej usch och fy för konstgjort, äkta vara är bäst! Och frukter är jättebra, även om vi nog bör undvika jordgubbar bland annat.
Jordgubbar är visst en mix av tre olika sorters smultron. Och om de hade försökt sig på att "uppfinna" jordgubben i dag skulle den bli förbjuden, enligt vad jag hört, för den är väldigt allergiframkallande...?
Och så slutligen en bild från vår visit på IKEA. Den här bärselen var en väldig hit, Rebecca älskar den. Även om hon brukar somna i den :-)
En ursäkt för den dåliga uppdateringen är att en del småjobb på uteplatsen har tagit längre tid än planerat. Och så lite nya möbler, olja möblerna, planera för det nya köket... och slappande framför TV:n med Lost, som vi äntligen kommit loss och börjat se.
Säger bara det, kramar från ens lilla flicka är det bästa som finns... det och att känna hennes doft och hennes värme. Det blir en helt annan stämning därhemma nu när det finns en liten.
Den här bilden är faktiskt tagen i dag. Ja, jag vet, det syns att jag är ganska tagen efter en lång dags jobb. Spänningshuvudvärk till och med...
Den här bilden måste vi ha tagit när vi övade på att dansa innan bröllopet vi var på förra helgen. Rebecca dansade med brudgummen, och det såg väldigt mysigt ut. Sen var det en annan som nästintill tvingade killar att dansa med hennes dotter... det såg ganska illa ut. Men det är en annan historia :)
Det har varit riktigt härligt väder sedan sist, och Rebecca har fått på sig lite sommarkläder. Till och med en solhatt behövdes, så stark var ju solen.
Kusinen Theresa och vår hemska granne har också varit på besök. Hoppas Rebecca blir lika lugn och fin som syrrans barn, de är verkligen supergoa. För det mesta :-)
Rebecca har blivit så stor att hon vill börja äta riktig mat. Vi grillade en kväll, och här försöker hon få sig en munsbit med kött och potatissallad.
På tal om det har vi börjat ge henne lite småportioner med annat än mjölk. Fruktpuré har det blivit i dag. Den där j-a "banangröten" man köper färdig är ingen höjdare... undvik den! Rismjöl är väl det det finns mest av i den, och det är verkligen gröt-konsistens. Smakar inget vidare... nej usch och fy för konstgjort, äkta vara är bäst! Och frukter är jättebra, även om vi nog bör undvika jordgubbar bland annat.
Jordgubbar är visst en mix av tre olika sorters smultron. Och om de hade försökt sig på att "uppfinna" jordgubben i dag skulle den bli förbjuden, enligt vad jag hört, för den är väldigt allergiframkallande...?
Och så slutligen en bild från vår visit på IKEA. Den här bärselen var en väldig hit, Rebecca älskar den. Även om hon brukar somna i den :-)
Påskfirande
Ja, som vanligt har det inte blivit något påskfirande. Minns inte när det senast blev av... pappa brukade bjuda in släkten förr i tiden, men nu har vi blivit för många. Och ingen har tagit över, trots att folk har hus och bjudningar för 20 personer.
Nej, den här påsken spenderade jag på vår uteplats. Byggde ut den med 80 cm... det kanske inte låter så mycket, men från 1,60 meter till 2,40, det gör en hel del. Helt underbart... slängde bort det gamla staketet, grävde ner nya plintar, la nya plattor, mixtrade fram och tillbaka med det hela, jävlades med sluttningen, räknade fel på både det ena och det andra, fick köpa mer grejor... träffade på ett rör när jag skulle gräva ner en plint. Träffade på en annan ledning när jag skulle gräva ner en annan plint. Så det har fått bli en del speciallösningar, som jag funderat över när jag suttit med mjukglassen från gatuköket som nästan är närmsta granne.
Det har varit fantastiskt väder i alla fall. Och även om jag inte alls har hunnit med så mycket som jag trodde så är allt med stenarna färdigt, och staketet behöver bara någon enstaka timme till. Sen kommer nästa stora projekt, att lägga ut trallgolvet. Det kommer också att ta tid, men det ska bli härligt när det väl är på plats.
Så... i och med allt jobbet blir det inte mycket "pappa"-bloggande den här gången. Ayse har tagit hand om Rebecca, och för det mesta har jag bara märkt av dem när maten varit färdig eller när de suttit ute och solat medan vi andra jobbat. Eller plockat vindruvor, som de vill få mig att tro... två bilder i dag :)
Nej, den här påsken spenderade jag på vår uteplats. Byggde ut den med 80 cm... det kanske inte låter så mycket, men från 1,60 meter till 2,40, det gör en hel del. Helt underbart... slängde bort det gamla staketet, grävde ner nya plintar, la nya plattor, mixtrade fram och tillbaka med det hela, jävlades med sluttningen, räknade fel på både det ena och det andra, fick köpa mer grejor... träffade på ett rör när jag skulle gräva ner en plint. Träffade på en annan ledning när jag skulle gräva ner en annan plint. Så det har fått bli en del speciallösningar, som jag funderat över när jag suttit med mjukglassen från gatuköket som nästan är närmsta granne.
Det har varit fantastiskt väder i alla fall. Och även om jag inte alls har hunnit med så mycket som jag trodde så är allt med stenarna färdigt, och staketet behöver bara någon enstaka timme till. Sen kommer nästa stora projekt, att lägga ut trallgolvet. Det kommer också att ta tid, men det ska bli härligt när det väl är på plats.
Så... i och med allt jobbet blir det inte mycket "pappa"-bloggande den här gången. Ayse har tagit hand om Rebecca, och för det mesta har jag bara märkt av dem när maten varit färdig eller när de suttit ute och solat medan vi andra jobbat. Eller plockat vindruvor, som de vill få mig att tro... två bilder i dag :)
Fjärilar i magen?
Det är så många säger att det känns första gången de känner bebisen röra sig. Måste vara en underbar känsla...
Men inte alltid, förstås. Ibland är det inte alls rätt läge för ett barn. Till exempel är det inte det för oss just nu. Och därför är det lite bekymmersamt att det är vad Ayse har känt ett par dagar... precis på samma sätt och samma ställe som när hon kände Rebecca första gången.
Sen förstås... Rebecca blir tre månader i morgon. Alltså är graviditeten max två månader gammal. Och så tidigt ska man inte kunna känna något, sägs det. Jag vet inte... kanske dags för ett test till?
Men inte alltid, förstås. Ibland är det inte alls rätt läge för ett barn. Till exempel är det inte det för oss just nu. Och därför är det lite bekymmersamt att det är vad Ayse har känt ett par dagar... precis på samma sätt och samma ställe som när hon kände Rebecca första gången.
Sen förstås... Rebecca blir tre månader i morgon. Alltså är graviditeten max två månader gammal. Och så tidigt ska man inte kunna känna något, sägs det. Jag vet inte... kanske dags för ett test till?
Det där som alla säger...
Jag vet inte hur många gånger jag har hört någon säga "jag skulle kunna dö för mina barn, utan tvekan". Och jag har inte förstått det över huvud taget. Hur kan någon säga så? Det kan ju inte stämma... bättre att leva kvar och skaffa nya, om man nu vill det.
Men det hela förändras när man får egna barn. Jag har aldrig förut haft något riktigt band till ett barn. Syrrans ungar... visst, de är ju trevliga och så, men ingen connection. Och när de var spädbarn... tja, de två första träffade jag knappt. Den tredje lämnade syrran över i mina händer med orden "du behöver lite bebisbaciller" vid ett tillfälle när jag helst av allt bara ville krypa ner under en sten och stanna där i några år.
Men min lilla Rebecca... vårt lilla underverk. Hon har visat mig vad kärlek till ett barn innebär.
Men det är förstås inte alltid min lilla ängel är så snäll. Ibland är hon en häxa, säger Ayse... så långt vill jag förstås inte gå, men det är jobbigt vissa kvällar. Då landar vi i skilda sovrum.
I går, sådär vid kvart över nio på kvällen, kom Ayse på att vi borde köpa mjölkersättning, eftersom hon helt enkelt inte har tillräckligt mycket mjölk just nu. Det hade jag sagt flera gånger innan, men då var det något som inte kunde accepteras. Men men... i går blev det till att sätta sig i bilen och köra sisådär två mil för att hitta en affär som hade öppet. Om hon hade kommit på det en halvtimme tidigare hade jag hunnit till affären som ligger 300 meter härifrån.
Så... ett råd: Se till att det åtminstone finns en liten förpackning hemma från första dagen, för man vet aldrig när det kan behövas. Det kan rädda natten, och förståndet.
Men det hela förändras när man får egna barn. Jag har aldrig förut haft något riktigt band till ett barn. Syrrans ungar... visst, de är ju trevliga och så, men ingen connection. Och när de var spädbarn... tja, de två första träffade jag knappt. Den tredje lämnade syrran över i mina händer med orden "du behöver lite bebisbaciller" vid ett tillfälle när jag helst av allt bara ville krypa ner under en sten och stanna där i några år.
Men min lilla Rebecca... vårt lilla underverk. Hon har visat mig vad kärlek till ett barn innebär.
Men det är förstås inte alltid min lilla ängel är så snäll. Ibland är hon en häxa, säger Ayse... så långt vill jag förstås inte gå, men det är jobbigt vissa kvällar. Då landar vi i skilda sovrum.
I går, sådär vid kvart över nio på kvällen, kom Ayse på att vi borde köpa mjölkersättning, eftersom hon helt enkelt inte har tillräckligt mycket mjölk just nu. Det hade jag sagt flera gånger innan, men då var det något som inte kunde accepteras. Men men... i går blev det till att sätta sig i bilen och köra sisådär två mil för att hitta en affär som hade öppet. Om hon hade kommit på det en halvtimme tidigare hade jag hunnit till affären som ligger 300 meter härifrån.
Så... ett råd: Se till att det åtminstone finns en liten förpackning hemma från första dagen, för man vet aldrig när det kan behövas. Det kan rädda natten, och förståndet.
Personlig förändring
Det här håller säkert inte mina kollegor med om, men jag känner att jag blivit mycket mer ödmjuk sedan jag blev pappa. Jag känner mig mycket mer ödmjuk inför allt... har blivit mjukare än någonsin, och höjden av lycka är att få ligga och titta på min lilla flicka. Smeka över hennes kind, höra henne andas...
Nu har det ju visat sig att hon inte kommer att få något syskon. Inte för stunden, alltså. Så vi kan andas ut... det är nog med förändringar i livet redan :)
Lillflickan ligger i soffan i vardagsrummet just nu och försöker påkalla vår uppmärksamhet. Jag ska snart gå in till henne, men man behöver inte springa direkt när man hör minsta lilla ljud. Det har mamsen lärt mig. Det är underbart att hon ställer upp så mycket som hon gör, annars hade allt varit mycket tuffare.
I dag, när vi var ute och handlade, träffade vi ett par som hade en väldigt liten bebis. En månad gammal, sa de... men jag slår vad om att Rebecca var mycket större när hon föddes än den här lille pojken var nu. Och föräldrarna hade inte lärt sig hur man ska klä småbarn... han var ungefär klädd för att vara i 25 graders värme, bara tunna kläder, när de bar ut honom från Lidl. Stackars liten... hoppas han klarar sig från det utan problem.
Borde vi ha sagt något? Många är ju osäkra som föräldrar, men samtidigt, finns det något värre än att bli tillrättavisad av främlingar när man gör så gott man kan?
Nu har det ju visat sig att hon inte kommer att få något syskon. Inte för stunden, alltså. Så vi kan andas ut... det är nog med förändringar i livet redan :)
Lillflickan ligger i soffan i vardagsrummet just nu och försöker påkalla vår uppmärksamhet. Jag ska snart gå in till henne, men man behöver inte springa direkt när man hör minsta lilla ljud. Det har mamsen lärt mig. Det är underbart att hon ställer upp så mycket som hon gör, annars hade allt varit mycket tuffare.
I dag, när vi var ute och handlade, träffade vi ett par som hade en väldigt liten bebis. En månad gammal, sa de... men jag slår vad om att Rebecca var mycket större när hon föddes än den här lille pojken var nu. Och föräldrarna hade inte lärt sig hur man ska klä småbarn... han var ungefär klädd för att vara i 25 graders värme, bara tunna kläder, när de bar ut honom från Lidl. Stackars liten... hoppas han klarar sig från det utan problem.
Borde vi ha sagt något? Många är ju osäkra som föräldrar, men samtidigt, finns det något värre än att bli tillrättavisad av främlingar när man gör så gott man kan?
Gravid eller ej?
Så... graviditetstestet är nu taget. Nu ska vi bara vänta fem minuter innan vi får reda på resultatet...
Vidskeplighet(?)
Rebecca älskar att se sig själv i spegeln. Hon tittar fascinerat och ler glatt mot sig själv... det hade jag också gjort om jag var så söt som hon :-)
Ayse berättade det för sin mamma härom dagen. Och det blev vidareberättat till en väninna. Som sa "om bebisen ler mon sin spegelbild betyder det att det är ett barn till på väg".
I dag köpte jag ett graviditetstest.
Så... i morgon blir det en lite längre trip igen. Stannar till en liten stund i Göteborg, till och med. De där tripperna en gång i veckan gör att man hinner med rätt så mycket mindre både hemma än på jobbet än man borde. Plus förstås att Rebecca tar upp mycket tid på kvällen. Nästan alltid måste någon vara med henne, förutom när vår hemska granne är här och får bli barnvakt en stund. Men det är värt det, det är värt varenda sekund av extrajobb.
Ayse berättade det för sin mamma härom dagen. Och det blev vidareberättat till en väninna. Som sa "om bebisen ler mon sin spegelbild betyder det att det är ett barn till på väg".
I dag köpte jag ett graviditetstest.
Så... i morgon blir det en lite längre trip igen. Stannar till en liten stund i Göteborg, till och med. De där tripperna en gång i veckan gör att man hinner med rätt så mycket mindre både hemma än på jobbet än man borde. Plus förstås att Rebecca tar upp mycket tid på kvällen. Nästan alltid måste någon vara med henne, förutom när vår hemska granne är här och får bli barnvakt en stund. Men det är värt det, det är värt varenda sekund av extrajobb.
Besvärligheter och härligheter
Rebecca börjar bli en bestämd liten dam. Sötare för varje dag som går, och mer fascinerande, men...
Det är helt fantastiskt att varje dag få mysa med henne och upptäcka hur hon utvecklas. Hur ögonen utvecklas, hon tittar mer och med, ser verkligen vad som händer och vill se mer.
De senaste dagarna har ett steg till i utvecklingen skett. Hon är väldigt trött på att bara ligga, hon vill, hon SKA upp och titta! Direkt när jag kommer hem måste jag ta henne och bära runt på henne i vår lilla lya. Gå fram och tillbaka mellan vardagsrummet och köket, där Ayse brukar håll på med maten. Rebecca blir ju uttråkad av att bara ligga och vila, sova och så vidare!
Det är superroligt att kela med henne när det är dags för blöjbyte också. Ju mer man klär av henne, desto gladare blir hon. Men så fort benen är helt nakna börjar hon sprattla ordentligt och gör det jobbigt för oss att byta blöjan, för att inte tala om att klä på henne efteråt. Det är så härligt att se henne glad och höra henne jollra (det har hon börjat med ganska nyligen, att leka med rösten och utforska ljuden hon kan få fram)!
Hon är inte ute särskilt mycket just nu. Ayse är väldigt försiktig med kylan, men så fort det blir lite varmare kommer hon garanterat att komma ut mer. Hugaligen, det snöade ju i morse! Men snart så...
Det är lite roligt, faktiskt. När vi pratade om barn sa jag väldigt bestämt att "när vi skaffar barn vill jag att barnet ska födas tidigt på året, så hon har våren att se fram emot och inte en kall och ruggig vinter". Ja, så bestämde vi oss då för att "strunt samma när på året det blir, Rebecca får bestämma". Och hon blev till, och föddes 10 januari. 12 dagar över tiden... när vi räknade på det undrade jag väldigt mycket om hon skulle komma innan eller efter nyår, om vi inte skulle ha väntat lite grann :) Men hon kom precis när jag ville ha henne, och nu har vi en härlig vår och en underbar sommar på väg! Hon slipper i alla fall uppleva att det blir mörkare och mörkare för varje dag som går.
Det är helt fantastiskt att varje dag få mysa med henne och upptäcka hur hon utvecklas. Hur ögonen utvecklas, hon tittar mer och med, ser verkligen vad som händer och vill se mer.
De senaste dagarna har ett steg till i utvecklingen skett. Hon är väldigt trött på att bara ligga, hon vill, hon SKA upp och titta! Direkt när jag kommer hem måste jag ta henne och bära runt på henne i vår lilla lya. Gå fram och tillbaka mellan vardagsrummet och köket, där Ayse brukar håll på med maten. Rebecca blir ju uttråkad av att bara ligga och vila, sova och så vidare!
Det är superroligt att kela med henne när det är dags för blöjbyte också. Ju mer man klär av henne, desto gladare blir hon. Men så fort benen är helt nakna börjar hon sprattla ordentligt och gör det jobbigt för oss att byta blöjan, för att inte tala om att klä på henne efteråt. Det är så härligt att se henne glad och höra henne jollra (det har hon börjat med ganska nyligen, att leka med rösten och utforska ljuden hon kan få fram)!
Hon är inte ute särskilt mycket just nu. Ayse är väldigt försiktig med kylan, men så fort det blir lite varmare kommer hon garanterat att komma ut mer. Hugaligen, det snöade ju i morse! Men snart så...
Det är lite roligt, faktiskt. När vi pratade om barn sa jag väldigt bestämt att "när vi skaffar barn vill jag att barnet ska födas tidigt på året, så hon har våren att se fram emot och inte en kall och ruggig vinter". Ja, så bestämde vi oss då för att "strunt samma när på året det blir, Rebecca får bestämma". Och hon blev till, och föddes 10 januari. 12 dagar över tiden... när vi räknade på det undrade jag väldigt mycket om hon skulle komma innan eller efter nyår, om vi inte skulle ha väntat lite grann :) Men hon kom precis när jag ville ha henne, och nu har vi en härlig vår och en underbar sommar på väg! Hon slipper i alla fall uppleva att det blir mörkare och mörkare för varje dag som går.
Dags att rösta!
Det hade varit kanon om alla som läser det här ville gå in på en turkisk tidning och rösta (full pott, snälla) på vår lilla flicka.
Klicka här, och därefter på den första bilden. Välj betyget (10, snälla?) och klicka på Oyla. Och likadant på den andra bilden.
Tack tack till alla som hjälper till!
Klicka här, och därefter på den första bilden. Välj betyget (10, snälla?) och klicka på Oyla. Och likadant på den andra bilden.
Tack tack till alla som hjälper till!
Fortsättning på resebloggen
Innan jag lämnar över till Rebecca vill jag skriva några rader själv.
Innan jag blev pappa trodde jag aldrig att man kunde älska någon så som jag älskar min lilla flicka. Hon är den sötaste och finaste tjejen i hela världen. Att få se henne le när jag smeker henne över huvudet, att känna hennes mjuka hud och hennes doft... sånt gör livet så mycket bättre.
Jag har under över åtta år pendlat ganska långt. För drygt tre år sedan flyttade jag lite närmare jobbet, och behövde "bara" gå upp klockan 05:40 efter att ha ställt väckarklockan på fem flera år. Det kändes som rena lyxen. Nu när vi har flyttat till en gemensam lägenhet är det visserligen lite längre till jobbet igen, men det kompenseras av att jag spenderar mindre tid i duschen.
Ja, nu blev det en lite längre utläggning om det här. I alla fall har vår nya familjemedlem fått mig att längta efter att ha jobbet mycket närmare hemmet. För tiden på kvällen har blivit värd så mycket mer nu. Vi får se... kanske får jag någon gång tummarna loss och tar tag i det? Jag älskar det mesta med mitt jobb, men just pendlandet suger verkligen...
Usch, flytta på dig, pappa!
Så... nu har jag äntligen fått bort honom.
Så... tiden gick, och jag lekte mycket med både Janson och moster Seyma. Pappa hoppas att jag kommer att bli en kattflicka, och inte kommer att skaffa hund som farmor och faster har. Janson har samma färger som Max, katten pappa hade innan men som jag aldrig träffade. Han var visst lite farlig, så mamma och pappa vågade inte ha kvar honom.
Det var en solig dag, så pappa bestämde att vi skulle njuta lite av solen. Men inte ser det ut som att han njuter, väl? Han kunde knappt hålla ögonen öppna, så stark var solen. Men varmt var det ändå inte, det blåste lite så värmen försvann.
Pappa envisades ofta med att jag skulle träna och bli en stark bebis. Trots att han inte riktigt ser ut att vara det är nämligen pappa ganska stark, och han vill att jag ska vara som han. Så jag fick till och med träna med nappflaskan!
Som tur var kom två trevliga tjejer på besök sen på kvällen och hjälpte mig. Annars hade jag aldrig orkat med allt!
Det var mycket folk som kom på kvällen, inte bara de här tjejerna. Så här ser det ut när man dukar för tolv personer i Turkiet. Inte alls så konstlat och jobbigt som det blir i Sverige, jag tycker mycket bättre om den turkiska modellen!
Pappa skryter om att han har slagit killen i mitten i armbrytning. Ja, han ville att jag skulle skriva det... han var tydligen regionsmästare i armbrytning för tio år sedan, så pappa är jättestolt.
Whiskytips
Det här inlägget är speciellt till S-L, men alla andra kan förstås läsa också :)
S-L frågade efter whiskytips på taxfree. Och tyvärr, jag måste säga att jag köpt mycket där som jag blivit besviken på, och det är lite som imponerar. Här är vad jag tycker om från taxfree:
Caol Ila, speciellt 18-årig
Talisker, speciellt 18-årig eller Distillers Edition
Laphroaig, speciellt Quarter Cask (bättre än vanlig Cask Strength)
Bowmore av diverse tappningar, speciellt 18-årig
Men har man som jag druckit lite whisky genom åren är de här gamla bekantskaper. De tre första ovan är mina absoluta favoriter ur "ordinarie sortiment", men jag har en specialtappning av Talisker, 20 år gammal och slutlagrad på bourbonfat, som är helt gudomlig. Den går inte att få tag på längre, och kostade 1100 kr på Systembolaget. Värd varenda krona...
Systembolagets tillfälliga nyheter innehåller en del godsaker emellanåt, sånt som jag kan bli väldigt nyfiken på. Just nu:
Caol Ila Sherry Wood 12 Years
Mackmyra Preludium:06
Det är lite tunnsått, men de köper in nya saker varje månad. Så kika i beställningssortimentet eller ännu bättre tillfälliga nyheter. Jag köpte min 20-åriga Talisker därigenom, och även en Auchentoshan som var helt otrolig...
S-L frågade efter whiskytips på taxfree. Och tyvärr, jag måste säga att jag köpt mycket där som jag blivit besviken på, och det är lite som imponerar. Här är vad jag tycker om från taxfree:
Caol Ila, speciellt 18-årig
Talisker, speciellt 18-årig eller Distillers Edition
Laphroaig, speciellt Quarter Cask (bättre än vanlig Cask Strength)
Bowmore av diverse tappningar, speciellt 18-årig
Men har man som jag druckit lite whisky genom åren är de här gamla bekantskaper. De tre första ovan är mina absoluta favoriter ur "ordinarie sortiment", men jag har en specialtappning av Talisker, 20 år gammal och slutlagrad på bourbonfat, som är helt gudomlig. Den går inte att få tag på längre, och kostade 1100 kr på Systembolaget. Värd varenda krona...
Systembolagets tillfälliga nyheter innehåller en del godsaker emellanåt, sånt som jag kan bli väldigt nyfiken på. Just nu:
Caol Ila Sherry Wood 12 Years
Mackmyra Preludium:06
Det är lite tunnsått, men de köper in nya saker varje månad. Så kika i beställningssortimentet eller ännu bättre tillfälliga nyheter. Jag köpte min 20-åriga Talisker därigenom, och även en Auchentoshan som var helt otrolig...
Rebeccas reseblogg
Så, äntligen lite tid över. Hektiskt på jobbet, analyser som "ingen vet ens om man kan göra" som jag tvingade igenom på några timmar och så vidare... plus att folk ger mig onödigt mycket extrajobb på grund av lustiga beslut.
Men nu lämnar jag över tangentbordet och musen till Rebecca, så hon får berätta hur det gick till under resan till Turkiet.
Hej hej! Rebecca heter jag, och nu ska jag berätta om något väldigt spännande. Min första resa till Turkiet... jag var lite spänd på hur det skulle gå, så jag tog med mig Bamse, världens starkaste och snällaste björn. Pappa är bra, men ibland är Bamse bättre...
Jag var lite mer än en månad gammal när jag åkte. Inte många bebisar som jag som vågar flyga så tidigt!
Jag minns inte så mycket av själva färden. Mamma gav mig mat på Kastrup, och jag behövde inte ens öppna ögonen. Sen flög vi till Istanbul, och då såg pappa ut så här. Han höll på att trilla ihop över mig, men Bamse var med mig hela tiden så jag kände mig trygg.
Långhårig var han, pappa, men han sa att det var för att det är så mycket billigare att klippa sig i Turkiet. Sen klagade han i och för sig över att priserna hade gått upp där, hela 40 kr fick han betala... men han har sig själv att skylla, han går ju till den bästa frisörsalongen han känner till.
Sedan landade vi då i Istanbul, och jag fick äta igen. Behövde inte öppna ögonen nu heller, utan fick maten serverad... vilken lyx! Nästan en timme senare flög vi vidare till Antalya.
Här är jag i morfars knä, och med min moster Seyma bredvid. Morfar är jättesnäll, och moster också. Och så har hon inte så skrapiga kinder...
Det här var första gången vi träffades i verkligheten. Innan har jag bara pratat med dem över MSN.
Så, mormor, vad blir det till frukost? Jag ville så gärna äta både oliver och tomater, men mormor sa att jag bara skulle dricka mjölk. Jag älskar visserligen mjölk, men är så nyfiken på riktig mat! (Farmor tycker att jag alltid tittar väldigt noga på maten som mamma och pappa äter nuförtiden)
Mormor hade saknat mig väldigt mycket. Det kommer jag ihåg, för hon grät när hon var tvungen att åka.
Moster var en favorit för mig. Hon var så mjuk och skön att sova på, och jag kände mig så trygg.
När vi var i Turkiet passade vi på att handla lite i basarerna. Frukt och grönsaker, sånt som mamma och pappa älskar men inte låter mig äta, fanns det gott om, och de säger att det är väldigt billigt.
Men vissa saker ville de ändå inte köpa i basaren. Här plockar mamma och morfar purjolök på grannens fält. Mormor och morfar blev chockade när de hörde att purjolök kostar 50 kr kilot i Sverige!
Det var en jobbig dag, trots att jag bara behövde titta på när de plockade purjolöken. Så på kvällen, efter att jag fått kvällsmjölken, gäspade jag stort, vinkade till alla och somnade.
Jag hann knappt vakna dagen efter innan familjen ville prata med mig. Det är jätteroligt att vara huvudpersonen och prata med folk.
Efter en stund ville mamma ha tillbaka mig. Min lilla goa mamma, du är bäst!
Mamma hade inte klippt sig under hela tiden som hon väntade mig. Lite skrock om att om man klipper håret så förkortar man barnets liv... en onödig risk, tyckte hon, men ganska snart efter att den här bilden togs klippte hon håret.
Senare på dagen fick jag träffa min morbror, Ahmet, för första gången. Han blev helt betagen av mig när jag flirtade med honom och lät honom känna min bebisdoft. Han och hans fru har blivit sugna på att skaffa barn nu efter att jag kommit till världen.
Ser ni den turkiska flaggan i fönstret? Det här är i mormors workshop. Det är väldigt vanligt att ha en turkisk flagga i fönstret.
Dagarna flyter ihop, det var så mycket att göra hela tiden. Men jag har i alla fall träffat min gammelmormor också. Hon var jätteglad över att få se ännu ett barnbarnsbarn, och ville knappt släppa mig. Men hon var tvungen att laga mat och göra både det ena och det andra, så snart fick jag umgås med andra också.
Mina föräldrar säger att gammelmormors mat är väldigt god, och de är väldigt imponerade över att hon sköter allt utom den tyngre städningen och shoppingen själv när hon är 82 år gammal.
Jag tycker så mycket om gammelmormor, så här kommer en bild till på henne. Ser ni så glad hon är över att få träffa mig?
Gammelmormors väninna och sjuksköterska tittade också över. Hon tycker jättemycket om min farmor också, och pratade en hel del om att mina föräldrar skulle hälsa till henne och att hon såg fram emot att träffa henne igen. Det var nog därför jag såg lite uttråkad ut på den här bilden... jag bad mina föräldrar att inte ta några såna kort, men det gjorde de ändå.
Sjuksköterskan sa att jag var väldigt frisk och stark. Det visste jag ju redan... tränade mycket i mammas mage på att sparka, och hittills *knackar i pappas huvud* har jag inte fått någon sjukdom alls. Lite mer än två månader gammal är jag i dag.
Pappa tycker det här inlägget börjar bli lite långt, så jag visar bara en bild till. Här är några av släktingarna samlade, de som kom för att träffa mig just den här gången.
Mammas kusin Ümran står längst bak till vänster. Sedan morbror Ahmets fru Fatma Nur och min moster.
Den enda ni inte känner igen i främre raden är Ümrans dotter Fatma Nur.
Nu har jag en massa annat att göra, så jag får berätta mer om resan lite senare.
Men nu lämnar jag över tangentbordet och musen till Rebecca, så hon får berätta hur det gick till under resan till Turkiet.
Hej hej! Rebecca heter jag, och nu ska jag berätta om något väldigt spännande. Min första resa till Turkiet... jag var lite spänd på hur det skulle gå, så jag tog med mig Bamse, världens starkaste och snällaste björn. Pappa är bra, men ibland är Bamse bättre...
Jag var lite mer än en månad gammal när jag åkte. Inte många bebisar som jag som vågar flyga så tidigt!
Jag minns inte så mycket av själva färden. Mamma gav mig mat på Kastrup, och jag behövde inte ens öppna ögonen. Sen flög vi till Istanbul, och då såg pappa ut så här. Han höll på att trilla ihop över mig, men Bamse var med mig hela tiden så jag kände mig trygg.
Långhårig var han, pappa, men han sa att det var för att det är så mycket billigare att klippa sig i Turkiet. Sen klagade han i och för sig över att priserna hade gått upp där, hela 40 kr fick han betala... men han har sig själv att skylla, han går ju till den bästa frisörsalongen han känner till.
Sedan landade vi då i Istanbul, och jag fick äta igen. Behövde inte öppna ögonen nu heller, utan fick maten serverad... vilken lyx! Nästan en timme senare flög vi vidare till Antalya.
Här är jag i morfars knä, och med min moster Seyma bredvid. Morfar är jättesnäll, och moster också. Och så har hon inte så skrapiga kinder...
Det här var första gången vi träffades i verkligheten. Innan har jag bara pratat med dem över MSN.
Så, mormor, vad blir det till frukost? Jag ville så gärna äta både oliver och tomater, men mormor sa att jag bara skulle dricka mjölk. Jag älskar visserligen mjölk, men är så nyfiken på riktig mat! (Farmor tycker att jag alltid tittar väldigt noga på maten som mamma och pappa äter nuförtiden)
Mormor hade saknat mig väldigt mycket. Det kommer jag ihåg, för hon grät när hon var tvungen att åka.
Moster var en favorit för mig. Hon var så mjuk och skön att sova på, och jag kände mig så trygg.
När vi var i Turkiet passade vi på att handla lite i basarerna. Frukt och grönsaker, sånt som mamma och pappa älskar men inte låter mig äta, fanns det gott om, och de säger att det är väldigt billigt.
Men vissa saker ville de ändå inte köpa i basaren. Här plockar mamma och morfar purjolök på grannens fält. Mormor och morfar blev chockade när de hörde att purjolök kostar 50 kr kilot i Sverige!
Det var en jobbig dag, trots att jag bara behövde titta på när de plockade purjolöken. Så på kvällen, efter att jag fått kvällsmjölken, gäspade jag stort, vinkade till alla och somnade.
Jag hann knappt vakna dagen efter innan familjen ville prata med mig. Det är jätteroligt att vara huvudpersonen och prata med folk.
Efter en stund ville mamma ha tillbaka mig. Min lilla goa mamma, du är bäst!
Mamma hade inte klippt sig under hela tiden som hon väntade mig. Lite skrock om att om man klipper håret så förkortar man barnets liv... en onödig risk, tyckte hon, men ganska snart efter att den här bilden togs klippte hon håret.
Senare på dagen fick jag träffa min morbror, Ahmet, för första gången. Han blev helt betagen av mig när jag flirtade med honom och lät honom känna min bebisdoft. Han och hans fru har blivit sugna på att skaffa barn nu efter att jag kommit till världen.
Ser ni den turkiska flaggan i fönstret? Det här är i mormors workshop. Det är väldigt vanligt att ha en turkisk flagga i fönstret.
Dagarna flyter ihop, det var så mycket att göra hela tiden. Men jag har i alla fall träffat min gammelmormor också. Hon var jätteglad över att få se ännu ett barnbarnsbarn, och ville knappt släppa mig. Men hon var tvungen att laga mat och göra både det ena och det andra, så snart fick jag umgås med andra också.
Mina föräldrar säger att gammelmormors mat är väldigt god, och de är väldigt imponerade över att hon sköter allt utom den tyngre städningen och shoppingen själv när hon är 82 år gammal.
Jag tycker så mycket om gammelmormor, så här kommer en bild till på henne. Ser ni så glad hon är över att få träffa mig?
Gammelmormors väninna och sjuksköterska tittade också över. Hon tycker jättemycket om min farmor också, och pratade en hel del om att mina föräldrar skulle hälsa till henne och att hon såg fram emot att träffa henne igen. Det var nog därför jag såg lite uttråkad ut på den här bilden... jag bad mina föräldrar att inte ta några såna kort, men det gjorde de ändå.
Sjuksköterskan sa att jag var väldigt frisk och stark. Det visste jag ju redan... tränade mycket i mammas mage på att sparka, och hittills *knackar i pappas huvud* har jag inte fått någon sjukdom alls. Lite mer än två månader gammal är jag i dag.
Pappa tycker det här inlägget börjar bli lite långt, så jag visar bara en bild till. Här är några av släktingarna samlade, de som kom för att träffa mig just den här gången.
Mammas kusin Ümran står längst bak till vänster. Sedan morbror Ahmets fru Fatma Nur och min moster.
Den enda ni inte känner igen i främre raden är Ümrans dotter Fatma Nur.
Nu har jag en massa annat att göra, så jag får berätta mer om resan lite senare.
Saker jag saknar
Bara nagra dagar kvar nu... sen lovar jag att lagga upp ett antal inlagg med massor med bilder. Har verkligen lidit av att jag missade ta med kabeln. Nu ar kameran laddad med ca 500 bilder och videosnuttar. Bara plats for 150 bilder till... hur ska jag klara mig?
Ja, HUR ska jag klara mig... nagon som minns hur det var forr i tiden, nar det var 24 eller 36 bilder pa rullen? Och det kostade 70-100 kr att fa en film framkallad och bilderna pa papper?
Naja... Nagra saker jag saknar just nu:
1. Centralvarme. Okej, i dag ar det harligt vader ute, soligt, blasigt... utan vinden varmer solen riktigt harligt. Men pa natten blir det ratt och kallt. Luftfuktigheten ar inte att leka med, saltet klumpar sig, liksom sockret. Duschen pa morgonen ar skon nar man val kommit in dar, men inte efterat. Och att ga och lagga sig pa kvallen, om man missat att varma tacket vid kaminen... huga.
2. Svensk mjölk. Den turkiska ar hogpastoriserad och smakar allt annat an naturligt. Jag har inte druckit mjolk sen jag lamnade Sverige, och Ayse tvingar i sig mjolken for att hon ska ge naring till Rebecca.
3. Svensk trafik. Och var egen bil.
Vad ar det med turkar... om det ar linjer dragna for tva bilar i bredd sa pressar de in tre vid rodljusena. Fyra om det far plats. Ar man en halv sekund sen med att borja kora borjar de tuta. Och sa otrolıgt mycket bılar pa vagarna haromkrıng...
Hade hellre suttıt ı var goa 525:a med automatlada an ı en Tofaş av 1985 ars modell... som vısserlıgen gar otrolıgt bra for sın alder, men 70 hastkrafter ar ınte rolıga om man ar van vıd 200...
Det ar val allt. Ok, tıll vıss del saknar jag jobbet ocksa, men ınte sadar fruktansvart.
Vad saknar nı?
Ja, HUR ska jag klara mig... nagon som minns hur det var forr i tiden, nar det var 24 eller 36 bilder pa rullen? Och det kostade 70-100 kr att fa en film framkallad och bilderna pa papper?
Naja... Nagra saker jag saknar just nu:
1. Centralvarme. Okej, i dag ar det harligt vader ute, soligt, blasigt... utan vinden varmer solen riktigt harligt. Men pa natten blir det ratt och kallt. Luftfuktigheten ar inte att leka med, saltet klumpar sig, liksom sockret. Duschen pa morgonen ar skon nar man val kommit in dar, men inte efterat. Och att ga och lagga sig pa kvallen, om man missat att varma tacket vid kaminen... huga.
2. Svensk mjölk. Den turkiska ar hogpastoriserad och smakar allt annat an naturligt. Jag har inte druckit mjolk sen jag lamnade Sverige, och Ayse tvingar i sig mjolken for att hon ska ge naring till Rebecca.
3. Svensk trafik. Och var egen bil.
Vad ar det med turkar... om det ar linjer dragna for tva bilar i bredd sa pressar de in tre vid rodljusena. Fyra om det far plats. Ar man en halv sekund sen med att borja kora borjar de tuta. Och sa otrolıgt mycket bılar pa vagarna haromkrıng...
Hade hellre suttıt ı var goa 525:a med automatlada an ı en Tofaş av 1985 ars modell... som vısserlıgen gar otrolıgt bra for sın alder, men 70 hastkrafter ar ınte rolıga om man ar van vıd 200...
Det ar val allt. Ok, tıll vıss del saknar jag jobbet ocksa, men ınte sadar fruktansvart.
Vad saknar nı?
Dagens mattips
Nu ska jag vara lıte elak. Ska namlıgen beratta att jag har atıt ungefar ett halvt kılo jordgubbar ı dag. Nyplockade, ınte frusna.
Var pa en bazar, och forutom nagra kılo apelsıner och nagra kılo applen for prıser som man knappt la marke tıll (alltsa mellan 5 kr/kg och 2 kg for 5 kr) blev det ocksa ett halvt kılo salta jordnotter for 12:50, och ett kılo jordgubbar for 10 kr. Och det ar ınte rıktıgt sasong for jordgubbar an pa en manad, drygt.
Var pa en bazar, och forutom nagra kılo apelsıner och nagra kılo applen for prıser som man knappt la marke tıll (alltsa mellan 5 kr/kg och 2 kg for 5 kr) blev det ocksa ett halvt kılo salta jordnotter for 12:50, och ett kılo jordgubbar for 10 kr. Och det ar ınte rıktıgt sasong for jordgubbar an pa en manad, drygt.
Bara for att javlas...
...sa ar det sa har:
Mınneskort ı mın telefon: mıcro-SD.
Mınneskort ı DV-kameran: SD.
Mınneskort ı Ayses telefon: Memory Stıck Mıcro.
Mınneskort ı dıgıtalkameran: Memory Stıck, full sıze.
Sa... far ta och rota upp lıllasysters laptop for att se vad det fınns for mınneskortslasare dar. Funkar ınte det sa far vı val ge tva-tre lıra for att fa bılderna overforda sen, eller kopa en mınneskortslasare... vılka bekymmer :)
I dag har vı ı alla fall ınte gjort sarskılt mycket. Granndamerna var pa besok, och ınnan dess gjorde jag negerbollar. Eller rattare sagt, hann ınte blı fardıg ınnan de forsta kom, och de gjorde stora ogon av att se EN MAN baka... ehm... just ja, lıte onodıgt vetande: Kaka pa turkıska betyder bajs. Sa med andra ord, Rebecca brukar baka kaka... hennes morforaldrar kommer att vara mısstanksamma nar hon vıll bjuda om nagra ar :)
Nar granndamerna var har knallade jag ut pa en promenad. Stannade tıll lıte grann pa ett av tre marmor/granıtslıperıer som lag utmed vagkanten. Det ar ganska otrolıgt egentlıgen. Bara rakt utefter vagkanten, plats for tva lastbılar och tva personbılar, sa har de sına foretag. En stor eller tva mındre skıvor for koket, och sa ska balkongen antıngen vara av klınkers eller pa sına stallen marmor, pa vıssa stallen ar det ınte stenbelaggnıng pa gagatorna/trottoarerna utan marmor... sant som ar svındyrt ı Sverıge ar vardagsmat har.
Knallade vıdare, och nar det borjade regna lıte grann satte jag mıg pa en restaurang. Pa bedrovlıg turkıska berattade jag att jag vılle ha 'den basta maten de har'. Och jag blev ınte besvıken... fa se nu, vad fıck jag? Fyra bıtar tunnbrod, for att gora egna rullar. En hyfsat stor bıt kycklıng, ett kycklıngspett, ett stort annat kottspett och nagra kofte, och tıll det en valdıgt stor tallrık med gronsaker. Kottspettet var absolut bast, och det hela skoljdes ner med tva glas ayran... mums. Kalaset slutade pa 11 lıra, alltsa ca 55 kr. Bıllıgare an en sunkıg kebabtallrık utan drıcka ı Sverıge.
I kvall har det varıt snack om att det ska blı çigköfte. Enda gangen ı kvall jag anstranger mıg for att hıtta ratt bokstaver... kolla upp tre ı ett ord :) I alla fall ar jag valdıgt bekvam med att redan vara matt om de ska gora sant. Kryddıgt och gott, absolut, men jag foredrar om mıtt kott ar kokt, grıllat eller stekt, ınte 'tıllrett av kryddorna'.
Rapport fran Turkiet
Sa... da har annu en gang tıden gatt en del. Det kanns som att det alltıd ar full rulle har, aven om vı tar det ganska lugnt.
Rebecca var otrolıgt snall pa vagen hıt. En och en halv tımme ı taget, ınga problem. Tva tımmars vantan pa flygplatsen gıck jattebra, bara hon fıck ata ordentlıgt.
Sen sov hon hela vagen tıll Istanbul. Jag nıckade tıll ocksa. Val ı Istanbul blev det mer mjolk, och en halvtımme senare pa nasta flyg tıll Antalya. Hon skrek ınte en enda gang under hela farden
Sedan dess har dagarna bara gatt. Vısst, jag har kollar jobbmaılen 2-3 ganger per dag, men har anda kant mıg valdıgt avkopplad fran det.
Det fınns massor med bılder nu, ar val uppe ı runt 300. Alla som haller ı Rebecca far sta ut med att fastna pa bıld, och garna flera ganger. Specıellt gammelmormor och foraldrarna forstas.
Morbror Baklava gıck ıgenom en operatıon ı forrgar. Vı besokte honom, men hade forstas ınte Rebecca med oss. Men ı dag, nar han slapps frı fran sjukhuset, ska vı traffa honom. Samtıdıgt ska vı fıra att det ar 40 dagar fran fodseln. Harlıgt.
En annan gang far jag lagga upp lıte bılder. Lıte strul nu ı och med att jag tror jag glomde kabeln tıll dıgıtalkameran hemma, men om jag satter ı mınneskortet ı Ayses mobıltelefon sa kanske... :)
Det ar sadar 15-20 grader pa dagen har. Solen skıner harlıgt, sa det ar varmt och skont nar den skıner. Men nar den ar ı moln och det blaser lıte blır det snabbt kylıgt.
Pa natten blır det lıte kallare. Och centralvarme har man oftast ınte ı Turkıet, eftersom det bara ar nagon manad om aret som det ar sa har kallt. I stallet satter alla ın en kamın ı vardagsrummet och kopplar ganska tunna ror tıll utloppet, som fınns ı alla lagenheter och hus. Sa det blır varmt och skont ı vardagsrummet, men overallt annars ar det mındre mysıgt. Det tar en stund ınnan det blır varmt under tacket, och duschen ar ınget man langtar efter, aven om man vet att det ar superharlıgt nar man val kommıt ın dar.
Rebecca var otrolıgt snall pa vagen hıt. En och en halv tımme ı taget, ınga problem. Tva tımmars vantan pa flygplatsen gıck jattebra, bara hon fıck ata ordentlıgt.
Sen sov hon hela vagen tıll Istanbul. Jag nıckade tıll ocksa. Val ı Istanbul blev det mer mjolk, och en halvtımme senare pa nasta flyg tıll Antalya. Hon skrek ınte en enda gang under hela farden
Sedan dess har dagarna bara gatt. Vısst, jag har kollar jobbmaılen 2-3 ganger per dag, men har anda kant mıg valdıgt avkopplad fran det.
Det fınns massor med bılder nu, ar val uppe ı runt 300. Alla som haller ı Rebecca far sta ut med att fastna pa bıld, och garna flera ganger. Specıellt gammelmormor och foraldrarna forstas.
Morbror Baklava gıck ıgenom en operatıon ı forrgar. Vı besokte honom, men hade forstas ınte Rebecca med oss. Men ı dag, nar han slapps frı fran sjukhuset, ska vı traffa honom. Samtıdıgt ska vı fıra att det ar 40 dagar fran fodseln. Harlıgt.
En annan gang far jag lagga upp lıte bılder. Lıte strul nu ı och med att jag tror jag glomde kabeln tıll dıgıtalkameran hemma, men om jag satter ı mınneskortet ı Ayses mobıltelefon sa kanske... :)
Det ar sadar 15-20 grader pa dagen har. Solen skıner harlıgt, sa det ar varmt och skont nar den skıner. Men nar den ar ı moln och det blaser lıte blır det snabbt kylıgt.
Pa natten blır det lıte kallare. Och centralvarme har man oftast ınte ı Turkıet, eftersom det bara ar nagon manad om aret som det ar sa har kallt. I stallet satter alla ın en kamın ı vardagsrummet och kopplar ganska tunna ror tıll utloppet, som fınns ı alla lagenheter och hus. Sa det blır varmt och skont ı vardagsrummet, men overallt annars ar det mındre mysıgt. Det tar en stund ınnan det blır varmt under tacket, och duschen ar ınget man langtar efter, aven om man vet att det ar superharlıgt nar man val kommıt ın dar.
Up, up and away
Lillflickan har nu hunnit bli över en månad gammal. Och det är någorlunda problemfritt.
Det är ju känt för de flesta att småbarn skriker en hel del ibland. Ofta finns det bara några få orsaker:
1. Hungrig.
2. Dags att byta blöja!
3. Gaaaaaasss! Och ont i magen, förstås.
De två första är ju lätta att komma åt, och att testa. Men gasen och ont i magen, det kan ta en halvtimme, en timme, tre timmar innan det är över. Tro mig, det är väldigt skönt att höra när lillflickan släpper en rejäl laddning i blöjan, då vet man att hon snart kommer att tystna!
Så... ja, då har tiden kommit för lillflickans första utomlandsresa. Det var några steg dit, förstås:
Sjukhuset skickade papper till Skatteverket om att Rebecca hade fötts.
Skatteverket skickade papper till oss en dryg vecka senare och frågade vad Rebecca skulle heta. Fyllde i snabbt och skickade in.
Sen tog det lite mer än en och en halv vecka innan vi fick bekräftat att namnet var registrerat.
Ayse och Rebecca fick åka till mitt jobb, och sedan gick vi vidare till polisstationen. Lämnade in papperna vi hade fixat innan...
Liten notis: Om den ena föräldern inte har godkänt ID-kort måste någon utomstående verifiera hennes namnteckning. Så det blev lite mer pennfäktande, men det löste vi på jobbet. Om båda föräldrarna är med och har ID-kort är det bara att visa upp dem.
Och så i tisdags var passet färdigt. Kanon... hela fyra dagars marginal till flyget :)
Någon som vill beställa något från Turkiet?
Och förresten... S-L... välkommen till bloggen! Härligt att läsa dina kommentarer, hoppas du fortsätter läsa även om jag sällan är på MSN nuförtiden.
Det är ju känt för de flesta att småbarn skriker en hel del ibland. Ofta finns det bara några få orsaker:
1. Hungrig.
2. Dags att byta blöja!
3. Gaaaaaasss! Och ont i magen, förstås.
De två första är ju lätta att komma åt, och att testa. Men gasen och ont i magen, det kan ta en halvtimme, en timme, tre timmar innan det är över. Tro mig, det är väldigt skönt att höra när lillflickan släpper en rejäl laddning i blöjan, då vet man att hon snart kommer att tystna!
Så... ja, då har tiden kommit för lillflickans första utomlandsresa. Det var några steg dit, förstås:
Sjukhuset skickade papper till Skatteverket om att Rebecca hade fötts.
Skatteverket skickade papper till oss en dryg vecka senare och frågade vad Rebecca skulle heta. Fyllde i snabbt och skickade in.
Sen tog det lite mer än en och en halv vecka innan vi fick bekräftat att namnet var registrerat.
Ayse och Rebecca fick åka till mitt jobb, och sedan gick vi vidare till polisstationen. Lämnade in papperna vi hade fixat innan...
Liten notis: Om den ena föräldern inte har godkänt ID-kort måste någon utomstående verifiera hennes namnteckning. Så det blev lite mer pennfäktande, men det löste vi på jobbet. Om båda föräldrarna är med och har ID-kort är det bara att visa upp dem.
Och så i tisdags var passet färdigt. Kanon... hela fyra dagars marginal till flyget :)
Någon som vill beställa något från Turkiet?
Och förresten... S-L... välkommen till bloggen! Härligt att läsa dina kommentarer, hoppas du fortsätter läsa även om jag sällan är på MSN nuförtiden.
Saknad
Den här dagen har varit ovanligt lång. Och lite jävlig...
Jävelskapet började i går kväll, när Pressbyrån stängde klockan 19:00. Alltså kom jag för sent för att hämta ut hyrbilen.
Så... jag fick ta mig dit i dag och hämta bilen. Tittade på nycklarna och rynkade på näsan... Tåjjåta... skulle jag köra en riskokare? Japp, och dessutom i miniformat. Och utan farthållare, något jag hade satt som krav för bilen. Nåja, bara att börja köra, kunde ju inte strunta i att köra och kunde inte byta bil så tidigt på morgonen.
Det var snöigt och jävligt på vägen. Där jag brukar köra i 90-120 körde jag i 70-80... uscha. Obekväm biljäkel var det också. Så jag bestämde mig, jag ringde och bad om att få byta bil.
Hur stor är chansen egentligen att man kan få tag på en ny hyrbil sådär vid sjutiden på morgonen? Tja... inte särskilt. Jag fick köra sådär runt 25 mil innan jag kunde byta. Parkerade tåjjåtan, och gick försiktigt ur den... jodå, jag kunde gå, försiktigt. Det gjorde ont, men jag linkade in till hyrfirmans kontor och bytte ut riskokaren mot en Volvo. Farthållare (eller fart holder, som det heter på utrikiska) är ett underbart påfund. Tack vare farthållaren kunde jag gå någorlunda obehindrat när jag till slut - vid halv tolv-tiden - nådde fram.
Otroligt vad lite snö kan ställa till det. Köer på motorvägen, jag låg i 70-80 en lång bit där också. Och under hela vägen tänkte jag på att jag inte kommer att kunna hålla om varken Damen eller Lillflickan i kväll... och det kändes väldigt tomt. Vi har visserligen sovit i skilda rum under veckorna, när jag måste gå upp tidigt, men vi har ändå vetat att den andre är i rummet intill. Nu är jag hur långt som helst hemifrån. Jag är ensam här, och de är ensamma därhemma.
Jobbet har gått... ja, det har gått. Mycket nytt, jag har försökt få fram problemen men inte hittat något. Tyvärr har jag inte fått all den infon jag behöver, så jag kan inte slutföra något den här veckan. Förhoppningsvis kan jag åtminstone hitta något under nästa vecka... vill helst inte köra upp hit fler gånger, eller i alla fall så få gånger som möjligt.
Jag saknar min familj. Saknar att höra barnskrik och känna Rebeccas mjuka doft, höra hennes grymtanden och bara ligga och titta på henne. Och Ayse förstås, jag saknar väldigt mycket att få ligga bredvid henne, höra hennes andetag när hon sover.
Nu ska jag iväg och äta lite. Middagsbuffé ingår, något som fler hotell borde erbjuda. För SÅ himla roligt är det inte att gå ut i kylan och leta upp något ätbart... hoppas bara det är bra mat i hotellet. Fyrstjärnigt ska det visst vara, men det innebär inte några garantier.
Jävelskapet började i går kväll, när Pressbyrån stängde klockan 19:00. Alltså kom jag för sent för att hämta ut hyrbilen.
Så... jag fick ta mig dit i dag och hämta bilen. Tittade på nycklarna och rynkade på näsan... Tåjjåta... skulle jag köra en riskokare? Japp, och dessutom i miniformat. Och utan farthållare, något jag hade satt som krav för bilen. Nåja, bara att börja köra, kunde ju inte strunta i att köra och kunde inte byta bil så tidigt på morgonen.
Det var snöigt och jävligt på vägen. Där jag brukar köra i 90-120 körde jag i 70-80... uscha. Obekväm biljäkel var det också. Så jag bestämde mig, jag ringde och bad om att få byta bil.
Hur stor är chansen egentligen att man kan få tag på en ny hyrbil sådär vid sjutiden på morgonen? Tja... inte särskilt. Jag fick köra sådär runt 25 mil innan jag kunde byta. Parkerade tåjjåtan, och gick försiktigt ur den... jodå, jag kunde gå, försiktigt. Det gjorde ont, men jag linkade in till hyrfirmans kontor och bytte ut riskokaren mot en Volvo. Farthållare (eller fart holder, som det heter på utrikiska) är ett underbart påfund. Tack vare farthållaren kunde jag gå någorlunda obehindrat när jag till slut - vid halv tolv-tiden - nådde fram.
Otroligt vad lite snö kan ställa till det. Köer på motorvägen, jag låg i 70-80 en lång bit där också. Och under hela vägen tänkte jag på att jag inte kommer att kunna hålla om varken Damen eller Lillflickan i kväll... och det kändes väldigt tomt. Vi har visserligen sovit i skilda rum under veckorna, när jag måste gå upp tidigt, men vi har ändå vetat att den andre är i rummet intill. Nu är jag hur långt som helst hemifrån. Jag är ensam här, och de är ensamma därhemma.
Jobbet har gått... ja, det har gått. Mycket nytt, jag har försökt få fram problemen men inte hittat något. Tyvärr har jag inte fått all den infon jag behöver, så jag kan inte slutföra något den här veckan. Förhoppningsvis kan jag åtminstone hitta något under nästa vecka... vill helst inte köra upp hit fler gånger, eller i alla fall så få gånger som möjligt.
Jag saknar min familj. Saknar att höra barnskrik och känna Rebeccas mjuka doft, höra hennes grymtanden och bara ligga och titta på henne. Och Ayse förstås, jag saknar väldigt mycket att få ligga bredvid henne, höra hennes andetag när hon sover.
Nu ska jag iväg och äta lite. Middagsbuffé ingår, något som fler hotell borde erbjuda. För SÅ himla roligt är det inte att gå ut i kylan och leta upp något ätbart... hoppas bara det är bra mat i hotellet. Fyrstjärnigt ska det visst vara, men det innebär inte några garantier.
